Marias Memoarer - resor, foto, livet

Jag har sett en del höstlistor cirkulera i bloggar på sistone, och eftersom idag är den sista officiella sommardagen vill jag förstås också fylla i en lista för att välkomna den nya årstiden! Fast här kommer en lite annorlunda lista, med punkter från den jag hittat hos andra bloggare, och punkter jag hittat på själv. Fritt fram att låna listan av mig om man vill!

 

Man vet att det är höst när: löven gulnar, händerna blir torra som fnöske och man börjar längta efter mysiga höstkläder.

 

I höst vill jag klä mig såhär: ledigt och sportigt i "active wear", eller kvinnligt och snygg i höstiga nyanser och sköna material. Jag hoppas på att få mycket tillfälle att använda denna underbara vardagsfina klänning:

 

 

Tre mål i höst:

1. bli bättre på finska (har redan anmält mig till en finskakurs, och hoppas på att få mycket skift på de ställen där jag vikarierar så jag får använda finska i praktiken också)

2. gå på gym regelbundet och bli fysiskt stark igen

3. påbörja något som man kan säga är jobb/karriärsrelaterat. Vill inte avslöja mer än så, för det är flera omständigheter som kommer avgöra vilken väg jag går och om någondera överhuvudtaget blir av i höst. Ni får veta när jag själv vet ;)

 

Hösten doftar: förmultnande växtlighet, krispighet och chaikryddor

 

Det bästa med hösten: den friska känslan i luften och början av hösten när naturen är så otroligt vacker! Samt myskvällar med tända ljus och godsaker.

 

Det sämsta med hösten: Tröttheten och den gråa senhösten. Och att leva i rädsla inför den första ishalkan.

Mat som jag förknippar med hösten: Grytor och stuvningar med vinbärsgelé, soppor, chai-te, svamp och äppelmos.

Tre saker jag ser fram emot i höst: Förhoppningsvis lagom många arbetsskift med jobb jag trivs med, många härliga naturpromenader och kanske kanske någon liten resa.

 

Blue Mountains som börjar vid Sydneys utkanter måste vara en av Australiens mest kända bergskedjor, och det är inte svårt att förstå varför. Jag var nästan lite skeptisk till det där pratet om att landskapet verkligen skulle skifta i blått, men när jag vandrade där fick jag se det med egna ögon. Väderförhållanden, tid på dygnet och liknande inverkar troligen på hur pass blått det ser ut, och jag kan tänka mig att det kan se ännu blåare ut än det gjorde när jag var där, men speciellt när jag skymtade den blåtonade bakgrunden genom vegetation så hade jag faktiskt kunnat tro att det var havet jag såg, om jag inte vetat bättre.

 

Om jag inte missminner mig så valde jag att göra Nature Track i Wentworth Falls, en ganska lätt vandring som även passar den lätt höjdrädda. Här hade jag fortfarande inte mycket erfarenhet av bergsvandring och dessutom var jag ensam, så vågade mig inte på någon längre och mer krävande vandring. Jag lyckades faktiskt villa bort mig lite ett tag så jag hamnade på en annan led, men hittade tillbaka till rätt led småningom. Om man ser till att inte gå fel så ska denna hur som helst vara 3.3 km lång och ta 1,5 till 2,5 timmar och bedöms som medelsvår. För en ung och frisk person med någon sorts grundkondition är det ändå nemas problemas! Man kan ta sig till Blue Mountains med t.ex. bil eller tåg, själv tog jag tåget och det gick helt bra när jag väl hade bestämt mig för vilken led jag ville vandra och tagit reda på var jag skulle kliva av tåget samt vilken buss jag skulle ta efter det.

 

Enligt mig är ett bra recept på en trevlig vandring följande: storslagen vy, vattenkällor (kan vara vattenfall, en bäck eller något annat) och djurliv. Det ska vara lugn och ro så man kan fokusera på att andas frisk luft, lyssna på alla ljud och slappna av. Därför mår jag oftast bäst om jag vandrar ensam, för att vandra med andra tar ofta bort för mycket fokus av naturupplevelsen. Jag går helst i min egen takt, stannar och fotograferar, filosoferar och kanske pratar lite med ödlor eller andra levande varelser jag möter på färden. Ja, jag är kanske inte riktigt som andra.

