Marias Memoarer - resor, foto, livet

Idag tänkte jag reda ut vad det egentligen är jag planerar att göra i Australien och hur min preliminära reserutt ser ut, eftersom det är många som haft frågor kring mina Australienplaner, främst vänner och bekanta. Om det fortfarande finns frågor eller uppstår följdfrågor efter att ni läst detta inlägg får ni gärna ställa dem i en kommentar!

 

 

Det är inte alla som riktigt förstått konceptet, så här kommer en kort förklaring: working holiday-visum kan man få om man är 18-30 år (man måste ansöka innan man fyllt 31) och man har 1 år på sig att resa in i landet efter det att man blivit beviljat det - det 12 månader långa visumet träder alltså i kraft först när man anlänt i Australien. Under det år man får vistas i Australien är det tänkt att man ska jobba och semestra/backpacka om vartannat. Tanken är säkert att man spenderar pengarna man tjänar i landet, istället för att man kanske tar pengarna ut ur landet sen. Inte för att det är direkt förbjudet heller. I allmänhet jobbar man kortare perioder, allt från enstaka veckor till några månader, max 6 månader får man dock jobba hos en och samma arbetsgivare. Dessutom kan man ha möjlighet till ett andra working holiday år, ifall man jobbar inom rätt branscher under tillräckligt lång tid. Working holiday-visum bör man enbart söka via australiensiska regeringens officiella hemsida, om man inte vill betala onödigt mycket pengar för visumet samt riskera att eventuellt bli lurad.

 

 

Nej, det blir dels onödigt dyrt, dessutom tycker jag det vore jobbigt att arbeta heltid och samtidigt dela sovsal med x antal människor. Det vanliga, och billigaste alternativet, när man bor på samma plats under en lite längre tid (har själv tänkt mig att "slå mig ner" på en plats i 2-3 månader under jobbperioderna) är att hyra ett rum i en delad bostad eller hus. Man kan även hyra ett delat rum, men eftersom jag är i behov av en del privatliv så lär jag behöva ett eget rum som jag kan stänga in mig i när jag behöver det. Det blir mer vandrarhem sen när jag reser runt, men kanske jag även kommer testa på couchsurfing eller Airbnb.

 

Nej, det sägs vara väldigt svårt att fixa jobb på distans. Precis som här brukar arbetsgivaren vilja träffa en innan denne anställer en. Har man väldigt mycket tur eller specialkunskaper som är starkt efterfrågade kanske det kan gå, men knappast för vanliga jobb. Jobb söker man alltså vanligtvis på plats, genom att gå från plats till plats och dela ut cv:n, genom vandrarhemmens anslagstavlor där man ofta kan hitta arbetsannonser, via tips från andra backpackers m.m. Många tror att det är enbart "skitjobb" som gäller för holiday workers, men i princip ska man kunna jobba med vad som helst - har man en utbildning kan man möjligtvis hitta jobb inom sin bransch. Själv har jag främst tänkt mig turismbranschen eftersom jag studerat tyska och en del turism och har en del språkkunskaper, men jag skulle även gärna arbeta med djur på något sätt, helst något av de "typiska Australien-djuren". Australien har dessutom en lagstadgad minimilön på 15-16AUD (ca.10-11 euro) i timlön. Om man nu inte jobbar mot provisionslön förstås, men det ska man undvika tycker jag.

 

Jag åker först till Melbourne och där har jag tänkt stanna en period eftersom jag hoppas på att hitta jobb ganska snabbt. Sen söker jag mig norrut vartefter. Mycket väl kan det göras ändringar under årets lopp, men just nu föreställer jag mig att jag kanske kommer stanna en längre period även i Brisbane-trakterna och i Cairns. Det är alltså östra Australien som gäller. Men i övrigt har jag inte bestämt via vilka samhällen jag kommer att resa när jag tar mig till nästa plats. Jag hoppas kanske lite på att hitta ressällskap på vägen och isåfall kan det bli så att man får vara lite spontan och beredd att kompromissa så att resrutten passar alla i sällskapet. Eller så reser jag helt själv och hittar tillfälliga vänner längs vägen.

 

Ja, jag åker ensam, för jag vet inte vem jag skulle åka med. Ifall jag skulle hitta resesällskap skulle det dock vara trevligt, så hör gärna av dig om du också är på väg till samma del av Australien som jag (själv åker jag den 1a november, med start i Vasa via Helsingfors, Finland)! Jag har faktiskt redan börjat skapa lite kontakter i Australien, t.ex. vet jag en svensk tjej som kommer åka med samma flyg som jag från Doha till Melbourne, och så en finlandssvensk tjej som är permanent bosatt i Melbourne. Och så kommer min bloggkollega Elly snart flytta tillbaka till Brisbane!

