Marias Memoarer - resor, foto, livet

Hur som helst, boken utmanar och belyser obekväma sanningar, och mycket vänsterpolitiska värderingar anas i hans skriverier. Alla kanske inte är mogna att till exempel inse att det inte bara inom islam, utan även kristendomen och judismen begåtts och begås grymheter. Varför är det fortfarande primärt en av de tre religionerna som det pågår en häxjakt på just nu, om en häxjakt nu alls ska vara nödvändig? Han tar också upp de europeiska ledarnas dåliga agerande kring flyktingkrisen - bl.a länder som Tyskland (läs Merkel), Frankrike och hemlandet Finland får sig en känga. Salmén är kritisk mot EU och dess brott mot mänskliga rättigheter, och jämför vissa händelser, ageranden och uttalanden med nazisternas operationer. Han kritiserar också den hysteri och xenofobi som skapats i terroristsammanhang inom Europa som skrämmer upp folk på en absurd nivå, samt de europeiska ledarna som ignorerar sina egna länders inblandning i t.ex. Mellanösternkrigen och konsekvenserna det gett upphov till i Europa (i form av flyktingströmmar och arga islamister). Jag citerar: "Vad har hänt i Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien, Somalia och Sudan? Statsapparaterna i dessa länder har kort och gott medvetet krossats. Varför det? För att förverkliga, om så med våld, den höga principen om (västerländsk) frihet ... som nu i form av flyktingvandringen destabiliserar Europa. Man får med andra ord nu ligga som man har bäddat." (S.131) Just nu är diskussionen kring om man ska sälja vapen och krigstillbehör till dessa länder aktuell här i Finland, och jag antar att vi även i detta sammanhang får ligga som vi bäddar. Han varnar dessutom för ett nytt europeiskt sammanbrott likt det på 30-talet och att det är mer fråga om hur det kommer att ske, än om det kommer att ske. Historia upprepar sig själv på flera nivåer. Detta och mer finns att läsa om i boken. Ingen uppmuntrande läsning, men en del aha-upplevelser och påminnelser om saker jag redan egentligen är medveten om.

 

Jag inte alltid stormförtjust i hans retorik, då föraktet mot vissa människor lyser genom ganska tydligt, samtidigt som andra människor nästan höjs till skyarna. Han verkar ibland beundra det orientaliska, arabiska och islam, samtidigt som han stundom verkar nästan förakta det europeiska och västerländska. I början av boken jämförde han smutsiga européer med hygieniskt ordningsamma muslimer. Jag skulle själv inte kunna tänka så svartvitt, men jag föreställer mig att detta kanske är ett medvetet stilgrepp för att ta avstånd från den motsatta attityden som tycks dominera det europeiska samhället - den där muslimerna är orsaken till allt ont. Jag kan därför, irriterande nog, känna att hans sätt att uttrycka sig är lite härligt provokativt. Du ska kanske inte ge denna bok i present till din rasistiska farbror, om du nu inte vill reta upp honom vill säga ;)

 

Jag ger boken 3 av 5 hamsa-high fives  Bild: Wikimedia Commons (Public Domain)