35 dagar från Darwin till Perth - världens märkligaste mikrostat, becksvart grottvandring & naturskön vandring

En backpackers dagbok från roadtip och camping genom Australien - del 10 (här finns alla delar i serien)
 
Dag 32
Vi vaknade till en småregnig och molnig dag. Ju längre söderut, desto större risk för regn. Fast regnmolnen skingrade sig ungefär lika snabbt som de hopades. Vi stannade till vid några utsiktspunkter på vägen söderut, bl.a. Island Rock & Natural Bridge i Kalbarri nationalpark. Påminner på något vis om The Twelve Apostles vid Great Ocean Road i Victoria, men i småskaligare version. Vi försökte oss också på bl.a. Pink Lake, men tyvärr var den inte särskilt rosa just då.
 
Kalbarri beautiful viewpoints: Natures Window and Island Rock, WA
 
Världens märkligaste (icke-existerande?) mikrostat
Så anlände vi småningom till den kanske bisarraste (och högst inofficiella) mikrostat jag någonsin kommer besöka: The Principality of Hutt River Province. Detta furstendöme påstår sig sen 21 april 1970 vara en självständig stat med sina 75 kvadratkilometer trots att ingen annan stat officiellt erkännt landet. Den självutropade självständigheten hade sin början i en dispyt mellan Western Australias regering på grund av att de inte kom överrens om någon veteproduktionskvot och då gick de familjer som ägde farmer i området samman för att kämpa mot detta. Själva anser de ju att de juridiskt sätt är en laglig egen stat genom de regler de lyckats kringgå, samt att Storbritannien sägs ha erkänt deras självständighet i och med ett brev där drottning Elizabeth II själv påstås ha skickat ett brev med gratulationer på Hutt Rivers nationaldag. Australien håller förstås inte med och kräver att de ska betala tillbaka all obetald skatt till staten, hittills utan framgång enligt vad jag förstått.
Jag orkar inte förklara resten av historien här i bloggen, så den som vill läsa vidare kan googla fram hela berättelsen. 
 
annorlunda saker att göra i västra Australien - besök den inofficiella mikrostaten Principality of Hutt River
Här har vi entrén till Hutt River, ingen direkt gränsbevakning här inte.
 
Principality of Hutt River - visa permit and passport stamp - weird things to do in Western Australia
Jag betalade en liten slant för att få visum och stämpel i mitt pass, av självaste prins Graeme (grundarens yngsta son). Detta är dock inte alls obligatoriskt, utan mest ett roligt minne. Tror inte supermånga människor har just denna stämpel i sina pass. Inte för att det finns nåt land som erkänner denna stämpel heller.
 
Hutt River Province - micro nation in Western Australia / världens konstigaste mikrostat
På furstefamiljens gård finns bl.a. en staty av prins Leonard, postkontor, "regeringshus", kapell och museum. Och deras egna flagga på topp såklart.
 
De hade utställningar av olika samlarobjekt som de fått av besökare runtom i världen, t.ex. mynt och sedlar varav en gammal 1-marks sedel från svunna tider i Finland, och folks gamla uttjänade pass. Märkligt nog råkade jag ju faktiskt ha med mig mitt gamla ogiltiga pass, då jag innan avresan till Australien varit något nojig och tänkt att OM något skulle hända med mitt giltiga pass så kanske jag kan underlätta situationen genom att ha någon annan form av identifikation som reserv när jag ska genom ambassaden eller så. Men eftersom jag klarat mig dittills så kände jag att nu var stunden kommen, det var ju därför jag dragit med mig ett gammalt värdelöst pass tvärsöver Australien - för att det slutligen skulle hamna i denna royala passamling såklart! Så jag grävde fram passet ur den mest bortglömda gömman av min backpack som jag hade i bilen, och överräckte det till prins Leonard (som grundat staten och själv guidade turisterna i museet). Vad jag fick som tack? En Hutt River-bläckpenna och en pins. Hade kanske hoppats på något lite coolare av en självutropad kunglighet. 
 
