Balkan tour - bortom skönhet & turistklyschor i Mostar

Jag har bloggat om Mostars mer polerade och vackra sida, de härliga marknadsstånden, de glänsande kullerstensgatorna, den ikoniska bron, smakupplevelser och arkitektur. Men ser man bara allt det där ljuvliga med staden så har man inte riktigt fattat grejen känner jag. Jag försöker i detta inlägg belysa ämnen som berör kriget och dagens situation, enligt vad jag läst mig till, upplevt själv och fått höra av lokalbefolkningen.
 
Bosnien och kanske i synnerhet städer som Mostar är ännu idag något av en sargad själ - krigets skador sitter inte bara kvar i husfasaderna utan i folks hjärtan. Konsekvenserna av kriget märks t.ex. i form av att kroater och bosniaker inte längre lever blandat såsom de gjorde förut, utan var och en håller sig på "egen" sida av bron. Jag uppfattar det inte som att det finns direkta motsättningar och arga känslor, utan mer som att det bara är tungt att konfronteras med den andra gruppen då båda sidor under kriget tvingats att vända sig mot varann. Människor som varit ens grannar och vänner skulle plötsligt behandlas som en fiende oavsett om man ville det eller inte. Enklast hålla sig till sitt och låta såren läka ett tag till. Jag hoppas ju att detta är något som med tiden luckras upp och att folken småningom känner sig redo att möta varann som på den gamla goda tiden igen.
 
Kriget
Bosnienkriget 1992-1995 var brutalt och fullständigt hänsynslöst, och krävde grovt räknat 100 000 människoliv, varav ungefär hälften var civila. En väldigt stor majoritet av de civila offren var bosniaker (bosniska muslimer), på gund av de etniska rensningarna i landet som främst riktades mot just muslimerna.
Man söker fortfarande de sista massgravarna av alla dessa människor som dödats i vad som var ett försök till folkmord, där det ibland gått så långt att i princip hela byabefolkningar mördats. En av de mest kända massmorden är Srebrenicamassakern, som anses vara det största folkmordet i Europa efter andra världskriget.
 
Den som vill veta mera om Bosnien och Hercegovinas historia får läsa på egen hand. Och det rekommenderar jag verkligen om du inte redan är insatt, för jag får ju nästan skämmas över hur lite jag egentligen visste om Jugoslavienkrigen innan jag började planera denna resa. Pratade vi ens om det i skolan? Jag minns inte.
 
ruiner och stari most-bron i Mostar

Stari Most, den skadade folksjälen
Bron Stari Most må ha återuppbyggts efter att den bombades sönder under kriget, men tyvärr enar den inte folken så som den gjort före kriget. Den gamla bron var en del av Mostars själ och den försvann när den förstördes. Trots att staden nu är delad så lär det i alla fall vara så att en stor del av kroatiska befolkningen handlar på den muslimska sidan eftersom det är billigare där. Så kanske livet kan normaliseras igen efter ytterligare något generationsskifte, kanske rentav blandäktenskap kan bli vanligare igen såsom det var tidigare. Om landet befrias från nya konflikter så tror jag faktiskt det kan bli bra till slut.
 
Nedan följer ett par bilder från bilfärden mellan Montenegro och Mostar. Även Montenegro hade ju varit med om krig, men de drabbades inte lika hårt som en del andra balkanländer och eftersviterna var inte alls synliga (vad jag kunde se) så som i Bosnien. Den bosniska landsbygden var vacker och rofylld, med dels söta små hus och gårdar, dels en del övergivna, till synes krigsskadade byggnader. Man ska inte bege sig i berg och vildmark om man inte känner till trakterna eller följer trygga stigar, för än idag finns det ett okänt antal odetonerade minor runt om i landet. Bäst att ta till en guide om man vill vandra i landet med andra ord.
Bosnia and Herzegovina - countryside and landscapes
Bosniens landsbygd
Bortom de vackra och finslipade turiststråken inne i Mostar kan det se ut som nedan. Enkelt och rustikt, vilket har sin egna charm. Detta är på den västra sidan av floden där kroater bor.
gator och kvarter i Mostar på västra sidan
katter i Mostar, Bosnien
Balkankatter
Som i alla balkanländer finns det även här katter som jag antar är delvis hemlösa. Mor och avkommor både på bilden ovan och nedan kan man ana sig till. Speciellt den ovan, lika som bär! Men charmiga är de oavsett, och jag såg tack och lov inga katter som såg ut att direkt lida, så kanske ortsborna är rätt så bra på att förse de små liven med mat och vatten. Kattmamman nedan såg möjligtvis lite sliten ut, det är ju inte alltid lätt att vara en mor.
Cats in Mostar, Bosnian - balkan cats
Nedan två trötta kissemissar. Lyckligt ovetande om vad som pågick här för drygt ett par decennier sedan.
balkankatter i Bosnien och Hercegovina
muslimsk gammal gravplats i Mostar
En till synes uråldrig gravplats intill en moské.
 