 

Ja, det frågar jag mig själv nästan varje dag ;) Nej, men jag tycker att jag har mjukstartat lite med mina tidigare perioder som jag varit bosatt utomlands (4 månader i Tyskland och 3 respektive 7 månader på Teneriffa), dock har jag under dessa perioder fått det mesta serverat (studieplats, bostad, praktikplats, nätverk), så detta blir ju helt klart en ny utmaning för mig. Men jag är trots allt van vid att bo hemifrån, vare sig det är utomlands eller inom Finland. Sen jag var i 20-års ålder har jag ju faktiskt bott mestadels utanför mina hemtrakter. Det hade varit en helt annan sak om jag bott i samma område under hela mitt liv och plötsligt åkte till andra sidan jordklotet. När det begav sig tyckte jag det var en utmaning redan att flytta från Österbotten till södra Finland. Jag skulle väl tro att jag utvecklat en viss förmåga att ta mig fram på egen hand med andra ord.

 

 

Jag har inte bokat någon returbiljett ännu, för att jag inte vet hur länge jag kommer vilja stanna i Australien och vart jag vill åka sen. Dels kan jag inte just nu säga om jag ens vill/kan vara ett fullt år i Australien, om jag vill försöka få till ett andra år, om jag efter året vill åka direkt till Finland eller kanske göra ett år i Nya Zeeland när jag ändå är i knutarna... Och om det blir så att jag åker tillbaka till Finland för ett tag så kanske jag vill resa via ett eller flera länder på vägen hem. Det finns så himla många möjligheter känner jag, så det känns inte ok att ta beslutet kring returbiljett eller biljett ut ur landet så här tidigt.

 

Dress like Marie är ett företag som startade sin verksamhet i min österbottniska hemby, Oravais. Företaget har förutom sin webshop även några fysiska butiker och det är främst känt för sitt kurviga och lekfulla mode. Förutom deras ofta färgstarka tunikor och andra överdelar är deras leggings kanske speciellt populära, jag har själv två par jeansleggings i min ägo och kan starkt rekommendera dem!

 

Aktuellt hos Dress like Marie är just nu (förutom deras övriga produktnyheter) deras första alldeles egendesignade kollektion Dress Like Marie Design! Produkterna i denna kollektion är framtagna av Marie själv, baserat på hennes erfarenhet av att ha stylat ett stort antal kvinnor i olika storlekar, kroppstyper och åldrar. Plaggen ska finnas tillgängliga i storlekar från S upp till 4XL och just nu består utbudet av några klänningar/tunikor, ett par haremsbyxor samt ett par riktigt fräna läderkängor, men mer är naturligtvis på kommande. Ifall något faller dig i smaken ska du inte missa deras pågående tävling (gäller till  fredag 30.9) på deras facebooksida, du har alltså ännu ett par dagar på dig att vinna valfritt plagg ur kollektionen! Ifall du inte vill vara med och tävla kan jag även tipsa om deras kampanj (som också slutar nu på fredag) där du får ett par svarta magic leggings på köpet när du köper en Dress Like Marie Design-produkt.

 

 

Jag är själv en rätt färgglad person som ofta har lite svårt för svarta eller grå outfits utan minsta färgklick. Visst kan jag också köra en mer sober look ibland, men det känns väl inte helt som jag. En del tycker att jag är lite boho i stilen. Men nu senast när jag botaniserade i Dress like Marie-butiken i Oravais så föll jag för något aningens mera moget och stilrent, men samtidigt lite fräckt och sensuellt - en lite längre sicksackmönstrad klänning i superskönt material, med en tuff halsringning i fuskläder. Eftersom jag är kort går den över knäna på mig, vilket inte kändes helt ok - men det fixade jag lätt genom att vika upp en del av längden och fästa med ett par säkerhetsnålar i midjan, som jag sedan döljer med ett snyggt elastiskt skärp. Men jag ska nog be min mamma att korta av klänningen åt mig, då blir den helt perfekt!

 

Av tidigare nämnda orsaker följde även en färgglad scarf i en härlig orange höstnyans med hem från Dress like Marie. Sedan hittade jag ett par matchande kabelstickade strumpbyxor hemma i garderoben - ingen risk att se ut som en grå mus med andra ord! Med ett par coola boots (mina är från Skopunkten men Dress like Marie's egna boots vore ju ännu tuffare) och skinnjacka blir det riktigt vardagsfint! Känns som något man kan ha såväl på stadsrundan eller arbetsplatsen som på afterwork eller något annat kvällsevent.

 

Jäklar vad snygg jag känner mig i denna klänning, och jag ser till och med lång ut i den..! Dress like Marie är ju känt för sina generösa storlekar, men denna finns i mindre storlekar - minsta jag såg var i storlek 32, jag fick dock själv ta en 38a trots att jag är ganska petite, för 36an blev aningens trång kring axlarna. 

För en liten tid sen upptäckte jag en plats i Oravais som jag faktiskt aldrig besökt förut: fågeltornet i Ånäs. Där man svänger in från riksåttan finns en åbro där Kimo å strömmar fram, och bredvid finns ett gammalt hus som kallas för pärtstugan. Jag har alltid tyckt det sett vackert ut när jag åkt förbi, men aldrig kommit mig för att faktiskt svänga in och ta en noggrannare titt. Jag parkerade bilen på den igenväxta gården vid pärtstugan (bild på den i slutet av inlägget) och så fortsatte jag till fots längs med den lilla grusvägen.