Hutt River museum - passport collection, WA
Nu bor alltså mitt före detta pass i Hutt Rivers passamling, det enda från Finland skulle jag våga gissa.
 
Efter denna minst sagt ovanliga upplevelse gjorde vi ett stopp i Southhampton och kollade in en utställning av gamla restaurerade lok. Orten i sig var rätt så söt med sina gamla byggnader.
WA Southhampton - old trains
Vi stannade även till i Geraldton för att inhandla lite mat och snacks, samt kolla in en tjusig röd-vit fyr. Inte helt olik den jag sökte upp i Sydney faktiskt, fast fyren i Sydney var naturligtvis gulligare!
 
pretty lighthouses in Australia - Point Moore, Geraldton - vackra fyrar i Australien
Nu börjar jag nästan tycka att åkrarna och landskapen med halvgrönskan påminner lite om våra nordligare breddgrader. Men vindmöllor och annat som för mig är typiskt aussie tar mig snabbt tillbaka till verkligheten.
 
Vi fricampade vid Flat Rocks Beach, där det rentav fanns toaletter med rinnande vatten. Vi har faktiskt betalat för otrevligare ställen kan jag konstatera. Och så var natten relativt ljummen, vilket var skönt som omväxling. När jag gick på morgontoa före soluppgången fick jag dessutom beundra det vackra månskenet som spred sitt ljus över havet.
 
Dag 33
Svartare än svart
Dagens första stopp: Stockyard Gully Tunnel, en spännande kalkstensgrotta som halvvägs genom är svartare än svart när man släcker alla ficklampor. Tror aldrig någonsin jag upplevt ett så intensivt totalmörker, utan minsta tillstymmelse av ljuskälla, och alldeles tyst. Vi stod en ganska bra stund i mörkret för att de om det gick att vänja ögonen och i alla fall börja urskilja konturer, men nej. Man ska inte vara alltför klaustrofobisk i denna situation.
 
Stockyard Gully national park - cave tunnels
Man kan även passa på att hålla utkik efter små fladdermöss, eller trotsa säkerhetsrekommendationerna och krypa in i en liten sidogång vars stabilitet enligt infoskylten inte testats av myndigheter. På egen risk såklart, och lite kände jag nog av adrenalinet där jag delvis nästan fick åla mig fram. Här gick jag ju en aning emot mina egna principer om "det säkra före det osäkra" - härligt men farligt.
 
Stockyard Gully limestone caves - cool places at Coral Coast, Australia
Kring öppningarna varnades det även för riklig förekomst av bin, och visst kunde jag höra en hel del surrande. Nedan en bit bivax som hittats på marken, mycket god honung här, mums!
Stockyard Gully, bees and beesvax, Western Australia / bivax i Australien
 
Vandringsdröm för botanikern och skalbaggsfantasten?
Efter detta morgonäventyr bar det näst av till Mount Lesueur för att göra bergets trail walk. En av mina absoluta favoritvandringar under roadtripen, kanske delvis för att landskapet var så pass annorlunda jämfört med det jag sett i andra delar av Australien. Fräscht med nya intryck liksom. 
Mount Lesueur walk / vandring, Western Australia, Australien
Fina vyer och intressant och mångsidig växtlighet; annorlunda palmträd, gröna buskar, taggiga växter, olika sorts blommor, barrväxter... Lite av en botanikers dröm kanske.
 
Mount Lesueur nationalpark nära Jurien Bay, västra Australien
Exempel på intressanta blommande växter i vackra färger, och den coolaste skalbaggen med taggiga nitar, som värsta punkaren typ. 
 
Mount Lesueur, Western Australia - flowers and cool spikey beetle
Regntunga moln hotade hela tiden på himlen, men under vandringen kom det bara enstaka regndroppar och emellanåt sprack solen fram. Rätt så skönt vandringsväder sist och slutligen.
 
