Marias Memoarer - resor, foto, livet

År 2020 har inte varit ett toppenår och det tror jag väldigt många kan hålla med mig om. Men kanske det inte varit det värsta året man upplevt heller? För en del har det säkert varit det, men för mig har det absolut inte varit rakt igenom dåligt. Jag har gjort mitt yttersta för att hitta och skapa guldkornen i både stort och smått och jag tycker jag lyckades bra med det ett år som detta. Det blir särskilt tydligt när jag ser tillbaka på mina instastories och återupplever stunder och känslor som annars hade bleknat - det finns minsann positiva aspekter med sociala medier också!

Jag har fått ha hälsan i skick (ja förutom ryggen då som är ganska oförändrad) och året har med några enstaka undantag förlöpt ganska smidigt och smärtfritt. Inte så mycket att klaga över, sist och slutligen.

 

Här följer mitt år i komprimerad form, månad för månad.

 

Jag planerar och drömmer om det nya reseåret (ja hela kommande decenniet i princip) i godan ro, i tron att det ska bli ett normalt år.

Jag har lite extra ledighet så jag satsar bland annat på staycation i Vasa där jag spenderar en natt i Sokos Hotel Vaakunas temarum Skogsrummet (Metsähuone). Jag testar även på room escape med ett gäng goda vänner på FindOut i Vasa och dricker varm choklad i skogen.

 

 

Det börjar tisslas och tasslas för fullt om ett coronavirus som hotar ta över världen.

Jag bokar Skottlandresa för jag väntar mig ju fortfarande inga större problem i Europa. Jag njuter av vackert vinterväder, hälsar på en av mina bästa vänner och myser med hennes dotter för första gången, och förstås katterna.

 

 

Jag ligger hemma i förkylning några dagar. Årets enda ordentliga förkylning vad jag minns, vilket är ovanligt för mig som brukar vara förkyld flera gånger på ett år. Handspritandet och -tvättandet som snart skulle trappas upp till en helt ny nivå gav uppenbarligen resultat. 

 

Skottlandresan börjar kännas mer osäker och 16.3 utlyses undantagsförhållanden i Finland. Jag glömmer alla tankar om resor (med ett svagt kanske för slutet av sommaren eller hösten), går in i beredskapsläge, börjar fantasiresa, promenerar och skogsbadar som aldrig förr och börjar coronaanpassa livet. Börjar supporta lokala företag allt mera, i synnerhet genom takeaway från grannrestaurangen. Jag drömde väldigt knäppa drömmar den första tiden efter att undantagsförhållandena trädde i kraft. Kanske känslorna behövde få utlopp medans jag sov, eftersom jag för det mesta kände mig lugn och sansad dagtid.

 

 

Jag hittar på diverse saker för att förgylla vardagen i det nya "semi-karantänlivet", t.ex. fika i skogen, campa i vardagsrummet, besöka en liten thaimassagestudio i byn, och laga god mat. Jag njöt av vårtecken och inledde vandringssäsongen med den mycket trevliga vandringsleden Storbötet i Pensala. Jag fick en liten moment of fame i en regional tidning och corontänfikar utanför mammas lägenhet.

 

Jag testade en av vandringslederna vid Storsand i Monäs, otroligt vackert område! 

Jag närturistade också lite grann i Oravais. Jag firade morsdag med mamma och målade lite akvarell. Jag gick den roliga Edvinsstigen i Vasa och njuter av de första dagarna med sommartemperaturer tillsammans med goda vänner. Jag underhåller mig med att skapa roliga resebingon på Instastories (med inspiration från World by Tina).

 

Jag skapar Facebookgruppen "Resa i Finland - närturism och utflyktstips" då jag börjar inse att ens enda rimliga alternativ under året kan bli att hållas inom landet. I skrivande stund har gruppen 1600 medlemmar och naturligtvis är också intresserade från andra länder välkomna då jag tänker mig att gruppen ska fungera även när det blir helt fritt fram att resa hit från t.ex. Sverige.

 

 

Månaden börjar med mera sommarvärme och jag njuter för fullt. 

Jag har första delen av min semester och spenderar några dagar i hembyn, firar midsommar hos en kär vän, campar och vandrar i Kvarkens skärgård, njuter av värmebölja och ljumma kvällspromenader, tar sommarens första dopp och turistar i Jakobstad.

 

Jag vandrar också i Helvetinjärvi nationalpark med en kompis och besöker bl.a. fina Kuortane kyrka med sin intilliggande badstrand och Virtain Perinnekylä på vägen hem.

 

En artikel som jag skrivit publiceras i årets upplaga av I rågens och fjärdarnas rike och jag blir i samband med det intervjuad av Vasabladet.

 

Semestern är slut och jag jobbar denna månad. Jag hinner ändå med t.ex. jordgubbsplock hos pappa och fika på Furirboställets sommarcafé i Oravais.

Jag njuter av åskväder och inviger sommarstugan som jag blivit delägare i. Årets bästa investering helt klart! Jag deltar i flyttloppis/gårdsloppis i dagarna två hos mamma som jobbat färdigt för detta liv och flyttar en timme norrut med sin man för att leva glada pensionärsdagar.

