Marias Memoarer - resor, foto, livet

Australien är ett enormt land som har gott om plats för nationalparker. Det handlar om många hundratal, så jag hann ju såklart bara se några av dem. Men när jag räknade ihop dem alla, med reservation för att jag kan ha glömt några, så är jag iallafall uppe i närmare 50 nationalparker i sex olika delstater och territorier. Känns inte så illa. Så nu listar jag 46 nationalparker i Australien som jag har besökt. Gå gärna in på länkarna för att läsa och se fler bilder från platserna.

 

 

 

 

 

 

Denna nationalpark är smidig att besöka i samband med att man kör The Great Ocean Road, om man har åtminstone ett par dagar på sig. Vi vandrade The Pinnacles Walk och poserade vid den coola utsiktsplatsen som förde tankarna till Lejonkungen. Håll utkik efter coola kottliknande ödlor med blå tungor (stubbsvansskinkar). Nära hostelet där vi spenderade en natt såg vi många kängurur.

Jag rekommenderar även starkt att gå ner till det vackra vattenfallet MacKenzie Falls.

 

På tal om Great Ocean Road så finns även där lite nationalparker, t.ex. omåttligt populära Twelve Apostles. Vi körde även genom Great Otway National Park som förde tankarna till naturen i Jurassic Park.

 

Denna nationalpark utgör en perfekt dagsutflykt från Melbourne, där man t.ex. kan gå uppför de tusen trappstegen - Kokoda Track Memorial Walk som passande nog även kallas för 1000 Steps. Vissa sprang rutten, men vi nöjde oss med att promenera och stanna för korta andpauser och fotosessioner.

 

Grampians nationalpark

 

 

Denna nationalpark utgör ett område kring Sydneys hamn, alltså alldeles intill storstadssmeten egentligen. Ett enkelt sätt att njuta av lugnet när man fått nog av stadsvibbarna. Jag rekommenderar starkt mysiga Hermitage Foreshore walk med sina små undangömda stränder. Man kan gärna vandra vidare förbi fler fina stränder såsom Lady Bay Beach ända ut till udden där man finner fyren Hornby Lighthouse. Efter den långa promenaden var det skönt att ta bussen tillbaka in till stan.

 

Är man i Sydney några dagar så tycker jag absolut att man ska bege sig till närliggande Blue Mountains för lite vandring! Här hittar man många olika rutter i olika svårighetsgrader. Och jag kan intyga att landskapet verkligen har en blå ton i sig när man blickar mot horisonten. Detta för att de vidsträckta eukalyptusskogarna släpper ifrån sig stora mängder olja i atmosfären som tillsammans med dammpartiklar, vattenånga och solljus skapar denna optiska illusion.

Under en endagstur till Nimbin besökte vi denna närliggande park för att beundra 100 meter höga vattenfallet Minyon Falls.

 

 

 

 

 

Detta område är speciellt besöksvärt för sin oerhört vackra kustpromenad som börjar vid huvudstranden. Man kan även göra en avstickare in i skogen och spana på varaner.

 

Jag har spenderat några dagar på Fraser Island som är en del av denna nationalpark. Denna ö sägs vara världens största sandö. Här sägs också världens sista helt renrasiga dingo-population finnas. Besök unika platser som t.ex. Lake McKenzie med sina två färgtoner i vattnet och sammetsmjuka kiselsand, och skeppsvraket SS Maheno. Och förstås njut av de oändliga stränderna medans du susar fram i fyrhjulsdriven bil. Även här stötte jag på flera varaner.

 

Jag besökte denna skärgård under en tvådagars-seglats. Mest enastående var Whitehaven Beach med sin bländande vita kiselsand och sitt fantastiskt turkosa vatten. Tyvärr var vattnet dock väldigt grumligt när jag var där, på grund av att en rejäl cyklon nyligen dragit över öarna.

 

Magnetic Island är en mysig ö utanför Townsville. När vattnet är lugnt och klart ska det gå bra att snorkla här, och landskapet på ön kännetecknas av sina stora runda stenbumlingar. Man kan njuta av fina stränder, vandra samt hålla utkik efter koalor i eukalypusträden och små söta klippkänguruer (rock-wallaby). Där jag bodde fanns det även massor av vackra regnbågslorikiter.