Mount Lesueur trail walk, Western Australia
 
Efteråt letade vi upp en gratisdusch i Jurien Bay innan vi sökte upp en campingplats, nära en biodling fick vi konstatera. Men vi antog att även de vilar om nätterna, så vi lät dem vara ifred, och de lät oss vara ifred. Det blev en lugn och faktiskt varm natt, hela 18 grader om M's väderapp talade sanning. Inte så dålig nattemperatur för att vara vinter.
 
Vilken plats är den märkligaste du besökt? Samt nämn gärna en trevlig vandring du gjort eller en häftig grotta du besökt under resa.
Taggar: 35dagar, Australien, Western Australia, kvinnliga äventyrare, resebloggar, road trip;

35 dagar från Darwin till Perth - en miljon snäckor, pelikaner & Kalbarri-vyer

En backpackers dagbok från roadtip och camping genom Australien - del 9 (här finns alla delar i serien)
 
 
Dag 29
Nu är det bara en vecka kvar tills ankomsten i Perth, fast det visste vi inte med säkerhet just då. Allt och inget kan ju hända på en roadtrip. Åtminstone av kartan att döma närmade vi oss med stormsteg, och vetskapen om det fick vi nöja oss med.
 
Vi steg denna morgon upp före soluppgången för att få njuta av den från Skipjack Point (Francois Peron nationalpark) som vi även besökte dagen innan, vackert som bara den. Vi spanade länge i vattnet alltmedan solen steg högre på himlen, men såg inga spännande havsvarelser denna gång. Vi rörde oss tillbaka mot campingen för att äta frukost och packa ihop sakerna i lugn och ro. På väg vidare till nya jaktmarker stannade vi till vid Monkey Mia en gång till, eftersom inträdet vi betalade tydligen var giltigt i två dagar. Vi utnyttjade campingens duschmöjligheter och så njöt jag av en glass.
 
Skipjack Point Lookout - Shark Bay, Australia
Nästa utsiktspunkt fick bli Eagle Bluff lookout. Även där var vattnet fantastiskt klart och jag såg någon enstaka haj och rocka. Den lilla ön ute i vattnet var dessutom väldigt gullig, hade nästan lust att simma ut dit.
 
Eagle Bluff & Eagle Island, Western Australia west coast
Och så bar det av till Shell Beach, stranden som består enbart av snäckor, så som namnet antyder. Som jag sett fram emot att få se denna plats! Det sägs att det enbart finns två stränder i världen som är helt och hållet gjort av snäckor och ingen sand eller sten alls, och detta är alltså en av dem. Coolt va? Denna strand sägs vara totalt 60 km lång och lagret av snäckor 7-10 meter djupt. 
 
 
Shell Beach i västra Australien - stranden gjord av snäckor
En miljon snäckor är ju egentligen en sjuk underdrift, tror inte ens en miljard räcker. Gräver man sig genom det översta lagret av snäckor kan en först hinna tänka "hahaa, sand!". Men titta lite nogare, det är finkrossade snäckor där under. 
 
Shell Beach Conservation Park - a beach with only sea shells
Kolla så pyttesmå och söta snäckorna är, jag hade av nån anledning förväntat mig de skulle vara större. Och så gott som alla snäckor är vita, fast jag lyckades faktiskt hitta en snäcka som stack ut ur mängden ordentligt (bilden nedan). Jag satt en bra stund som ett litet barn och bara lät snäckorna rinna genom fingrarna som om det vore sand.
 
Shell Beach - stranden som består enbart av snäckor - Australien
Jag kanske bör tillägga att här promenerar man inte gärna barfota. Vattnet är extremt saltigt också just här av någon anledning, så det var ingen som badade här heller.
 
Med lite möda och letande hittade vi till slut en campingplats för natten. Första platsen vi tänkte slå upp tälten på visade sig vara bredvid ett myrbo. Jag fick nämligen syn på ett relativt stort hål i marken som gjorde mig misstänksam. Och mycket riktigt, när vi stampade bredvid ingången så vällde det ut myror. Och inga vanliga myror, utan de var gigantiska. NOPE, vi fick så lov hitta en annan plats! Den natten drömde jag något typ av skräckfilmsmardröm, tror det triggades av myrorna och vetskapen om att vi kunde bli påkomna av en ranger, då vi till slut fick campa på ett ställe där det egentligen inte var tillåtet.
 