Don´t forget 93 sign / skylt, Mostar war
Det finns åtminstone ett par såna här Don´t Forget-stenar i staden, till minne av kriget och förstörelse av bron. Det ska även finnas en inskription någonstans som lyder "Don’t forget but forgive forever". Väldigt fint och fredsbejakande tycker jag.
 
minne från kriget i Bosnien: ruiner från bombat hus i Mostar
Det sägs att 95% av staden låg i ruiner efter kriget. Inte undra på att man ännu inte haft möjlighet att bygga upp hela staden på nytt.
 
Flyktingar och krigsbarnen
Jag har förstått att detta krig gav upphov till över två miljoner flyktingar. Av guiden jag umgicks med en dag fick jag veta att Italien (och kanske även andra länder?) tog emot krigsbarn som placerades i fosterfamiljer under krigets gång, precis så som man i tiderna skickade finländska barn till Sverige som fick bo hos svenska familjer tills situationen i hemlandet var tryggt igen. Faktiskt så visade det sig att det italienska par som också var med på den guidade turen hörde till dem som tagit emot barn från Bosnien. En del av deras resa de gjorde nu var för att hälsa på den nu vuxna kvinnan som alltid velat hålla kontakt med sina fosterföräldrar även efter att hon kunde åka hem till sin egna familj. En så vacker historia. De tyckte det var fint att höra att ett likadant system även funnit mellan Finland och Sverige. Guiden sa det aldrig själv, men eftersom han själv bott i Italien så länge att han fått dubbelt medborgarskap så började jag i efterhand undra om inte han också från början varit ett krigsbarn i Italien. Det är så mycket som jag borde ha frågat honom, men inte tänkte på just då när jag hade chansen...
gravgård, skotthål och ruiner i Mostar, Bosnien
En massa gravar, alla som är begravda här dog 1994. I bakgrunden en bombskadad byggnad och på bilden till höger en moské med skotthål.
 
Mostar war street art and War and Genocide Museum
Krig och folkmordsmuseum
Street art, och post it-lappar med hälsningar från besökare i War and Genocide-museet. Det fanns ett helt rum full med dessa lappar, och i samma rum fanns en stor tv-skärm där jag satt länge och kollade på videor från när bron kollapsade, och om människors personliga historier och minnen från kriget. Hela museet är riktigt besöksvärt och ett måste om man har tid över. Jag vet inte hur länge jag var här inne, men minst ett par timmar blev det nog. Det är mest fokus på personliga historier och livsöden. Fakta är ju så lätt att googla sig fram till på egen hand.
 
ruiner och skadade fasader från kriget i Mostar, Bosnien
Fattigdom och arbetslöshet, vad händer med den yngre befolkningen?
Fattigdomen och arbetslösheten är också ett problem i Bosnien. Det ser man dels på en del av människorna (ofta barn) som tigger och söker mat i sopcontainrar men även på det faktum att det fortfarande står kvar så många husruiner och skadade husfasader från kriget som det inte finns resurser till att återuppbygga. Det är säkert svårt för folket att hela ordentligt när man i vardagen och i sina omgivningar ständigt påminns om det som varit. Kanske folk klarar sig lite bättre ekonomiskt  i Mostar som antagligen har rätt så bra intäkter från turismen under högsäsong. Under lågsäsong måste det ändå vara lite svårare, sommarhalvårets intäkter kanske ska räcka under hela året och har man tur kanske man hittar något tillfälligt att syssla med under vintern? Speciellt bland unga vuxna är arbetslösheten hög, det råder en sorts initiativlöshet och handlingsförlamning bland många, på grund av uppgivenhet kan jag tänka mig. Men visst träffade jag även på dem som skapat sig sina egna jobb, t.ex. min guide som tillika är manager för företaget.

Utanför moskén stannar jag och pratar en stund med ett par väldigt trevliga män i ungefär min ålder. De tyckte det var ett roligt sammanträffande att jag var från Finland, för de hade någon dag tidigare diskuterat hur finländarna så modigt kämpat mot Ryssland i tiderna. En av killarna har ett litet souvenirstånd på moskéns innergård och jag hade trevliga pratstunder med honom vid flera tillfällen. Han berättade lite om fattigdomen i landet och om hur svårt det är för bosnier att flytta utomlands för att söka ett bättre liv när de ännu inte hör till EU, men hur han samtidigt känner att han är skyldig att stanna kvar för att återuppbygga sitt land efter alla uppoffringar som tidigare generationer fått göra under kriget. Jag inser senare att han, 29 år gammal, är gammal nog att ha små minnesfragment av kriget. 
 
Och jag önskar att jag hade fått fler djupa pratstunder med lokalbefolkningen. Men det är ett tungt ämne och inget man som turist ska förvänta sig att människor ska vilja prata om. Men om man har turen att träffa någon som öppnar sig frivilligt så ska man vara tacksam för det tillfället.
 
