Marias Memoarer - resor, foto, livet

Jag funderade häromdagen kring saker som är bra med sociala medier, till skillnad på allt det dåliga och alla problem som det är mycket fokus på. Jag anser ju att alla vuxna människor sist och slutligen har eget ansvar vad gäller prioritering och att kunna sortera bort allt det som man inte vill ha i sina sociala medier. Vad gäller ungdomar som kanske inte kan tänka riktigt som ansvarstagande vuxna så är det långt en fostringsfråga och gränssättande. Nå hur som helst, jag tänkte nu lista både bra och dåliga saker med sociala medier, helt ur min egen synvinkel.

 

Och så vill jag såklart veta:

 

 

Kontakten med vänner som bor långt bort, härliga människor man träffat på resor, släktingar och andra som man på något sätt vill ha i sitt liv som man träffar sällan eller aldrig i verkliga livet.

 

Jag tycker det är så fantastiskt roligt att dela med mig av framför allt mina resor och inspirera och tipsa andra. Det känns som att något skulle saknas, ja nästan lite själviskt, om jag bara höll mina erfarenheter och upplevelser för mig själv.

 

Jag försöker i mån av möjlighet göra någon form av uppdatering på Facebook dagligen när jag är på resa. Bättre nattsömn för mamma och pappa, och andra som gärna vill se att jag fortfarande lever - istället för att skicka privat meddelande åt alla. Detta kan dessutom kombineras med punkt nr 2 - att jag lägger upp en bild på något trevligt jag sett eller gjort under dagen. Alternativt kan man skapa en chattgrupp med de personer som man vill uppdatera under sin resa, ifall man vill vara mer privat. På tal om detta tema vill jag tipsa om ett härligt instakonto som heter @momimfine (Mom I'm fine). Det där med oroliga mammor tror jag många känner igen sig i.

Möjligheterna till inspiration är ju oändliga på t.ex. Instagram, vad gäller exempelvis resor eller kreativa hobbyn. Kanske lite för oändliga ibland, men jag har fått otaliga resetips genom detta medium. För att inte tala om bloggar förstås.

Nu är det ju inte så att man bara kan luta sig tillbaka och låta samarbetsförslagen strömma in till sin e-post. Visst, ibland blir jag kontaktad först, men vill jag sträva efter några egentliga inkomster via sociala medier så måste jag naturligtvis jobba därefter. Vilket jag inte orkar göra så ofta då jag samtidigt har ett heltidsjobb. Men en extra slant till resekassan nu som då eller betalning i form av produkter (som man verkligen vill ha och behöver) är ju helt klart en fördel med att blogga och instagramma. Så länge det inte känns som en stressfaktor - för det vill jag sist och slutligen inte att mitt bloggande ska bli. Det ska framför allt vara roligt!

 

 

 

Ibland måste jag prioritera bort vissa saker, för sociala medier får ju inte vara på bekostnad av att umgås med nära och kära, utföra viktiga vardagssysslor eller att varva ner. Märker jag att det tar för mycket så betyder det att jag ska låta Instagram vara ett par dagar, eller spara bloggandet till en annan dag. Det är därför jag inte bloggar varje dag.

 

Det kan kännas lite oroväckande hur vi blir alltmer övervakade genom internetanvändandet och sociala medier. Hur långt kommer detta att dras? Just nu anklagas Huawei (mitt favoritmärke vad gäller smartphones) för spionage, som om Google är bättre på den fronten?? Min förra telefon fick för sig att tjuvlyssna på min konversation med en vän i Israel, och snappade upp vissa ord varpå en röst plötsligt började berätta fakta om saken jag nämnt (låt oss säga t.ex. orange juice). Min telefon sa inte ett knyst igen efter att jag sa åt den att den skulle sluta stalka mig... Och det har enbart hänt i Israel, den där ena dagen.

 

Som yngre utvecklade jag något av ett spelberoende - närmaste bestämt Facebookspel som t.ex. Farmville. Alltså absolut inget pengarelaterat, utan det tog helt enkelt upp onödigt mycket av min tid (lite samma som punkt nr.1). Så en dag bestämde jag mig för att det fick räcka och att jag aldrig mer spelar dessa Facebookspel. Dessa typer av spel är sist och slutligen bara så onödigt och saknar mervärde!

 

 

Jag kan bli så väldigt matt av hätska diskussioner på sociala medier där folk inte tar hänsyn till andras åsikter utan istället dumförklarar och beter sig som i en sandlåda. Detta är en riktig energitjuv som jag blivit något bättre på att undvika. Ibland händer det att jag kommenterar i alla fall, men för det mesta är det bäst för en själv att bara låtsas som att man aldrig såg det och så scrollar man vidare. Det är inte mitt ansvar att medla bland människor som inte vet hur man diskuterar på ett vettigt sätt.

 

Det är helt otroligt hur vissa människor tycks tro att allt som står på nätet stämmer. Många bara delar skräp utan minsta källkritik. Ett väldigt effektivt verktyg för framför allt populisterna och andra som vill utnyttja människor.

 

 

Sist och slutligen tycker jag de positiva aspekterna väger tyngre än de negativa, bara man lär sig vad som är värt att lägga ner sin energi på, och sortera bort det som påverkar en negativt. Utan att stänga in sig i en rosaskimrande bubbla, förstås.