Dag 30
Upp tidigt och iväg till Hamelin Pool med sina fascinerande stromatoliter. Ett gäng trevliga stenformationer, kanske du tänker nu. Men stromatoliter är faktiskt levande mikroorganismer (främst cyanobakterier) och hör till de äldsta spåren av liv. För några miljarder år sedan var detta rentav den dominerande livsformen på jorden vad jag förstått.
 
På grund av konkurrans från modernare livsformer hittar man levande stromatoliter numera enbart på vissa isolerade platser. Det var faktiskt just här i Shark Bay där man första gången upptäckte att det finns stromatoliter i världen som överlevt fram tills idag.
 
stromatoliter i Australien (Shark Bay)
Det blev också en liten visit till Shell Quarry eller Coquina Quarry. Coquina är namnet på materialet som bildas när de små snäckskalen (samma som på Shell Beach) pressas samman till en solid, cementerad massa. Ur denna massa kan man skära ut block som kan användas till att bygga husväggar. Just i Shark Bay finns det ett flertal byggnader som består av detta material. Om jag inte minns helt fel så får man dock inte längre utvinna coquina för att bygga nya hus, utan enbart för att restaurera befintliga hus.
 
Intill platsen där man kan beskåda färdigskurna block ur marken finns även en trevlig campingplats, och ett hus som består av naturligt cementerade små snäckor.
 
Coquina Quarry, Shark Bay, Australia / Australien
Vi körde sedan vidare mot Kalbarri nationalpark. På vägen dit började jag märka av att omgivande landskap alltmer började likna landsbygd, och mindre outbackigt. Vi börjar ju närma oss Western Australias huvudstad så inte så konstigt att man börjar se mera spår av mänsklig aktivitet. Ställvis såg naturen också grönare ut än norröver.
 
Kalbarri National Park, Western Australia / nationalparker i Australien
Vi började med en kort promenad i Ross Graham. För ovanlighetens skull sölade de andra så mycket att jag helt enkelt gick före. Satt en bra stund på en sten för att kontemplera och njuta av utsikten. En harmonisk plats.
 
Hawks Head Lookout gick inte av för hackor det heller.
 
Kalbarri National Park - Graham Hawks Head Lookout
Vi styrde tillbaka till kusten igen för - om jag inte missminner mig - det sista doppet och snorklingssessionen för denna roadtrip. Jag trodde att vattnet även här skulle vara för kyligt för min smak (jag var den enda i gänget som inte hittat någon våtdräkt second hand och därmed inte kunde hålla mig varm som de andra), men jag blev överraskad av att vattentemperaturen faktiskt var ganska behaglig vid The Blue Holes vid Kalbarri. Här kunde man snorkla bland koraller typ redan vid vattenbrynet och jag såg en del roliga fiskar och vackra snäckor. Det var dock extremt svårt att få till någon styrning här, då jag liksom vid Oyster Stacks nära Exmouth upplevde att strömmarna drog en åt sidan. Fick alltså sätta fötterna i bottnen eller dra mig fram genom att ta tag i klipporna ifall jag ville tillbaka åt motsatt håll igen. Som en stark sidovind liksom, fast i vattnet... Härlig plats var det hur som helst!
 
snorkling från stranden i Western Australia - Blue Holes vid Kalbarri
Innan det var dags att leta reda på en fricamping för natten stannade vi till vid Red Bluff Lookout. Så underbar utsikt! Här råkade jag dessutom ha bra täckning så jag passade på att prata med mamsen en stund. Det är faktiskt första gången jag pratar med någon när och kär sedan vi startade roadtripen.
 
sightseeing near Kalbarri - Red Bluff Lookout / sevärdheter västra Australien
Red Bluff nära Kalbarri - Australiens västkust
 
