Marias Memoarer - resor, foto, livet

Skogsbad har varit ett självklart ord i mitt liv i några år nu. Men jag märker att alla inte är bekanta med begreppet. Därför tänkte jag gå in lite på detta tema - vad det innebär och vad skogsbad är för mig.

 

 

 

Konceptet härstammar från Japan där man på 80-talet ville motverka förtida död på grund av utarbetning och stress. Detta typ av naturterapi kallas där Shinrin-yoku och idén har nu spridits över världen. Enkelt sagt innebär skogsbad att man vistas i skogen i syfte att ta det lugnt och "bada" i de sinnesintryck man hittar där. Man ska inte se det som en motionsrunda, utan man ska gå i långsam takt, sätta sig ner om man känner för det. Man ska ta sig tid att stanna upp och bara vara, lyssna, lukta. Man kan smaka och känna på saker. Hur känns marken du går på? Detta hjälper en att vara här och nu, och tänka mindre på vad som varit eller vad som komma skall. 

 

Man måste inte nödvändigtvis bege sig in i djupa skogar. Att gå till en lugn park eller någon annan plats där det finns natur och grönska är absolut bättre än ingenting, om man känner att det är besvärligt att ta sig till riktig natur. Men ju naturligare natur, desto bättre.

 

 

 

Att vistas i naturen överlag är bra för hälsan, men i synnerhet skogsbad har en avstressande effekt. Det motverkar också aggressivitet och depression, samt kan stärka vårt immunförsvar. Andra effekter som skogsbad för med sig är reglerat blodtryck, bättre sömn, mer energi samt bättre koncentration och minne.

 

Jag hittade en intressant artikel från 2017 om Sibbo kommun i Finland som började ordinera skogsterapi för att förebygga sjukdom och minska på medicinering. Så detta är inget flum, utan forskare kan faktiskt styrka samband mellan vistelse i natur och bättre hälsa.

 

 

 

Jag har kanske inte skogsbadat helt fullt ut, men egentligen sysslade jag med någon form av skogsbad innan jag ens hade hört talas om det. Jag har aldrig riktigt gillat att motionera i skog eller spendera timtal med att plocka bär, utan har snarare gått ut i skogen för att "umgås" med den. Jag vill gärna vara själv i skogen och känna mig som en naturlig del av den. Känna på bark, smaka något blåbär, dra fingrarna genom högväxt gräs. Lyssna på fåglar, observera spår av djur. Sätta mig ner i en skogsdunge och låta solen värma mitt ansikte. Sätta mig en stund på en sten eller stubbe med en temugg. Kanske stå och krama ett träd en stund.

 

Ett misstag jag gör är att jag gärna fotar med min mobilkamera under dessa promenader. Men fotografering är förvisso också en sak jag mår bra av när lusten faller på. Jag kunde ändå bli bättre på att låta telefonen vara, och enbart fota om jag verkligen hittar något speciellt eller blir särskilt inspirerad av något jag ser.

 

 

Jungfru Maria kyrka framför týn (Týnský kostel / Church of Our Lady before Týn)

Denna fina kyrka reser sig upp över de söta byggnaderna i Prags gamla stad. Den började byggas 1365 enligt Google och bäst ser den ut i "ögonhöjd" från utsiktsplatsen uppe i Old Town Hall.

 

Denna maffiga katedral började byggas 1344 men i samband med krig blev det en lång paus i bygget. Kyrkan som är i gotisk stil invgides slutligen först år 1929. Jag bjuder på hela två bilder från den mäktiga byggnaden.

Candelariabasilikan (Basílica de Nuestra Señora de la Candelaria / Basilica of Candelaria)

Innan denna neoklassiska kyrkobyggnad från 1959 kom till så har det funnits många andra kyrkobyggnader på detta område. Enligt legenden ska två guancher (ursprungsfolket på Teneriffa) på 1390-talet ha sett en jungfrustaty på en strand nära orten Candelaria. Därför blev denna plats senare Kanarieöarnas viktigaste helgedom som är vigd åt Jungfru Maria, också kallad Jungfrun av Candelaria som förklarats som beskyddarinna av Kanarieöarna.

En av de minsta kyrkorna jag någonsin sett fotade jag i Bayern under en roadtrip år 2008. Trots att en närliggande by finns skyltat på bilden så har jag inte i efterhand lyckats komma underfund med vad just denna minikyrka eller kapell heter.

Under en av vinterns kallare och vackrare perioder uppstod en del härlig iskonst i Oravais. Ett fenomen som spridit sig runtom i Finland är initiativen att skapa härliga färgglada isslott eller ispalats. Allmänheten hjälps åt att få dessa isslott att växa till sig genom att bidra med egna isblock (fruset vatten i mjölkkartonger), som gärna får vara färgade eller innehålla olika naturmaterial som t.ex. blommor och kottar.

 

En jättehärlig grej tycker jag, även om isslottet vid Fjärdsändan i Oravais inte hann växa till sig så mycket innan vi fick en varmare period och allt smalt bort.. Men det är ju lite det som är grejen med iskonst också, att det bara är tillfälligt. Fast lite väl kortvarigt tyckte jag ju det blev. Jag har inte kollat läget där nu, men tror att det är ett nytt isslott på gång nu då vi igen haft kallare väder.