Marias Memoarer - resor, foto, livet

 

Det är förstås Stockholm som sångraden syftar på, och jag kan inte annat än hålla med. Jag tror att de flesta som läser detta inlägg har någon sorts relation till Sveriges huvudstad; du bor eller har bott där, du har turistat där, du kanske har släkt där. Jag vet inte ens hur många gånger jag besökt Stockholm, i samband med att jag hälsat på släktingar som bor i närliggande Vallentuna. Men Stockholm har blivit staden som jag alltid vill återvända till, något som jag inte känner särskilt ofta för platser som jag besökt.

 

Stockholm väcker många minnen hos mig, ända från barndomen då jag grät över att jag inte fick den där gigantiska polkagrisklubban i skyltfönstret i en godisaffär i Gamla stan och tonåren då jag shoppade coola glittriga jeans med nitar från Manhattan på Drottninggatan - fram till att som vuxen utforska stadens olika hörn med kameran i högsta hugg.

Just Gamla stan och shoppingstråk som Drottninggatan är ett par platser som jag besökt otaliga gånger. Som vuxen har jag blivit allt mer nyfiken på vad staden har att erbjuda, så jag har numera som mål att utforska minst en ny plats varje gång jag åker dit. Här finns mina Stockholminlägg.

 

Med min Stockholmhistoria som bakgrund känns det som en självklarhet att ha en Stockholm poster hängandes i min lägenhet. Den är designad av finlandssvenska konstnären Julia Bäck och finns att köpa på Aveos webshop samt kommer även säljas i Amaliabutikerna tror jag. Postern finns även i en större storlek. Förutom Stockholmpostern har Julia även skapat sju andra posters från olika orter/städer i Finland, t.ex. Vörå, Helsingfors och Vasa.

 

_________________________________________________________________________

 

Över till ett annat tema som också har sin plats i denna Stockholmhymn: havet. Jag har även fotat en annan poster av Julia Bäck, nämligen Fyrar-postern med olika fyrar i Österbotten. Den finns på svenska, finska och engelska. Nu blev jag inspirerad att ge mig iväg och upptäcka Österbottens fyrar ju...

 

I samband med detta började jag tänka på havet och vilken relation jag har till det. Vilka känslor väcker havet? Jag kom fram till att havet och andra vattendrag har förmågan att framkalla i princip alla tänkbara känslor, beroende på sammanhanget. Man kan uppleva stress och skräck över att befinna sig på ett stormigt hav eller om man är rädd för djupt vatten. Det kan också vara en längtan efter eller nyfikenhet på allt det häftiga som finns där under ytan, vilket väcker fascination och upptäckarlust. Havet kan skänka glädje, eller lugn och harmoni. Ibland kan jag istället känna sorg och vemod, ifall jag är på det humöret. Är inte vatten ett häftigt element ändå?