bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

Bokrecension: Det orientaliska rummet

Boken är ett recensionsexemplar från Förlaget. Tidigare har jag recenserat Vad heter ångest på spanska?.
 
Nu är boken Det orientaliska rummet av Leif Salmén förstås inte från början tänkt att vara någon sorts slapp söndagsläsning. Den går in på djupa politiska ämnen och utmanar läsaren att titta på vår egna västerländska kultur och det västerländska maktsystemet med en kritisk blick. Jag trodde ändå inte det skulle ta så länge som det gjorde att komma sig genom boken.
 
 
Att det tog mig så länge att läsa den berodde på att den helt enkelt är lite tungläst i mitt tycke, med en del krångliga formuleringar och ett högtravande skrivsätt med uttryck från främmande språk som gör att läsningen inte flyter på. Tack vare att jag är flerspråkig kunde jag ändå ta mig genom uttryck från exempelvis spanskan och tyskan utan desto större hjärngymnastik - något som en som inte behärskar mer än skandinaviska språk och engelska inte kommer undan med lika lätt. Jag hittar dessutom regelbundet stav- och slarvfel som sticker i ögat - jag känner på mig att den inte korrekturlästs särskilt noggrannt. 
 
Hur som helst, boken utmanar och belyser obekväma sanningar, och mycket vänsterpolitiska värderingar anas i hans skriverier. Alla kanske inte är mogna att till exempel inse att det inte bara inom islam, utan även kristendomen och judismen begåtts och begås grymheter. Varför är det fortfarande primärt en av de tre religionerna som det pågår en häxjakt på just nu, om en häxjakt nu alls ska vara nödvändig? Han tar också upp de europeiska ledarnas dåliga agerande kring flyktingkrisen - bl.a länder som Tyskland (läs Merkel), Frankrike och hemlandet Finland får sig en känga. Salmén är kritisk mot EU och dess brott mot mänskliga rättigheter, och jämför vissa händelser, ageranden och uttalanden med nazisternas operationer. Han kritiserar också den hysteri och xenofobi som skapats i terroristsammanhang inom Europa som skrämmer upp folk på en absurd nivå, samt de europeiska ledarna som ignorerar sina egna länders inblandning i t.ex. Mellanösternkrigen och konsekvenserna det gett upphov till i Europa (i form av flyktingströmmar och arga islamister). Jag citerar: "Vad har hänt i Irak, Afghanistan, Libyen, Syrien, Somalia och Sudan? Statsapparaterna i dessa länder har kort och gott medvetet krossats. Varför det? För att förverkliga, om så med våld, den höga principen om (västerländsk) frihet ... som nu i form av flyktingvandringen destabiliserar Europa. Man får med andra ord nu ligga som man har bäddat." (S.131) Just nu är diskussionen kring om man ska sälja vapen och krigstillbehör till dessa länder aktuell här i Finland, och jag antar att vi även i detta sammanhang får ligga som vi bäddar. Han varnar dessutom för ett nytt europeiskt sammanbrott likt det på 30-talet och att det är mer fråga om hur det kommer att ske, än om det kommer att ske. Historia upprepar sig själv på flera nivåer. Detta och mer finns att läsa om i boken. Ingen uppmuntrande läsning, men en del aha-upplevelser och påminnelser om saker jag redan egentligen är medveten om.
 
Jag inte alltid stormförtjust i hans retorik, då föraktet mot vissa människor lyser genom ganska tydligt, samtidigt som andra människor nästan höjs till skyarna. Han verkar ibland beundra det orientaliska, arabiska och islam, samtidigt som han stundom verkar nästan förakta det europeiska och västerländska. I början av boken jämförde han smutsiga européer med hygieniskt ordningsamma muslimer. Jag skulle själv inte kunna tänka så svartvitt, men jag föreställer mig att detta kanske är ett medvetet stilgrepp för att ta avstånd från den motsatta attityden som tycks dominera det europeiska samhället - den där muslimerna är orsaken till allt ont. Jag kan därför, irriterande nog, känna att hans sätt att uttrycka sig är lite härligt provokativt. Du ska kanske inte ge denna bok i present till din rasistiska farbror, om du nu inte vill reta upp honom vill säga ;)
 
Jag ger boken 3 av 5 hamsa-high fives 
Bild: Wikimedia Commons (Public Domain)
 
 
Någon annan som läst denna bok? Kan du rekommendera någon annan bok som tar upp liknande teman?
Taggar: bokrecension, boktips;

Australiens mitt: djävulsklippor, kameler och spökstad

En bloggserie om min roadtrip till Australiens mitt. Del 5. (Här hittas del 4)
 
Dag 8 startade med en vacker soluppgång över det öppna landskapet. En ko stod någonstans ute på fältet och vrålade i långa etapper, och höll paus emellanåt för att hämta andan. Det var en lite lustig morgonserenad. 
 
