Marias Memoarer - resor, foto, livet

Även jag borde väl skriva en årskrönika i någon form. Kanske i synnerhet i år, för oj vilket år det varit! Om vi ser tillbaka på vad jag skrev om året innan så hade jag ett betydligt tuffare år bakom mig då, men med rätt stora förhoppningar om ett bättre 2017 - jag befann ju mig trots allt i Australien "med världen framför mina fötter". Jag behövde inte bli besviken.

 

2017 var året då jag var kär - först lyckligt efter en rekordkort romans där strax före nyår och sedan olyckligt ett litet tag, tills jag lärde mig trivas med singellivet igen. Det blev ändå så krångligt när han stack till Nya Zeeland medans jag skulle upptäcka Australien. Jag hade ett väldigt ickeglamouröst backpackerjobb som städerska på hostelet där jag bodde i Melbourne och bodde i en avskild och lugnare del av hostelet tillsammans med några andra kollegor. Jag tog lite ledigt och stack iväg på roadtrip till Tasmanien, och det dröjde inte länge innan jag sa tack och hej för gott åt min falska och manipulativa arbetsgivare och tog nattbussen till Sydney för att påbörja min soloresa längs med östkusten, som tog sammanlagt ett par månader. En resa kantad av upplevelser, människomöten och efterdyningarna av orkanen Debbie.

 

Sen hade jag tänkt mig att jag skulle arbeta ett litet tag igen, men tajmingen var ju inte den bästa, att anlända till Cairns mitt i högsäsongen samtidigt som alla andra backpackers desperat sökte jobb - om de inte varit ute i god tid och hann haffa alla jobb före oss andra vill säga. Jag hängde där i ett par veckor och gjorde lite utflykter, men när jag istället fick möjlighet att joina en vilt främmande man på roadtrip genom Australiens karga mitt så bokade jag flyget till Darwin direkt. Det visade sig bli en av mina allra bästa upplevelser under hela Australienvistelsen. Roadtripen avslutades i Cairns och jag var tillbaka på ruta ett igen. Jag gjorde ett halvtamt försök att se mig om efter arbete innan jag beslöt mig för att jag skiter i hela jobbrumban och fortsätter resa istället - jag hade ju faktiskt fortfarande en hel del pengar kvar. Jag hittade ett gäng som tänkt resa från Northern Territory och ner längs västkusten, så stod jag plötsligt med en flygbiljett i handen igen - alla vägar leder tydligen till Darwin. Vi var kanske inte det bästa teamet och det var stundvis väldigt frustrerande och jobbigt, men jag lärde mig nog en hel del av det och naturligtvis var det även 35 dagar av många otroliga upplevelser! Det var hett, det var kallt. Vi har haft bilproblem och nattligt dingobesök. Jag har simmar med valhajar och snorklat, bestigit berg och sovit i tält.

 

Det var med blandade känslor som jag efter dessa 35 dagar blev lämnad på ett hostel i Perth - dels för att det kändes så märkligt att vistas i stadsmiljö igen, dels för att det var en lättnad att få vara solo igen. Jag upptäckte staden och hittade en tjej som jag cyklade runt Rottnest Island med. Sedan tog jag en buss ner till Denmark för att hälsa på min småkusin som bor där med sin familj. Tillbaka upp till Perth och börja planera min hemresa. Det var ju egentligen tänkt att jag skulle volontärjobba några veckor på ett sanctuary (en sorts djurpark med fokus på rehabilitering och konservering) nära Denmark, men när det rann ut i sanden såg jag det som ett tecken på att det är dags att avrunda Australienkapitlet. Jag passade på att mellanlanda en vecka i Singapore på vägen hem och så välkomnades jag i Finland av glada föräldrar en solig augustidag.