 

Här får ni hur som helst en hög med bilder från fantastiska Blue Mountains:

 

Igår fick jag nys om att en ny flaggdag har införts i Finland: Naturens dag. Hur härligt är inte det! Detta har skett med anledning av Finlands hundraårsjubileumsår (Finland 100) och enligt en enkät vill 90% av finländarna speciellt fira och uppmärksamma Finlands natur under detta jubileumsår. Inte så överraskande, då finländare överlag är kända för att vilja vara nära naturen, ofta.

 

Vad som är speciellt med detta, är att Finland är världens första land som har en officiell flaggdag för naturen! Det råkade sammanfalla med venetiansk afton/villaavslutning, som är ett festligt avsked till sommaren (vanligtvis på en sommarstuga) och firas i Österbotten, men kanske det passar helt ok att kombinera dessa, då många vistas i naturen och utomhus på ett eller annat sätt just denna dag. Det är alltså tänkt att det även i fortsättningen ska flaggas för den finländska naturen den sista lördagen i augusti - med andra ord var det igår som första flaggdagen för naturen ägde rum.

 

Jag hade dock inga som helst planer för dagen och hade vädret varit bättre så hade jag garanterat gått en skogspromenad eller något i den stilen. Så tyvärr firade jag varken natur eller sommarens slut igår, men jag tänkte istället visa några naturbilder från Finland, som får representera varje årstid, varsågoda. Jag passar också på att reflektera lite kring hur jag upplever att man förhåller sig till våra fyra årstider.

 

Nu befinner vi oss alldeles i början av hösten. Folk har klagat över sommarens eländiga väder men nu dignar det av bär, svamp och andra godsaker så alla kutar omring i skog och mark som tokar och har helt glömt bort att de lider av D-vitaminbrist (om de inte varit på resa till Sydeuropa vill säga). Jag önskar mig en solig och vacker höst med många härliga skogspromenader. 

 

Vinter. Detta är en av två årstider som folk spekulerar kring mest. Ska det bli någon ordentlig vinter med snö i år, ska vi få en vit jul? Sommaren är förstås den andra årstiden, där funderar man kring om det alls ska bli någon riktigt sommar med värme, eller kommer den regna bort. Hösten och våren ägnas inte riktigt samma sorts uppmärksamhet, de får bli som de blir och det är mera som övergångsperioder. Hur som helst, vintern kan vara lång, mörk, blöt och tung, men den kan också vara bitande kall och bländande vacker. Jag hoppas på en vacker vit och inte överdrivet lång vinter med torra halkfria vägar. Om inte annat, kan man trösta sig med att mata småfåglar och sitta i köksfönstret och titta på dem.

 

Vår. Det blir slaskigt och blött, snön smälter och folk tror att NU kommer den äntligen, efter en alltför lång vinter. Men det där bakslaget, det är något man får vänta sig. Takatalvi säger vi i Finland, i brist på någon svensk motsvarighet. Talvi betyder vinter och taka är rimligtvis en förkortning av ordet takaisin (tillbaka), så det beskriver helt enkelt den där korta perioden när vintern kommer tillbaka. Förr eller senare kommer våren ändå för att stanna, och rätt snabbt övergår den i sommar. Svanar brukar vara ett ganska säkert vårtecken, här på bilden har nästan all snö försvunnit.

 

Sommar. Den där årstiden som många väntar på större delen av året. Men som bara ibland uppfyller ens förväntningar. Själv tycker jag att många är överoptimistiska och verkar tro att de bor någon helt annanstans i Europa, för det SKA inte vara 25 grader och sol dagligen hela sommaren igenom, hur mycket vi än skulle önska det. Det ska vara varmt, soligt, regnigt, kallt. I princip alla väder utom snö. En del finländare kan vara enormt envisa, och sitter där med sin glass i snålblåsten, för DET ÄR SOMMAR OCH DÅ ÄTER MAN GLASS. Myggjävlarna har man hunnit glömma bort under vintern, så det är med lika stor överraskning man konstaterar sitt första myggbett för säsongen. Varje gång. Ja, sommaren kunde man nästan skriva en hel avhandling om, för den är så oförutsägbar, underbar, efterlängtad och bjuder en kanske mer än någon annan årstid till naturupplevelser. Samtidigt klagas det så gärna - är det inte för kallt så är det för varmt. Ja, ni vet hur jargongen brukar se ut. Här får ni iallafall en bild från sommarfinland så som den helst ska vara.

Vad tycker du om de olika årstiderna? Vilken är din favorit och hur stora förväntningar har du på vädret? Berätta gärna vad du uppskattar mest med den finländska naturen (eller varför inte svenska, om du är från Sverige). För min del är det kanske just årstiderna som jag tycker gör Finlands/Nordens natur så speciell.