 

 

Jag njuter av sensommaren, badar badtunna och dricker alkoholfri champagne med ett par vänner en helt vanlig torsdag. Jag återupptar en urgammal hobby - pianospel, och försöker finslipa mina didgeridoo-talanger.

 

När Juthbacka marknad inte blir av pga covid-19 nöjer jag mig med loppmarknaden som ordnas i Oravais under en av sommarens hetaste dagar. Efteråt styr jag kosan mot Storsand där jag möter upp vänner och trängs på parkeringen tillsammans med typ halva Österbotten enligt vad det verkar.

 

Andra halvan av semestern spenderas bl.a. hos mamma i Loulus nära Kokkola, där det blir övernattning i lillstugan nere vid vattnet och sightseeing i nejden i form av vandring längs Österbottens roligaste vandringsled Kortjärvi naturstig, de övergivna husen i mystiska Pauanne, Korpholmens spetälskehospital och besök till Finlands minsta stenkyrka. Sedan har jag varit på en väns bröllop och hälsat på vänner i Petalax för kanske tredje gången detta år där jag chillade och for på utflykt till fina Bergö. Jag passade även på att göra en dagsroadtrip till den fina lilla staden Kristinestad samt en snabbvisit till Kyrkstallarna i Närpes. Jag har spenderat lite tid på sommarstugan, glatt mig över solrosor, varit på thaimassage igen och haft det allmänt bra.

 

 

Aila, en av de starkaste stormarna jag upplevt i Finland, slog till i mitten av månaden. Jag har aldrig varit med om vindar som rivit så i husknuten; när det var som värst på natten kunde jag rentav känna hur sängen vibrerade när de hårdaste byarna drog fram. Jag var orolig för hur sommarstugan klarat sig men tack och lov hörde vi till de som klarade oss undan med bara ett par fallna träd på gräsmattan. Jag har gått ljumma höstpromenader, varit på 30-års kalas och njutit av sommarstugan i sin bästa höstskrud.

Denna månad började också en lite tyngre period som jag inte går in i detalj på här, men det hade med familjekris att göra.

 

Mitt första resereportage som tryckts i tidning publicerades denna månad i Byanytt. Redaktören hade råkat hitta min blogg och ville ha mig som frilansskribent då de för tillfället sökte efter just reseskribenter. Perfekt för mig!

 

 

Jag var på en liten staycation i Lappo av privata anledningar. När jag ändå skulle spendera ett par dagar där så tyckte jag det var lika bra att hitta ett trevligt boende så det blev två nätter på härliga Hostel Hellanmaa där jag dessutom var den enda gästen! Denna månad blev det självklarare än någonsin att börja använda ansiktsmask runtom i Finland och snart tittade man mycket snett på de få individer som gick i butiker utan andningsskydd. Jag började läsa deckaren I rättvisans blod som är skriven av Nilla Kjellsdotter från byn. Hela dramat utspelar sig dessutom på min ort så det var roligt att läsa. Denna månad började jag bli riktigt coronanojig, med all rätt skulle det snart visa sig.

 

Denna månad kom andra höststormen Topi, som inte kändes lika dramatisk som den i september. Jag var på mammas fina bröllop och spenderade ett par dagar hos henne i samma vända. Jag passade då på att få mysa med katten som även hon tog pension och flyttade med till Loulus i somras. Jag hade en mysig glöggkväll med ett par vänner och tredje höststormen Liisa blev ganska mjäkig. Jag firade min födelsedag med att äta lunch hos pappa och påbörja julpyntandet. Ett par små fina presenter fick jag också.

 

Detta var månaden då jag blev exponerad av covid-19 på en mindre tillställning. Innan olyckan var ett faktum hade jag redan hunnit jobba några dagar så karantänen varade sist och slutligen enbart sju dagar. Tack och lov insjuknade jag inte och när även coronatestet visade negativt kunde jag börja jobba igen. Jag hade en hel del tur som inte blev sjuk, med tanke på att två tredjedelar av de exponerade insjuknade trots rätt så bra coronasäkerhetstänk. Mer om tiden i karantän kommer jag eventuellt blogga om separat.

 

 

En viss julkänsla infann sig, men den har inte varit riktigt som vanligt. Jag har t.ex. varken bakat pepparkakor eller julstjärnor, ej heller lagat eget julgodis. Men jag har åtminstone ätit godis och pepparkakor. Och en del julmys lyckades jag åstadkomma trots allt.

December blev en nästan helt solfri månad, enbart vid ett tillfälle kan jag minnas att jag sett solens strålar. Inte undra på att man varit trött. 

 

Julafton och mellandagarna blev sist och slutligen över förväntan med snö lagom till julen och julafton hos min brors familj som blev trevlig och stämningsfull. På juldagen begav jag mig till mamma och hennes man och där spenderade jag några dagar i vackert vinterlandskap.

 

Nyårsafton blev inte så sen eftersom jag hade morgonskift första januari, så jag skålade tidigare på kvällen med mig själv med en alkoholfri rosécider och sov vid 12-slaget.