En bloggserie om min roadtrip till Australiens mitt. Del 3. (Här hittas del 2)
Dagens huvudpunkt: Kings Canyon som påminner mig väldigt mycket om bilder jag sett från USA.
Dag 5 började med frukost och en kopp te i soluppgången. Plötsligt landade en skatlärka bredvid våra fötter som pep och hade sig. Stackarn hade varit med om någon sorts olycka och förutom att ena foten var skadad så var näbben alldeles krokig. Ni kan se på bilden nedan att näbben liksom pekar åt olika håll. Jag kunde förstås inte låta bli att erbjuda den lite brödsmulor, och till min förvåning åt den rakt ur min hand - så hungrigt var det lilla livet. När den var nöjd så flög den sin kos, så vingarna var det i alla fall inget fel på. Det gav mig lite hopp om att kanske den kommer överleva och fortsätta leva ett ok liv. Man kan ju alltid hoppas. Den deformerade näbben lär väl inte återgå till normalt läge, men kanske den klarar av att hitta och äta föda ändå.
Vi tog en oasfalterad genväg som kräver tillstånd för att komma till Watarrka nationalpark och Kings Canyon, då det är ett heligt område för aboriginerna vad jag förstod. Det var dock enkelt att skaffa i Alice Springs och det kostade ingenting. Överlag i denna del av Australien så ser man bilvrak både här och var, många av dem vandaliserade. Troligen är det så kolossalt dyrt att bogsera havererade bilar härifrån, att det ofta är mer lönsamt att bara lämna dem kvar.
Vi stannade till på en utsiktsplats som vi inte blev särskilt imponerade av. Precis när vi satt oss i bilen igen fick vi dock syn på en dingo som kom gående i riktning mot vår bil - tack och lov att vi inte mötte den på väg till bilen..! Först hoppade den upp på bordet och kollade om det fanns några matrester, sen gick den en runda runt bilen för att inspektera och den var lite väl nyfiken på oss för att vara ett vilt djur. Vi passade i alla fall på att fota den när vi ändå hade den så nära inpå.
När vi anlänt till Kings Canyon så stötte vi på tjejerna som vi tappade bort under tredje dagen, vilken bra tajming! De skulle gå samma vandring som vi, så tillsammans begav vi oss iväg. Vi valde att göra Rim Walk som är 6 km lång och uppskattas ta 3-4 timmar.
Den första etappen var enormt tungt med sina drygt 1000 trappsteg. Denna kulle kallas inte "Heartbreak Hill" eller "Heart Attack Hill" utan orsak. Jag ville faktiskt ge upp redan halvvägs upp, men tur var det att jag fortsatte kämpa, för väl uppe så var det faktiskt en ganska lätt vandring. På bilden ovan ser det inte alls ut som någon stor grej, men jag lovar att de där tusen trappstegen är inte lätta om man inte är väldigt vältränad. Är det riktigt varmt kan det rent av vara väldigt farligt att göra denna vandring. Vi hade ändå "bara" max 30 grader under vandringen skulle jag tippa, det var ju på höstsidan när vi var där.
Jag drog en lättnadens suck när stigen blev mera plan igen. Nedan en rolig ödla som jag hann fånga på bild innan den slank iväg igen.
Här har vi en av mina allra mest episka bilderna där jag själv syns. Ser det inte lite hisnande ut så säg? Ja, jag var rädd och vågade inte stå där, så jag bokstavligt talat kravlade dit och poserade sittandes istället. Sen kravlade jag tillbaka till tryggheten igen.
När vi tagit oss över till andra sidan av kanjonen så möttes vi av synen nedan, hur häftigt som helst!
Trots att landskapet i övrigt är så torrt fanns det ändå en del vattenansamlingar. Detta var dock bara ett minimalt vattenhål, fanns ett större nere i kanjonen.
Efter denna strapats tyckte vi att vi gjort oss förtjände av att betala för att ta en dusch vid ett roadhouse, efter att ha varit oduschade i fyra dagar (förutom de gånger vi fått skölja av oss lite i de kalla bäckarna vill säga). Vi campade utanför Uluru nationalpark och var en hårsmån från att krocka med en svart ko i mörkret på väg till campingplatsen. A parerade bra med bilen, men jag trodde nog ett ögonblick att sista stunden var kommen. Men vi överlevde ju tydligen såväl dingos och bergsvandring, som möten med självmordsbenägna kor, annars hade jag inte kunnat sitta och skriva detta idag!
Vilken vandring är den coolaste du gjort? Har du haft något spännande eller intressant djurmöte när du rest eller vandrat i naturen?
Dawan
Ohh vad rolig och fint! Jag undrar hur folk som fick problem med bil därute kom ut därifrån...troligen lifta?! Uch vilken madröm situation!!
Svar:
Ja precis, de fick säkert lifta för att ta sig därifrån :/ Vi hade väldans tur när vi hade problem med bilen under en annan roadtrip, då det var tillräckligt nära civilisationen för att kunna ta till bärgningsbil. Dock kunde bara två extra personer åka med den bilen, men så råkade vi ha bekanta i släptåg som ställde upp och stannade med oss ett extra dygn medans vi väntade på bärgningen, och så fick vi två andra skjuts med dem :)
Maria
John Jonasson
Fina bilder du tagit, och du kom verkligen nära en dingo! Ett minne för livet. Just den dingon tror jag inte var så farlig, den är säkert van vid människor, men dingos är inga hundar man ska gå nära. Ska man ha en dingo som husdjur måste man ha den som valp, men den accepterar ändå inga andra människor än ägaren, och är väldigt aggressiv. Du har inte försökt att luska ut namnet på den fina fågeln?
Svar:
Jo, detta och när vi hade dingos utanför tälten är nog det närmsta jag kommit. Skulle också jobba på ett sanctuary där de bl.a. hade dingos, men det blev tyvärr inställt.. Jep, man ska absolut inte försöka röra en vild, eller halvvild, dingo, inte heller mata dem för då blir de oskygga och potentiellt farliga - vilket troligen var fallet hos denna dingo. Beteendemässigt är dingon närmare varg än hund, men utseendemässigt ser det ju ut som en byracka. Jag skrev redan i inlägget att fågeln är en skatlärka :)
Maria
Marianne - Glimt av verden
Nå gjentar jeg meg selv, men det høres altså helt fantastisk ut! Bildet av deg på klippekanten er veldig kult :-)
Svar:
Det var helt otroligt :) Tack så mycket!
Maria
hopihopi
Vilka härliga bilder som vanligt! Sitter här och drömmer tillbaka till min resa i Australien och vill dit igen. Skulle det vara liiite kortare flygtid bara så :)
Svar:
Tack så mycket! Ja, man skulle lätt åka dit oftare om det var närmre ;)
Maria
Fantasy Dining
Wow vilken mäktig natur. Tänk att få resa dit någon gång. Mitt häftigaste djurmöte var nog med sengångarna på Costa Rica. :) så söta!
Svar:
Ja verkligen! Men vad roligt med sengångare! Fast kanske inte så mycket action, skulle vilja se hur det ser ut när de slåss... ;)
Maria
6