Dag 31
Kall morgon, så vi stannade mer än gärna en stund till i våra varma sovsäckar. K blev än en gång nojig över bilens styrning, så vi beslöt att åka in till Kalbarri så att han skulle få göra en ordentlig kontroll. Under tiden styrde jag stegen mot stranden för att titta på pelikaner. Tydligen ordnas pelikanmatning där varje morgon, men jag missade själva matningssessionen, med undantag av några kinesiska turister som hade lite fisk över som pelikanerna glatt tog emot i sina stora gap. Vilka fantastiskt roliga fåglar alltså!
 
djur i Australien - pelikan / aussie wildlife and fauna - pelican
pelikaner vid Australiens västkust, Kalbarri
Det råkade även vara en loppmarknad på gång, så jag lyckades fynda en tunnare vinterkappa som faktiskt var ganska välbehövlig under resterande kvällar och vissa extra kyliga dagar. För vid det här laget var kvällarna inte alls särskilt roliga utan jag väntade mest på att få hiva i mig middagen och krypa in i tältet (eller bilen som jag nu under slutrakan sov några nätter i). Sedan i väntan på att bilen skulle bli färdigservad höll jag till på ortens bibliotek och laddade mina prylar samt bläddrade i olika faktaböcker om korallrev, spindlar och annat coolt.
 
Det var rätt så sent när vi väl rullade ut ur samhället igen, så vi hann bara en kort sväng in till Kalbarri nationalpark igen för att kolla in Z-bend lookout.
 
Kalbarri nationalpark i västra Australien - Z-Bend Lookout
På väg tillbaka till campingplatsen började moln torna upp på himlen, och horisonten fick en röd ton. Jag gissade att regn var på intågande. Och mina föraningar slog rätt, det regnade faktiskt från och till under natten och även på morgonen.
 
Vilken plats är den häftigaste som du besökt i snäckväg? Och vad är den coolaste fågelarten du träffat på?
Taggar: 35dagar, Australien, Western Australia, reseinspo, road trip;

Det börjar våras?

 
Jag skulle blogga om Australien, men så blev jag så vårpirrig då regnmolnen plötsligt skingrades och solen kikade fram. Jag kunde förstås inte låta bli att ta en promenad för att lufta mitt nattskiftströtta ansikte.
 
Och idag kände jag verkligen att det är vår i luften på riktigt, för första gången i år. Fastän jag ju vet att det där bakslaget säkert kommer innan vintern är över helt. I Finland kallar vi fenomenet för "takatalvi" - översatt ungefär bakvinter. Det syftar såklart inte på bakändan, utan på att vintern kommer tillbaka när man trott att den är över för säsongen.
 
Jag insåg under promenaden att jag har varit så fullt upptagen med jobb och studier på sistone att jag knappt ens hunnit se mig om på sistone - när började t.ex. havsisarna smälta? Idag gick jag just till havet och blev förtjust då jag äntligen fick se vatten istället för is. Jag har varit rätt insnöad i tankarna men nu vaknade jag tydligen lagom till vårsolen.
 
Nå, idag bryr jag mig inte om ifall det kommer snöa igen nästa vecka, så här listar jag dagens vårtecken:
• svanarna har anlänt (jag har inte sett dem själv, men folk säger så)
• snön och isen smälter i rasande fart
• solen är stark och det regnar istället för snöar
• jag tror att idag är årets hittills varmaste dag med rätt så många plusgrader
• videkissarna blommar för fullt - jag tog in ett knippe då jag antar att de är utblommade till påsken
• fiskmåsarna skriker
• jag kan känna doften av smältande bar mark
 
Ett mindre trevligt vårtecken: allt som gömts i snön kommer upp i tö... Som tur är kom jag ihåg att ta med en liten soppåse som jag lyckades fylla åtminstone till hälften. Plastpåse med i fickan ska jag börja ha som vana framöver, för det är ju omöjligt att gå någonstans utan att hitta skräp på marken. Vem är med mig?
 
Vilka vårtecken har du noterat hittills?
Taggar: vår;