Marias Memoarer - resor, foto, livet

På bilden nedan skymtar jag äntligen målet, och möts av det kanske ljuvligaste turkosa vattnet jag sett hittills under resan! Ett fåtal personer befinner sig på den lilla stranden, och ett par småbåtar har även lagt till i viken. Atmosfären känns lugn och fridfull.

Gissa om jag önskade att jag hade haft med mig snorklingsutrustning! Men vattnet var faktiskt så klart och lugnt att jag kunde se en hel del bara genom att simma vanligt. Jag räknade till ett antal sjöborrar bland annat, ni vet såna man absolut inte vill trampa på barfota och som är väldigt vanliga vid stränderna häromkring. Badskor är vad  som gäller!

En liten bit upp passerar jag en gammal kyrka tillägnad sankt Nikolaus. Är det inte lite lustigt egentligen, dagen innan besökte jag Lucias krypta, och nu står jag framför jultomtens egna lilla medelhavskyrka. Sådär skämt åsido. Dörren var stängd så jag kunde inte gå in och kika.

I närheten ser jag en katt som förskräckt stirrar på en förbipasserande cyklist och annat löst folk innan den hoppar ner i buskaget och försvinner. Här kan man ju inte va.

Jag fortsätter färden och snart står jag inför den lite tuffare biten - 314 trappsteg som tar en upp till den högsta punkten Telegrin (det fanns en telegrafstation här i tiderna) på 178 meter över havet. Inga större problem dock trots värmen. Härifrån får man en magnifik utsikt över havet och ner över staden.

Jag fortsätter runt ett krön för att lokalisera en strand vid namn Kaštelet Beach, som jag finner en bit senare - någonstans på andra sidan krönet på bilden nedan till vänster. En del simmade dock redan här, eftersom en strand i Kroatien i princip är en plats där man kan kliva ner i vattnet, med båtplatser och hamnar som undantag då.

Solen hade redan hunnit sjunka en del så den gassade inte på alltför mycket och träden erbjöd skugga åt dem som inte ville ligga och steka sig. Efter ett skönt första dopp slog jag mig ner på en cementbänk med en god bok, lite senare flyttade jag mig till själva stenstranden. Jag köpte en nybakad sötsak av en förbipasserande försäljare, jag insåg nämligen att jag började bli rejält hungrig och det var inte mycket till snacks som jag tagit med dig. Tyvärr fanns det inget matställe här heller som jag hade trott och förväntat mig. Trevligt ställe i övrigt, med få turister och desto mer lokalbefolkning.

Tillbaka inne i staden blev jag sugen på en något hälsosammare takeaway-middag, så jag körde på en kycklingsallad. Det hade blivit alltför lite sallad under resans gång så jag hade rent ut sagt sallad-cravings vid det här laget! Längs med promenadstråket Marmontova Ulica finns två snabbmatställen bredvid varann, därifrån tog jag med mig de flesta middagarna, eftersom jag tyckte de flesta restauranger var överprissatta.

 

Nå, jag satte mig ner med min nyttiga takeaway-sallad vid en plaza där jag bevittnade en äldre man som matade ett helt gäng med hungriga katter. Alla katter kanske inte gillar att konkurrera om födan dock, så plötsligt hade jag kissemissen på bilden nedan bredvid mig, som bedjande tittade mig i ögonen och undrade vad jag hade för gott där. Ja det kändes nästan som att hon stirrade in i min själ med sina gråtiga ögon. En mycket skicklig tiggarkatt som fick mig att dela kycklingen med henne. Noggrannt försökte jag hitta kycklingbitarna som inte blivit dränkta i salladsdressing och delade broderligt med mig. Mätt blev jag ändå.