Marias Memoarer - resor, foto, livet

 

 

 

 

 

"Freshie" freshwater crocodile - sötvattenkrokodilen trivs som ni kanske kan gissa i sötvatten. Denna art blir inte så väldans stor och människan finns heller inte på dess meny. Naturligtvis biter den dock i självförsvar om den skulle känna sig hotad. Men normalt sett är den väldigt skygg gentemot människor. Vill man ha en riktigt god chans att få se dessa djur ska man roadtrippa till Windjana Gorge nationalpark i Kimberley-regionen.

 

"Saltie" saltwater crocodile - saltvattenkrokodilen spelar i en helt annan liga, freshien ovan är en riktig sötnos i jämförelse. Detta är världens största krokodilart (blir upp till ca 6 meter lång), och trots namnet är den inte så kräsen med vattentyp - sött, salt och bräckt vatten, allt funkar. Den tycker också att det går alldeles utmärkt att äta människa. Det är bland annat därför man i princip inte badar i vattnen i nordligaste Australien, med vissa undantag. De brukar dock inte hitta så långt ut till havs, därför kan man ändå snorkla ute i Stora Barriärrevet. Jag kan rekommendera krokodilsafari i Daintree för den som vill se detta djur i verkligheten!

 

Goanna, en betydligt mindre skräcködla. Varanen ska man dock även se upp för, för bakterierna i dess mun är så giftiga att man kan råka ganska illa ut om man blir biten. Så bäst att beundra detta coola djur på ett lämpligt avstånd och så att den inte känner sig trängd. Den finns nästan överallt i Australien och kan ses på marken och klättrandes i träd. Den allra största arten blir ca 2 meter lång.

 

Cane toad, agapaddan - tyvärr ett av Australiens mest hatade djur, pga att de inte hör hemma i landets fauna och för att de äter upp och tränger undan andra groddjur, samt att de är giftiga vilket leder till att de rovdjur som tar agapaddan dör. Ändå tyckte jag det var lite roligt att möta den stora paddan i mörkret ute på ett campingområde i Northern Territory.

 

Green tree frog, en superfin grön korallfingergroda som under ett regnskogsbesök nära Cairns plötsligt hoppade upp på en tjejs ben och hängde där en sekund innan hon spratt till så grodstackarn flög sin kos. Den hade gärna fått hänga på mitt ben.

 

 

Ormar såg jag inte mycket av, men faktiskt såg jag hela två stycken common tree snakes under min vandring i utkanten av Brisbane. En helt ofarlig och vacker orm med mörk ovansida och gul mage.

 

Andra ödlor jag sett är t.ex. geckoödlor som verkade trivas riktigt bra på hostelet i Brisbane, den coola stubbsvansskinken i Grampians nationalpark i Victoria och en vacker och orädd liten Blue Mountains water skink.

 

 

 

 

Huntsman-spindeln torde vara den största spindelsorten i Australien. Av denna finns en hel del olika arter och på svenska kallas de jättekrabbspindlar, vilket beskriver deras utseende ganska väl. Jag har sett ett par exemplar av dessa, varav den största dessvärre var död. Dessa spindlar är tack och lov inte farliga, utan den största risken ligger i de trafikolyckor de tenderar orsaka när folk upptäcker dem i bilen medans de kör och får panik.

 

Redback-spindeln är desto vackrare med sin svarta kropp och kännetecknande röda fläck på bakdelen. Denna hade jag lyckan att se och fota i Hyde Park i Sydney. Denna spindel är inte så dödligt giftig som folk kanske kan tro - de flesta unga, friska brukar klara av ett bett rätt så bra. Men för barn, äldre personer m.m. kan tillståndet lätt bli kritiskt. Denna spindel är heller inte aggressiv av naturen. Får den vara ifred, får du också vara ifred.

 

Golden orb-spindlar finns det lite olika varianter av, och detta var också den spindeltyp jag såg allra flest av. Från Sydney och längs med östkusten, i Northern Territory och även Western Australia, de finns lite här och var i naturen och i parker. De flesta arter ser ganska otäcka ut, men de bits sällan och om de skulle göra det blir symtomen sällan så kraftiga. Inte farliga med andra ord, men ibland kan man behöva vård. Inte så att man vill gosa med dem direkt.

 

Jag har även möjligtvis sett en av Australiens mest giftiga och aggressiva spindlar - fast helt säker är jag inte på vad detta egentligen var för något. Till saken hör att olika funnel-web-arter har varierande giftighetsgrad, och det vore ju lite osannolikt att en Sydney funnel-web (som är världens giftigaste spindel) skulle ha tagit sig till Melbourne. Nå vad detta än var för spindel så hade den skadat sitt ben och var därför ganska långsam och icke-aggressiv, tur var väl det när vi hittade den i ölkassen... Jag motade bort den med en lång pinne efter att jag fotat den.

 

 

Vandrande pinne är en insekt som jag faktiskt inte visste fanns i Australien. Jag hade den ofattbara turen att få syn på en då jag borstade tänderna i bushen en kväll. Hade den inte rört sig så hade jag verkligen inte kunnat se den.

 

 

Ja det finns mycket kräk i det här landet, det kan inte förnekas. Listan kan fortsätta med diverse insekter, men inget desto mer spännande. Jättemyror (kanske bull ants/bulldogmyror) såg vi på ett ställe där vi hade tänkt campa (vi vände snabbt om), och så hittade jag en väldigt fin nitbeklädd skalbagge i Mount Lesueur nationalpark nära Cervantes i Western Australia.