Marias Memoarer - resor, foto, livet

Det höll på att strula till sig lite med hela roadtripen men flyget var redan betalt och jag skulle inte få de pengarna tillbaka så jag hoppade på flyget i alla fall och hoppades att det skulle ordna sig på något sätt. När jag landat kom ett meddelande om att problemet fixats och att resan skulle fortsätta som det var tänkt. Tur det, med tanke på att jag egentligen är lite av ett planeringsfreak... 

Ska förstås försöka få ihop några Tasmanien-inlägg sen efteråt - fram tills dess försöker jag uppdatera instagram så gott som dagligen, eller så länge det finns liv kvar i mobilen... ;)

Utsikten från flygplanet såg lovande ut!

För ett par dagar sen - den 26 januari - firades något som kallas Australia Day. Alternativt Straya Day, Anniversary Day, Foundation Day, Invasion Day eller Survival Day. Kärt barn har många namn. Eller varför inte helt enkelt kalla det nationella fylledagen, åtminstone bland unga och backpackers verkar det  bara vara ännu en orsak till att bli "fucked up". En kille på hostellet berättade stolt åt mig att han redan på morgonen hävt i sig en flaska vin. Ja suck, ibland känner jag att jag inte riktigt passar in bland alla dessa backpackers, men som tur är lyckas jag alltid hitta ett fåtal udda människor som liksom jag har lite andra mål med sin Australienvistelse än att vara full mest hela tiden.

 

Ja, det där med "kärt barn" borde jag kanske dock ta tillbaka. För vissa är denna dag nämligen snarare sorglig och vanhedrande. Problemet med dagen är framför allt valet av datum. Det var nämligen den 26 januari 1788 som den första flottan av britter invaderade landet och som förtrycket av aboriginerna började. Kanske inte en dag att vara särskilt stolt över, med facit i hand? De som ser denna festdag som väldigt opassande brukar därför kalla dagen för Invasion Day alternativt Survival Day,  som jag nämnde i början av inlägget. Att Australiens nationaldag ska äga rum just detta datum är en tydlig markering att aboriginerna fortfarande är exkluderade ur den nationella identiteten. Invasion Day förstår ni säkert redan innebörden av; Survival Day däremot syftar på att aboriginerna och dess kultur fortfarande finns kvar trots alla tidigare försök att eliminera dem eller assimilera dem - denna term har alltså en positivare klang kan man säga.

 

Visste ni förresten att man en gång i tiden försökte avla bort de aboriginska dragen bland half-castes, dvs de som hade en förälder som var vit och en förälder som var aborigin, genom att på ett brutalt sätt ta dessa barn från föräldrarna och sätta dem i vita familjer för att assimileras och sedan skaffa barn med vita för att avkommorna efter ett antal generationer inte längre kännas igen som aboriginer. Googla Stolen Generations ifall ni vill veta mer, eller se filmen Rabbit-Proof Fence som jag starkt kan rekommendera. Många ur dessa stulna generationer har lidit och lider ännu idag av psykisk ohälsa, drogproblem m.m. efter att ha slitits från sina familjer och tvingats ge upp sin identitet.

 

På grund av allt detta är det en del (både aboriginer och övriga sympatisörer) som vill att nationaldagen ska flyttas till ett mer lämpligt datum. Men de flesta väljer att fortsätta vara ignoranta, så svårt att säga om det någonsin kommer att ske. Det märks även här på hostellet, där de flesta väljer att dra sin fylla istället för att ägna sig åt lite eftertanke.

 

Source: Meme Generator

 

 

Half Moon Bay är en liten bukt i utkanten av Melbourne i förorten Black Rock, intill Sandringham. Det tog oss lite under en timme att nå dit med buss från St Kilda (ska ta under en halvtimme med bil) och jag tycker verkligen att platsen är värd ett besök när man vistas i Melbourne! Stränderna närmare stan är ärligt talat ganska intetsägande, men ju längre bort från stan man söker sig, desto klarare och härligare blir vattnet och stränderna. Brighton Beach i all ära, men den är besöksvärd främst för dess roliga bathing boxes, inte direkt för själva stranden. Det som gör just Half Moon Beach extra intressant är framför allt de vackra röd bluff-klipporna som tornar upp sig på ena sidan av stranden. Det var på grund av dessa klippor som jag lyckades lura med mig ett svenskt par som jag träffat på hostellet. Det blev en trevlig dag i gott sällskap, kan man väl säga!