 

Det är här som regnskogen möter det Stora barriärrevet. Denna regnskog är världens äldsta kvarvarande regnskog. Cape Tribulation hör till de mest besökta platserna, och det finns även möjlighet att åka på båttur för att kolla in skräckinjagande saltvattenskrokodiler i varierande storlekar. Även Thornton Beach är mycket vacker. Denna nationalpark är en av få platser där man fortfarande har möjlighet att få syn på en kasuar (cassowary). Denna ovanliga fågel med sitt förhistoriska utseende är världens tredjestörsta och nästtyngsta fågelart. Jag hade turen att få se ett vuxet exemplar med ungar.

 

I Atherton Tablelands finner man mängder av nationalparker - till dem hör t.ex. Crater Lakes National Park med vackra Lake Eacham. Millaa Millaa Falls som ligger alldeles i kanten av Wooroonooran National Park känns också obligatoriskt att nämna. Det är trots allt med god anledning ett av de mest kända vattenfallen i Australien.

Lake Eacham är en vacker turkostonad kratersjö omgiven av sval regnskog. Trots förekomsten av sötvattenskrokodiler badar folk gärna här och sysslar med annat såsom kajak- och suppaddling. Men den lilla krokodilarten är ju trots allt folkskygg och inte är de intresserade av att äta oss heller till skillnad från den betydligt större saltvattenskusinen.

 

Kuranda är en färgstark liten regnskogsby dit man helst tar sig med linbana över trädtopparna eller det traditionella tåget. Med bägge färdmedel kan man göra ett stopp för att beundra vattenfallet Barron Falls som ligger i Barron Gorge nationalpark. Tyvärr var vattenfallet väldigt mjäkigt vid den tidpunkt jag var där, men jag har sett bilder på hur mäktigt det är vid större vattenmängder.

 

Nationalparker existerar inte enbart på land - även Stora barriärrevet har förtjänat sin titel i egenskap av världens största korallrevsekosystem. Med andra ord är det världens största levande struktur - så stor att den kan ses från rymden. Det är ganska häftigt att jag har fått chansen att snorkla just här.

 

Kuranda

 

NORTHERN TERRITORY

 

 

 

Denna nationalpark borde vara känd för alla som gjort research inför en Australien-resa, oavsett om man faktiskt varit där eller ej. Främst är området känt för klippan Uluru (även kallat Ayers Rock). Men Uluru delar nationalpark med Kata Tjuta som också är imponerande och väl värt ett besök. Det är en grupp av stora kupolformade klippformationer där vi gjorde den 7 km långa vandringen Valley of the Winds, som var ungefär lika vacker som det låter. Betydligt mera enformigt var det att vandra 10,6 km runt Uluruklippan. Men när man en gång tagit sig till dessa oländiga trakter kan man väl lika gärna passa på att se klippan från alla håll och kanter.

 

Nu lämnar vi Australiens mitt och befinner oss istället i de nordligaste delarna av Australien. Ungefär en timme från Darwin hittar man denna fina nationalpark med sina monsunskogar, ljuvliga vattenfall och vattenhål att simma i. Vi besökte Wangi Falls, Tjaetaba Falls och Florence Falls - samtliga platser lämpar sig för ett avsvalkande dopp.

 

Detta hör definitivt till en av de mest imponerande nationalparker jag besökt i Australien. Det var mäktigt att titta på solnedgången med utsikt över den djupa kanjonen, där man om man vill kan ta en båttur eller paddla kanot. Det sägs även finnas en hel del aboriginsk klippmålningar häromkring.

En annan minst lika mäktig upplevelse var när vi vandrat tillbaka och nästan var vid parkeringen - oräkneliga flyghundar (jag vågar inte ens gissa antalet) hade då vaknat till liv och flög mot sina nattliga äventyr mot en rödfärgad himmel. Det var som att befinna sig i en fantastisk naturdokumentär.