Mostar - Neretvafloden och moskéer
 
En underbar stad med en mörk historia
Nu kanske detta inlägg ger ett väldigt deprimerat intryck av Mostar, men så är det absolut inte. Av de balkanländer jag besökt var det här som jag träffade de trevligaste och varmaste människorna, och det är inte som att man går omkring med gråten i halsen när man går omkring i staden (ok, kanske i museet), utan jag kände mer att det är en oerhört vacker stad med en sorglig historia. En stad som någonstans funnit en vag framtidstro och är på väg åt rätt håll. Den behöver bara lite mer tid för att hela de sista sårskorporna, och bättre ekonomiska förutsättningar.
Taggar: Balkan trip, Bosnien och Hercegovina, dark tourism, soloresenär;

6 magiska solnedgångar & andra sommarfotografier

Nu känns det definitivt som att sommaren är förbi för i år, med väldigt låga utlovade temperaturer om nätterna nästa vecka.Troligen har vi en del nattfrost att vänta inom kort. Så sommarfotograferingen är ett minne blott för i år och nu är det mesta svampar och sånt jag går loss på med kameran.
 
Här kommer några av sommarens fotografier - en hel del solnedgångar men även lite andra bilder av natur och miljö. Vilken bild faller dig mest i smaken? Och vilken av solnedgångarna tycker du är vackrast?
 
Rönnbären känns i höstigare laget, men vi överraskades av väldigt varmt väder även efter att denna höstvarma bild blev tagen.
Mogna sädesfält och åska i luften
Tyckte kontrasten mellan de lysande gula maskrosorna och den hotfullt mörka himlen var häftig.
Lillfrassen som alltid ska vara med en i trädgården. Häromdagen när jag var hemma hos pappa så reagerade jag på att det luktade dill omkring mig (då var jag inte i trädgården), men så insåg jag ju att hela katten luktar dill, så han hade säkert varit där och vältrat sig bland plantorna tidigare.
Jag hittade den perfekta blomflugan (ovan till höger), kolla vilken perfekt form och vilka vackra ränder!
Oravais lilla gulliga småbåtshamn, perfekta platsen för solnedgång.
Björk, kan det bli mer finländskt än så?
Taggar: fotoblogg, fotografering, solnedgång, sommar 2019;

Östra Asien - 6 önskedestinationer & bokad höstresa

Nu tänkte jag avslöja att höstresan är bokad. Inte nog med det, jag lämnar dessutom min bekvämlighetszon i egenskap av soloresenär och reser denna gång tillsammans med en av mina allra bästa vänner. Det känns numera väldigt ovant att planera resor där jag behöver ta hänsyn till andras behov och viljor och det är väl det jag menar med att det är lite utanför min comfort zone. Men det ska bli kul och vi känner ju varann bra, så jag hoppas och tror att vi ska lyckas bygga ihop den bästa möjliga resan för oss båda. Och förhoppningsvis är vi lika tajta även efter 12 dygn tillsammans ;)
 
Ja jag har ju inte sagt något om vart resan går. Och det tänker jag inte heller göra än, utan nu kör vi gissningsleken igen. Ni har kanske räknat ut att den går till östra delarna av Asien. Vi har velat både länge och väl, fram och tillbaka, kring vart vi skulle åka, men nu är biljetten bokad. Här nedan presenterar jag 6 destinationer som vi båda två har kunnat tänka oss, och jag listar tre orsaker till att jag vill besöka länderna i fråga. Jag ser det som lite av en önskelista även för framtida resor.
 
Så, vart tror du det bär av näst?
 
"DSC_1072.JPG" by Nicolas Lannuzel is licensed under CC BY-SA 2.0 
 
Taiwan
• Houtong Cat Village - vi älskar katter, så detta kan man ju inte missa när man besöker Taiwan!
• Orchid island - paradisig ö som jag inte riktigt hade väntat mig att finna i Taiwan
• Shifen vattenfall - extra vackert i höstskrud kan jag tänka mig
 
Japan
• Japan i höstskrud sägs vara riktigt vacker, så alla natursköna parker och andra naturområden m.m. är intressanta
• Fuji goko - de fem sjöarna och landmärket Mt Fuji
• Megastaden Tokyo
 
Malaysia
• Kuala Lumpurs storstadsvyer
• En riktigt vacker strand för några dagar av ren avkoppling
• Islamic Arts Museum Malaysia, jag älskar ju islamisk arkitektur och konst!
 
https://www.flickr.com/photos/reggiepen/ [CC BY 2.0], via Wikimedia Commons
 
Vietnam
• Hanoi och trainstreet, den smala gatan mitt i stan där tåget passerar ett par gånger per dag. Ser så coolt ut!
• Ha Long-bukten som ser alldeles fantastiskt vacker ut
• Risfältsvyer
 
Thailand
• Djungelliv och tempelbesök
• Drömmiga stränder
• Bangkok storstadsliv
 
Kambodja
• Angkor Wat och dylika tempel tillika arkeologiska platser
• Någon härlig ö eller strand
• Nattlysande plankton på Koh Rong
 
Vilket land lockar dig mest och finns det något särskilt du skulle vilja se eller uppleva där?
 
"Railway track in Hanoi / Vía de tren en Hanoi" by LC_24 is licensed under CC BY-NC-ND 2.0
Taggar: Asien, Sydostasien, resebloggar, resedrömmar, resfeber;