Det blev en del körande denna dag då det vid det här laget inte fanns så mycket intressanta stopp att göra längre. Vi betraktade örnar som åt kadaver vid vägkanterna och plötsligt var jag inte fullt lika ledsen över alla döda kängurur som mött en bråd död då de försökt korsa vägen - det lilla bortfallet underlättar ju istället bland annat örnarnas överlevnad. De har inte dött förgäves, circle of life helt enkelt.
 
Allt detta körande fick mig även att reflektera kring hur det ligger i människans natur att vandra och flytta på sig. Mänskligheten i sin helhet har aldrig varit, och kommer aldrig bli slutgiltigt bosatt på en fast punkt, utan vi kommer alltid röra på oss i någon grad - av tvång, i hopp om något bättre eller av ren nyfikenhet. Vi har våra rötter, men vi sitter inte fast i marken såsom träd.
 
Plötsligt fick vi syn på en kamelfarm och beslöt oss för att svänga in där. Stället var öppet för besökare och det var inget inträde. Faktum är att vi inte såg en endaste människa under tiden vi var där, så det var bara vi och ett gäng kameler, samt en emu.
 
 
Jag antar att man hade fått betala för en ridtur om man hade velat, men vi nöjde oss med att bara hälsa på dem. Den lustiga bruna kamelen nedan tycker jag nästan ser ut som en älgko som står och fånar sig.
 
Vi stannade ett tag senare till vid en rastplats för lunch. Jag passade på att fota en gammal trasig vindmölla.
 
Efter ytterligare ett par timmars körning gjorde vi ett kort stopp vid Devils Marbles (av aboriginerna kallat Karlu Karlu), där man kan spana in klasar av stora runda stenbumlingar. Intressant naturfenomen. Solen stod rätt lågt på himlen vid det här laget, vilket gav de rostbruna stenarna en djupare nyans.
 
På väg till nästa campingplats - som för ovanlighetens skull hade en toalett (tänk utedass) - såg vi både lösgående hästar och getter. Vi märkte att kvällen var mindre kall nu när vi börjat röra oss bort mot Australiens mitt.
 
Dag 9 blev det ännu mer körande. Det var en mycket händelsefattig dag med tröttsamt enformigt öppet landskap. Att det mest spännande som hände under denna körning var ett vägarbete säger väl allt. Vi korsade vid något skede gränsen till Queensland och lämnade Northern Territory bakom oss. 
 
Lagom till kvällen anlände vi till den lilla staden Mount Isa. Det kändes uppfriskande med civilisation, men vi valde att campa på ett lite mer spännande ställe - nämligen spökstaden Mary Kathleen. Det var inte så otäckt som det låter dock, men intressant att se husgrunder och andra rester av det lilla samhället som plötsligt lämnats vind för våg efter att uranbrytningen (som staden levde på) avslutades. När samhället frodades fanns det bland annat ett postkontor, sportanläggning, banker och biograf här. På bilden nedan ser ni vad jag tror har varit en fontän? Här var det alltså tydligen tillåtet att fricampa, och längre bort i spökstaden fanns det ett fåtal andra campare. De enda fasta invånarna här bestod av en flock kor (som lämnade sina skithögar här och var), fåglar och kanske ett och annat småkräk.
 
Passande nog steg fullmånen upp över horisonten i takt med att mörkret föll på. Vid det här laget var ölen slut (själv har jag fram till dess druckit en öl i princip varje kväll under denna roadtrip, varken mer eller mindre), men det gick ingen nöd på oss, utan vi lagade lite ris med butter chicken-sås och linser, och så kollade vi ännu en film i bilen innan sömnen tog oss.
 