 

Här gjorde vi en kortare vandring längs med Joe Creek. Man kan även kolla in det historiska baobab-trädet Gregory's Tree. Här finns det tyvärr ingenstans där man kan bada, för saltvattenkrokodilerna lurar i alla vattendrag. Tydligen ska detta vara den näststörsta parken i Northern Territory, det insåg jag inte när jag var där.

 

En nationalpark som kanske inte är så känd, men där man kan beskåda sandstensklippor som påminner väldigt mycket om betydligt mer välkända Bungle Bungles i Western Australia. Där gjorde vi en väldigt trevlig och enkel vandring på 7 km (troligen Jarnem Walk). Även här ska man undvika vattendragen på grund av krokodiler.

 

WESTERN AUSTRALIA

 

I utkanten av denna nationalpark råkade jag ut för resans enda bilolycka, som dock slutade väl utan personskador. Den här parken är väldigt känd för Bungle Bungles med sina randiga bikupeformade berg, som man kan uppleva genom en helikoptertur, eller genom vandring längs med den uttorkade flodbädden som jag gjorde. Bland dessa berg döljer sig små vattenhål och spännande valv att upptäcka. Sevärt är även den grönskande oasen Mini Palms Gorge, samt Echidna Chasm som är en smal klyfta i det rödtonade berget - en rätt häftig upplevelse att vandra genom den.

 

I denna nationalpark hittar man en imponerande krater från ett gammalt meteoritnedslag. Det fanns en varningsskylt om att inte gå ner i kratern av säkerhetsskäl, men de trotsade jag naturligtvis och kravlade försiktigt och långsamt nerför slänten med tanke på att det var rätt brant och det fanns många lösa stenar. Växtligheten där nere var intressant med vackra blommor och när man betraktar kratern från ovan ser man i mitten en grön ring av frodig grönska. Innanför ringen består marken fläckvist av bländande vitt salt. Ja, jag provsmakade för att bekräfta att det verkligen var salt och inte någon annan mineral.

Här kan man vandra genom en grotta som för 350 miljoner år sedan var del av ett korallrevsystem. Här utvecklades på den tiden de första landlevande ryggradsdjuren - hur coolt är inte det? Inne i grottan behövdes ficklampor, och emellanåt fick man vada genom vatten, i sällskap av en och annan sötvattenkrokodil. De höll sig på behörigt avstånd från oss människor.

 

Detta är en otroligt vacker plats som dessutom inhyser en hel de sötvattenkrokodiler. Det som är ovanligt med de små krokodilerna här är att de inte är särskilt skygga alls, utan de ligger i lugn och ro på sandbankarna och bryr sig inte om oss sålänge vi håller lämpligt avstånd från dem. Flyghundar trivs också här.

 

 

 

Detta är en väldigt populär nationalpark, men det blev ändå inte en av mina personliga favoriter. De vandringar mitt resesällskap ville göra var lite för utmanande och farliga för min smak, därför höll jag mig mest till de lättframkomliga utsiktsplatserna. Men för den riktigt äventyrliga som ej är rädd för branta och ställvis riskfyllda vandringar så kan jag tänka mig att denna park är en fantastiskt upplevelse. Dales Gorge var iallafall en vandring som passade mig.

 

Här hittar man vackra platser längs med kusten, och utmärkt snorkling! Oyster Stack rekommenderar jag då man kan börja snorkla bland koraller direkt från stranden, detta bör göras under högvatten. Där såg jag spännande saker som t.ex. blåfläckiga rockor, revhajar, sjögurkor, sjöstjärnor och neonblå små fiskar. Det ska även finnas sköldpaddor där, men jag träffade inte på någon tyvärr. Det sägs att denna plats rekommenderas för mer erfarna snorklare, men även jag klarade mig bra då jag höll mig nära stranden. Strömmen som drog en sidledes var dock lite knepig utan simfenor.

Här rekommenderar jag också vackra Turquoise Bay och Bills Bay med de coola sanddynerna. Här behövs definitivt fyrhjulsdrift, och även då var det bitvis knepigt i den mjuka sanden. Och missa för allt i världen inte att snorkla med valhaj om ni är där rätt tid på året (mitten av mars till mitten av juli).

