Marias Memoarer - resor, foto, livet

Hejsan hoppsan, jag har en spännande nyhet som jag naturligtvis vill dela med mig av - jag har gått och blivit ambassadör för Kvinnliga äventyrare! Detta är ett projekt i samarbete mellan Morakniv och Vandringsbloggen, och syftet med detta är "att lyfta kvinnliga äventyrare och framför allt att inspirera och peppa kvinnor att upptäcka natur och friluftsliv. Helt enkelt att hitta sitt alldeles egna äventyr", men även andra saker som är ett äventyr för dig: människomöten, mat, platser och upplevelser. Så projektet är inte begränsat till enbart friluftsliv, utan det är du själv som definierar vad ett äventyr är.

 

Jag tycker ambassadörskapet känns ganska lägligt med tanke på att jag just nu är på mitt största äventyr någonsin, och vad jag personligen vill uppnå med min roll är att inspirera till att våga utmana sig själv, gå utanför sin comfort zone och göra saker man är lite rädd för eller inte tror att man klarar av. Att upptäcka naturen och omgivningen, möta människor men även vara bekväm i eget sällskap. Att ibland våga lämna bekvämligheter för ett tag och inse att man inte dör av att inte alltid ha tillgång till en varm dusch och annan lyx som vi tar för givet. Att vara nyfiken på hemtrakterna, världen, kulturer. Att vara sig själv och inte tänka så mycket på vad andra tycker.

 

Jag menar inte att man nödvändigtvis behöver fallskärmshoppa om man nu är helt obeskrivligt rädd för höjder, men att man långsamt och stegvis möter sin rädsla - kanske börja med att bestiga ett pyttelitet berg och se hur långt man tar sig därifrån. Alla har sina gränser, men jag tror att många underskattar sin potential. Jag påstår heller inte att jag själv är någon idealkvinna som alltid uppfyller de uppräknade punkterna galant, jag har själv en lång väg att gå trots de framsteg jag gjort på sistone, men känner att det kan underlätta om man kan peppa varandra.

 

 

Men varför behövs kvinnliga äventyrare, kan en undra. Jag lämnade att fundera på det själv då det inte definieras på webisdan och jag därför inte är helt säker på vad grundarna och övriga ambassadörer tänker. Själv känner jag kanske att äventyrare traditionellt är något som är mera för män, eller åtminstone enligt vad som i första hand dyker upp i folks huvuden när de hör ordet äventyr. Man tänker kanske först och främst på mer extrema och fysiskt krävande saker, fast det bara är en liten del av begreppet. Kanske kan det handla om att bryta föreställningar om hur kvinnor "bör" vara och vad vi "ska" vara intresserade av, vår roll i samhället och liknande? Här i Norden har vi ju så gott som helt kommit förbi med det där att kvinnan ska stå vid spisen (undantag finns dock), men vissa saker och beteenden förväntas kanske fortfarande av oss. Det skulle vara intressant att höra varför du tycker att kvinnliga äventyrare behöver lyftas fram (eller varför inte), oavsett om du är ambassadör eller ej.

 

Projektets hashtag är för övrigt #kvinnligaäventyrare, och kan förstås användas av vilken kvinna som helst som känner att hon gjort något äventyrligt som hon vill lyfta fram.