Att hitta in till spökstaden var ingen större konst, men att hitta ut igen var en annan femma. Vi såg en väg som ledde bortåt och tänkte inte desto mera på saken. Efter att vi guppat fram ett tag började vi konstatera att vägen in inte var såhär lång, eller dålig, som den vi körde igår. Så det var bara att vända tillbaka. En söt kalv stod mitt på vägen och stirra på oss - när vi började komma lite väl nära rusade den förskräckt till mamma. Väl på rätt väg hade vi igen en lång körning framför oss. När lunchtid närmade sig hittade jag via Wikicamps-appen en rastplats med gratis dusch. Förvisso bara med kallvatten, men det är ju för sjutton gratis! A var skeptisk, men det visade sig att vattnet faktiskt blev halvvarmt efter ett tag, jag som var beredd på en riktig kalldusch, och A som knappt vågade hoppas på en dusch överhuvudtaget. Uppfräschade efter en och en halv dag utan rinnande vatten! Efter lunchen körde vi vidare, för att till kvällen campa i Macrossan Park, en lite annorlunda fricamping med både toalett och dusch intill en järnvägsbro. Ett långt ekipage susade förbi campingområdet när jag gick på min nattliga kissrunda, inte undra på att det var gratis att campa här.
 
Dag 11 var sista dagen av detta äventyr. Vi steg upp tidigt, och jag körde första biten. Vi mötte någon dingo längs vägrenen, och när vi närmade oss Townsville var trafiken mycket livlig. Här började A bli nervös, då det ju var jag bakom ratten. Men hej, vi klarade oss! Han ville i alla fall ganska snabbt ta över och vi fick sitta och svära en hel del över allt vägarbete på väg upp till Cairns. Väl framme till slutdestinationen skaffade A en ny telefon (då hans gamla gick sönder ett par dagar tidigare), bokade tid hos mekaniker för besiktning inför registrering i Queensland och så körde han mig till hostel Lazy Duck där vi sa farväl (för den gången, vi sågs ju faktiskt vid två andra tillfällen efter detta).
 
Ett av mina mest minnesvärda äventyr i Australien var till ända.
Taggar: Northern Territory, Queensland, The Red Centre, friluftsliv, road trip;

Nya lyan: badrummet

Nu har jag äntligen fått så gott som alla detaljer på plats i min lägenhet, och skaffat det som saknats. I vardagsrummet fattas ännu en tv och någon annan mindre detalj, men alla andra rum är nu färdiga att visas upp för cybervärlden. Jag börjar med det rum som blev klart först, nämligen badrummet!
 
Jag hade drömt lite om hammam-stil i mitt lilla mysiga badrum, men då hade jag fått köpa handdukar och alla dekorationer, istället för att delvis använda mig av saker jag redan hade. Så det blev lite mera tropisk spakänsla med turkost, snäckor och dylikt. Fint det också!
 
Vit väggkakel och gråsvart golvkakel är stilrent och ger en mer friheter vad gäller inredningsdetaljerna. Och kolla vilket snyggt tak! En liten behändig tvättmaskin ingick i hyran. Den stiliga bykkorgen beställde jag från Halpa Hallis nätbutik. Jättefiffigt att kunna beställa därifrån - man kan välja om man vill ha sakerna postade, eller om man beställer och hämtar ut själv från valfritt Halpa Halli-varuhus. Man kan också använda webbsidan för att se ifall ens närmaste butik har varan i fråga - alla butiker har ju inte riktigt samma utbud.
 
Även förvaringskorgarna kommer från HH. 
 
Duschkabinen erbjuder även lite spakänsla, med sin massagestråle-funktion. Skönast är strålarna som kommer uppifrån och masserar nacke och hårbotten *ryser*. Bra med utrymme för flaskor och tvålar.
 
Turkosa handdukar som jag hade sen innan. Byter om med vita handdukar med guldiga detaljer från Turkiet.
 
Ganska rymligt badrumsskåp. Gillar den lilla hyllan under med ledlampa, där man kan ställa till exempel vackra glasflaskor. Och speciellt gillar jag hörnhyllan som är som gjord för att placera vackra saker på!
 
Denna ljuslyktade fyndade jag på Lidl. Jag hade först tänkt ha den i köket, men så insåg jag att den passade bättre här. Istället för levande ljus satsade jag på fakeversionen med batteri. Snäckorna är tyvärr inte självplockade, men vackra.
 
Färgglada sjöstjärnor köpta på Teneriffa.
 
Vacker lotuslykta. 
 
Vad tycks? Vilken detalj ur mitt badrum tycker du mest om?
Taggar: badrum, inredning, nya lyan;