 

 

Kalbarri är en ort, men kring orten finns även denna nationalpark med samma namn. Den sträcker sig från kusten och inåt landet en bit, så vyerna var därmed rätt så varierande. Vi kollade in vackra utsiktsplatser vid havet som Red Bluff Lookout, Island Rock och Natural Bridge. Inlands blev det en kort promenad i Ross Graham, samt vyerna Hawks Head Lookout och coola Z-bend Lookout. Här snorklade vi också vid The Blue Holes. Här tyckte jag dock att sidoströmmen var ännu starkare än vid Oyster Stacks (Ningaloo).

 

Denna kalkstensgrotta är kanske den mörkaste platsen jag befunnit mig på. Halvvägs genom grottan släckte vi ficklamporna en stund och det var verkligen fullständigt bäcksvart därinne, utan minsta tillstymmelse av ljuskälla. Fullständigt tyst var det också, vilket på något sätt förstärkte effekten. Man kan ha chans att se små fladdermöss här. Eller ignorera varningsskylten och krypa in i en sidogång vars stabilitet inte har testats av myndigheter. På egen risk, naturligtvis..

 

 

I Nambungöknen, inte långt från Perth, hittar man de välkända och fascinerande kalkstensformationerna som kallas The Pinnacles. Känns som ett måste när man är i dessa trakter. Jag tycker även det är väl värt att promenera bortom stenformationerna för lite regelrätt ökenvandring. Sanden varierar mellan alldeles vit till nästan orange, och här såg vi bland annat rosenkakaduor, spår av emuer och skelettdelar av något djur, möjligtvis känguru.

 

En bit utanför Perth hittar man detta våtmarksområde, där vi gjorde en sista vandring innan vi anlände till västra Australiens enda riktiga stad. Här kan man se en hel del fåglar och lite kräldjur. Det finns även en längre vandring som kallas Ghost House Walk Trail. Lät onekligen spännande men vi hade tyvärr inte tid med den. I områdets park kunde man även titta på ett par koalor och ett helt gäng känguruer.

 

Rottnest Island (A-Class Nature Reserve)

Denna ö utanför Perth går inte under beteckningen nationalpark, utan är istället ett såkallat a-class naturreservat. Vad det nu innebär i jämförelse med en vanlig nationalpark. Hur som helst tycker jag att denna ö hör till de allra mest sevärda platserna i Australien, med sitt fantastiskt turkosklara vatten, fina stränder och framför allt för de sympatiska och halvtama quokkorna (kortsvansvallaby). De är världskända för sitt selfievänliga utseende då det ser ut som att de jämt har ett leende på läpparna. Denna ö på enbart 19 km²  är perfekt för en endagstur och som färdmedel rekommenderar jag cykel. Ön är för övrigt nästan helt fri från biltrafik, med undantag för servicefordon och enstaka turistbussar.

 

 

I en annan nationalpark i samma område hör Elephant Rocks till de coolaste sevärdheterna - en vacker strand med vit sand och roliga stora stenblock. Det var tyvärr inte bästa väder så platsen kom inte riktigt till sin rätt den här dagen.

 

 

Australien har fler stränder än något annat land, över 10 000 stycken sägs det. Det sägs också att om man skulle besöka en ny strand i Australien varje dag, så skulle det ta över 27 år. Jag vet inte hur många stränder jag såg under min nio månader långa resa i Australien, men ur detta perspektiv var det sist och slutligen inte så många. Om jag dessutom bantar ner mina upplevda stränder till en bråkdel, så har vi kvar stränderna som jag valt ut till detta inlägg.

 

Jag har valt ut närmare 40 stränder som man hittar längs med Fastlandsaustraliens kust - från Melbourne norrut längs östkusten och via Darwin, sedan vidare neråt längs med västkusten till Perth. Vilken strand i Australien är din favorit, eller vilken strand skulle du helst vilja besöka?

 

På bilden nedan ser du en av många surfarstränder på Phillip Island. Från centrala Melbourne kör man dit på ett par timmar.

