Marias Memoarer - resor, foto, livet

Såsom flera andra resebloggare så känner även jag mig manad att fundera ut mina mest avlägsna destinationer vad gäller väderstrecken. Alltså den östligaste, västligaste, nordligaste och sydligaste platsen jag besökt. Jag tror det var Halloj Världen! som startade denna bloggtrend, och som Inger skriver kan detta med öst och väst ju bli lite luddigt. Det som är väst för mig kan vara öst för någon annan. Det beror på vilken plats man utgår från och vartåt man ska. Enklast känns väl ändå att utgå från den världskarta vi är vana att se.

 

Cape Byron vid Byron Bay är inte bara min östligaste destination - det är även fastlandsaustraliens östligaste plats. Man når dit via en vacker kustvandring och där hittar man även den vita fyren som borde vara känd för de flesta som någon gång rest östkusten.

 

 

Ön Madeira ligger bara snäppet längre västerut än Teneriffa. Faktiskt så har jag inte varit på andra sidan Atlanten ännu. Jag reste till Madeira när jag var i tonåren tillsammans med mamma och några andra släktingar. Exakt vilka platser vi besökte där kan jag inte längre minnas, men vi var på busstur upp i bergen och längs med kusten så platsen på bilden nedan hör därmed till de västligaste jag befunnit mig på hittills.

 

 

Min sydligaste plats finns på Tasmanien, en ö söderom Australiens fastland. Den sydligaste platsen jag besökte på den ön borde vara Tasman Peninsula med sin vackra, klippiga kustlinje. En landmassa som, liksom fastlandet, en gång suttit ihop med Antarktis.

 

 

Som vuxen har jag inte varit i fjällen, även om jag drömmer lite om att utforska Lappland. Men som riktigt liten var vi på skidsemester med familjen några gånger. Jag var så pass liten att jag fick lov att fråga mamma om exakt vart vi har rest. Så tydligen är den nordligaste plats jag befunnit mig på hittills Hemavan i Sverige. Men det kommer jag ju inte riktigt ihåg.

 

Jungfru Maria kyrka framför týn (Týnský kostel / Church of Our Lady before Týn)

Denna fina kyrka reser sig upp över de söta byggnaderna i Prags gamla stad. Den började byggas 1365 enligt Google och bäst ser den ut i "ögonhöjd" från utsiktsplatsen uppe i Old Town Hall.

 

Denna maffiga katedral började byggas 1344 men i samband med krig blev det en lång paus i bygget. Kyrkan som är i gotisk stil invgides slutligen först år 1929. Jag bjuder på hela två bilder från den mäktiga byggnaden.

Candelariabasilikan (Basílica de Nuestra Señora de la Candelaria / Basilica of Candelaria)

Innan denna neoklassiska kyrkobyggnad från 1959 kom till så har det funnits många andra kyrkobyggnader på detta område. Enligt legenden ska två guancher (ursprungsfolket på Teneriffa) på 1390-talet ha sett en jungfrustaty på en strand nära orten Candelaria. Därför blev denna plats senare Kanarieöarnas viktigaste helgedom som är vigd åt Jungfru Maria, också kallad Jungfrun av Candelaria som förklarats som beskyddarinna av Kanarieöarna.

En av de minsta kyrkorna jag någonsin sett fotade jag i Bayern under en roadtrip år 2008. Trots att en närliggande by finns skyltat på bilden så har jag inte i efterhand lyckats komma underfund med vad just denna minikyrka eller kapell heter.

När jag tänker på diverse länder jag besökt så kommer jag ofta på en "signaturdryck" eller en viss sorts maträtt eller sötsak som jag alltid kommer att förknippa med just den destinationen. Vad gäller mat så vill jag gärna variera mig och testa lite olika rätter, men jag har en tendens att haka upp mig på någon enstaka dryck som jag gärna vill dricka flera gånger om under resan. I detta inlägg tipsar jag om en del av mina kulinariska upplevelser på resande fot.

 

 

 

När jag tänker på detta land så faller tankarna genast på currywurst och radler. Currywurst är en snabbmaträtt som består av korv med ketchup och curry, ofta serverad tillsammans med pommes frites. Enkelt och rätt så gott. Min favorit bland tyska drycker är radler, som är en blandning av öl och läsk (t.ex. Sprite). Speciellt fräscht att dricka en varm sommardag.

 

 

 

I Amsterdam drack jag gärna te med färska myntablad. Det godaste jag åt i sötsaksväg var rykande varma poffertjes, en sorts fluffiga miniplättar som serveras med en smörklick, florsocker och sirap (syns på det lilla fatet bredvid pannkakan).

 

 

 

 

 

När jag tänker tillbaka på dagarna i Dubrovnik så tänker jag jordnötsbågar som är ett perfekt snacks på stranden och snabbmatsrätten burek som är en sorts paj av filodeg, ofta fylld med köttfärs eller spenat. I Kroatien släckte jag helst törsten med Schweppes Bitter Lemon eller Fanta Shokata, den blåfärgade fantastiska läsken med smak av fläderblom och citron. 

 

I Mostar var det trevligt att avrunda dagen med en saftig fikonkaka och turkiskt te. Jag testade även bosniskt kaffe, en rätt så intressant upplevelse, men kanske inget jag känner att jag behöver dricka igen.

 

Här bör man gå loss på mellanösternmat som hummus, shawarma och falafel. I dryckesväg uppskattade jag speciellt färskpressad granatäpplejuice och arabiskt te.

 

 

 

Den absolut godaste maträtten jag åt i detta land var beef char kway teow, en nudelrätt som uppfyllde mina förväntningar med goda köttbitar och krispiga läckra grönsaker. Det var även mumsigt med nudlar med anka och färskpressad sockerrör-citron-juice. En annan dryck jag gillade var mango lassi - en yoghurtdryck som har sitt ursprung i Punjab. Fast mest drack jag fräscha istéer till maten.

 

Som redan nämnt så är jag ingen ölmänniska, men en changöl slank ändå utan problem ner om kvällarna på ön Koh Lan. Och förstås en och annan kokosnöt på stränderna.

Jag trodde att jag skulle frossa i nudelrätter och vårrullar, men vårrullarna hittade jag aldrig och jag fastnade för deras enkla men goda stekta risrätter med kött och fräscha krispiga grönsaker. Den bästa frukten jag åt var ananas som var obeskrivligt söt och god. Jag visste inte att ananas kunde smaka såhär så det var lite av ett halleluja-moment.

 

Jag tyckte inte att detta land hade den häftigaste maten direkt. Det var förvisso lite speciellt att äta krokodilburgare. Däremot gick jag loss på alla sötsaker: iced chocolate som var en härligt god och svalkande dryck, Bundabergs ginger beer, de välkända chokladkexen Tim Tam och Coles goda och billiga cookies. Vi får inte glömma crunchy caramel spread som var enormt gott på pannkakor tillsammans med färska jordgubbar. Fast egentligen var det så gott att man lika gärna kunde äta det som det är med sked. Där det fanns ett bra utbud (t.ex. i Melbourne och Cairns) så botaniserade jag bland exotiska frukter som pitaya, rambutan, passionsfrukt och mangostan.