Stränder som man når med stadens bussar är till exempel Brighton Beach med sina kända färgglada strandskjul, och mindre kända Half Moon Beach som bjuder på riktigt klart vatten och vackra rostfärgade klippor i ändan av sandstranden.

 

Denna stad bjuder på hur många fantastiska stränder som helst, stora som små. Nedan listar jag några av stränderna jag själv hann med. Här finns alla mina inlägg från Sydney.

 

 

 

Här besökte jag förstås huvudstranden Byron Beach, men även småstränderna längs med Cape Byron walking track. Här finns mina inlägg från Byron Bay.

 

 

 

 

Typ hela ön är ju nästan en enda lång strand, delar av strandremsan funkar dessutom som en highway. Förutom de vilda kuststränderna så är även Lake McKenzie mycket besöksvärd och framför allt unik med sin vita kiselsand och färgskiftande vatten. Här har jag bloggat om Fraser Island.

 

Den mest kända stranden i denna skärgård är förstås Whitehaven Beach. Tyvärr var den inte så vacker när jag var där på grund av cyklonen Debbie som kort före hade dragit över öarna, men sanden var fortfarande enastående vit och fin.

 

Här gillade jag Horseshoe Bay som låg nära mitt bungalow-hostel, samt West Point som är en väldigt bra strand för att njuta av solnedgången. Här har jag bloggat om Magnetic Island.

Denna ort förknippar jag med exotiska kokosnötpalmkantade stränder. Fast man gör klokast i att inte simma här, pga hajar, krokodiler och maneter.

Här har jag bloggat om Mission Beach. 

 

Inne i själva stan kan man inte simma i havet. Även vid de fina Northern Beaches som ligger strax norr om staden ska man vara mycket försiktig - emellanåt har man observerat krokodil i vattnet vid bl.a. Palm Cove. Jag har för mig att det finns åtminstone ett ställe där man kan simma någorlunda tryggt inom en nätinhägnad, men ärligt talat tyckte jag inte att vattnet såg så lockande ut. Jag var fullt nöjd med att hållas på torra land och promenera längs de palmkantade stränderna som avlöste varann. Här har jag bloggat om stränderna och annat man kan göra i Cairns. 

 

När man lämnar stadsgränserna och fortsätter norröver så når man snart Wangetti Beach. Tyvärr såg jag enbart denna strand från ovan (Rex Lookout), men vilken vy sen!

I och kring Daintree nationalpark finns bland annat fantastiska Cape Tribulation och Thornton Beach. Här gäller samma sak som har gällt sen vi anlände till Mission Beach. Skippa vattnet om det inte finns ett nät att simma innanför. Och kom ihåg att nätet inte garanterar att man inte kan råka ut för en försvinnande liten, men dödlig manet. Här har jag bloggat om Daintree med omnejd.

 

Även landets nordligaste stad erbjuder vackra se men inte simma-stränder. Eller jo, folk simmade faktiskt i Recreation Lagoon bredvid Wave Pool, men den stranden var kanske inte så ljuv för ögat.

 

Mindil Beach är platsen för stadens härliga Mindil Beach Sunset Markets där fokus ligger på street food från olika matkulturer. Och själva platsen är underbar för just solnedgångshäng. Folkmassorna säger en hel del om platsens popularitet.

 

Även Fannie Bay är en fin kustremsa att vandra längs. Där var jag ensam mest hela tiden.

Här har jag bloggat om strandupplevelserna i Darwin.

 

Så kommer vi till den del av landet där jag upptäckte allra flest stränder. Denna delstat vill man inte missa om man älskar stränder, hav och snorkling. Ett litet axplock följer nedan.

 

Eighty Mile Beach är en 220 kilometer lång strand där det verkar vara rätt så populärt att fiska. Man kan också bara promenera omkring och upptäcka spännande fynd som t.ex. rester av uppspolad haj, snäckor och gelévarelser.

 

Några andra speciella stränder jag sett som ligger mellan Eighty Mile Beach och Monkey Mia är:

- Oyster Stacks som är en riktigt bra plats för snorkling från stranden - här såg jag många intressanta djur från sjögurkor och neonblå sjöstjärnor till revhaj och blåfläckiga rockor.

- Turquoise Bay (se bilden nedan)

- Bills Bay, som man enbart når med fyrhjulsdriven bil eftersom man ska passera mjuka sanddyner för att ta sig hit. Egentligen var det sanddynerna som gjorde denna plats speciell.

- Shell Beach, en 60 kilometer lång strand som består helt och hållet av snäckor. Varning för att det gör ont att gå barfota här.

 

Mellan Shark Bay och Perth stannade vi till bl.a. vid:

- The Blue Holes, Kalbarri - en annan snorklingplats.

- Thirsty Point, Cervantes - stranden med det fantastiskt turkosa vattnet. Se bilden nedan.

- Wedge Island - en av de vitaste stränderna jag sett. Man kunde även köra med 4WD på denna strand. Se andra bilden nedan.

 

Utanför Perth finns denna fantastiska ö som förutom sina vackra stränder främst är känt för sin unika quokka-population. Även kallat kortsvansvallaby och hör alltså till kängurusläktet trots att de ser ut som en blandning av nallebjörn och stor råtta. Med sina selfievänliga leenden är de iallafall fantastiskt söta och dessutom är de väldigt oskygga. Här har jag bloggat om Rottnest Island.

 

I mitt temainlägg med foton på vatten lovade jag halvt ett eget inlägg dedikerat till vattenfall. Det resulterade i att jag grävde fram foton på ett flertal vattenfall som jag fotade i Australien. Vissa lite mer storslagna, en del underbart vackra, och ett som var lite meh på grund av väldigt liten vattenmängd just då. Här kommer alltså nio av Australiens många vattenfall.

 

 

Ett av Australiens finaste och mest välkända vattenfall, 18.3 meter högt. Hittas i Atherton Tablelands Waterfall Circuit (nära Cairns), tillsammans med en del andra vattenfall som området har att erbjuda. Oerhört instavänligt, bara man får till en vinkel som döljer det värsta av övriga besökare och badare. Jag såg även Josephine Falls under min 1-dagstur där.

 

I Barron Gorge nationalpark nära Kuranda (utanför Cairns) finns ett 125 meter högt vattenfall. Tyvärr ser det så här mesigt ut under större delen av året, söker man sig däremot hit under den intensiva regnsäsongen så flödar vattnet nästan i sin fulla bredd. Det blev ingen wow-upplevelse för mig när jag besökte platsen i slutet av april 2017.

 

 

 

Ett av de bättre vattenfallen jag sett. Beläget i Grampians nationalpark, ett av de största i Victoria och det enda vattenfallet i parken som flödar året runt. Och ja, flödet var det inget fel på här minsann!

 

 

Detta ljuvliga vattenfall i flera våningar hittar man i King Leopold Ranges Conservation Park i nordvästra Australien. Som bonus får man även bada här. Jag tycker det är så vackert med den spegelblanka vattenytan ovanför vattenfallet.

 

I Blue Mountains nationalpark nära Sydney hittade jag detta ganska anspråkslösa, men söta lilla vattenfall. Jag har för mig att jag inte gick hela vägen ner för en bättre titt på grund av hala stenar då det regnat en del. Vyn nerifrån hade antagligen varit snäppet vassare.

 

 

I Litchfield nationalpark i Northern Territory hittar du denna plats med inte bara ett, utan två vattenfall. Dessutom är det en badvänlig plats, som du kan se på bilden. När det regnat ordentligare brukar de behöva stänga för badgäster på grund av viss risk att krokodiler ska förvilla sig dit. Under den torrare säsongen brukar det vara lugnt på den fronten - no worries.

 

Det allra bästa ville jag ändå spara till sist och det hittar man på Tasmanien. Detta är min absoluta favorit av de vattenfall jag såg i Australien, ja kanske min favorit av alla jag sett i mitt liv hittills. Otroligt vackert med härliga trolska omgivningar, och så lugnt med få besökare när vi var där. Tasmanien hör väl inte till de mest turisttäta områdena i landet annars heller, så här är oddsen rätt stora för en harmonisk stund i naturen. Detta är i Franklin-Gordon Wild Rivers nationalpark.