Marias Memoarer - resor, foto, livet

 

Under sista dagen av roadtrip på Tasmanien låg fokus på östkusten - fina vyer, en och annan strand och ett par sevärdheter på halvön Tasman Peninsula. Det kändes nästan som att fuska efter dessa dagar av camping och ganska simpelt levnadssätt, men vi stannade faktiskt till vid ett café också, där jag drack min kanske godaste chai latte någonsin. Jag tror vi var tillbaka i Hobart igen redan där runt 5-tiden, så jag hann i alla fall se lite grann av staden i samma vända som jag sökte upp en matbutik för att handla lite middag, frukost och snacks till flyget. Sådär i efterhand tycker jag det kunde ha varit värt att stanna en extra dag för att se huvudstaden, för den verkade rätt gullig faktiskt. Men nu gjorde jag ju inte det.

 

Sammanfattat hade jag fem fantastiska dagar på Tasmanien. Visst, det var kallt ibland, min kropp gillade inte alls att sova på ett tunnt liggunderlag och även om jag kom bra överrens med resesällskapet, så fanns det stunder när vi behövde gå åt lite olika håll för att inte gå varann alltför mycket på nerverna. Jag skulle tro det är ganska normalt när man sätter ihop människor som inte känner varann sen innan och som man ska umgås med flera dagar, nära inpå, dygnet runt. Men det är också lärorika upplevelser och allt det häftiga vi fick se och uppleva var så klart värt det!

 

Det känns som att det är många som helt skippar Tasmanien, vilket jag tycker är lite synd, då det inte riktigt känns som resten av Australien i min mening. Vissa säger att det är lite av ett mini-Nya Zeeland och det kan jag bra föreställa mig, fast jag inte själv varit där - eller kanske rättare sagt en blandning av Australien och Nya Zeeland i miniatyrformat. Har man redan varit på Nya Zeeland blir man kanske inte fullt lika imponerad av Tasmaniens natur, men jag tyckte åtminstone att det var en väldigt vacker, mäktig och omväxlande ö. Man bör också ha i åtanke att Tasmanien inte är någon liten ö, så jag anser att man behöver minst fem dagar för att upptäcka ön, helst mer. Att enbart fokusera på östkusten tycker jag också är ett misstag, många turister missar den härliga orörda naturen i väst.

 

Nå, här kommer i alla fall ett antal bilder från sista dagen på Tasmanien.

 

Så här såg det ut när jag kröp ut ur tältet i gryningen, inte så pjåkigt va?

 

Kan ni föreställa er vågornas brus?

 

Vi hade alltså våra tält en bit upp, eftersom det vore lite riskabelt att ha dem alldeles nere på stranden med tanke på tidvattnet.

 

 

I förra inlägget om Tasmanien berättade jag om vandringsturen i Cradle Mountain. Efter det lilla äventyret hittade vi småningom en campingplats vid Liffey River. Faktum är att vi var väldigt sent ute denna gång, så det hade redan börjat skymma, och vi blev påminda om varför man ska vara väldigt försiktig med att köra bil när det börjar mörkna - vi körde nämligen på en stackars wallaby... Det bästa är att inte köra alls så pass sent, men måste man så bör man ta det sakta och försiktigt där det finns vilda djur.

 

Hur som helst, detta var nog min favoritcampingplats, för man märkte verkligen av närheten till det vilda; kookaburras som hade det livat uppe i träden (det är en fågel, men jag tycker de låter som apor, så himla lustigt läte), och så var det något medelstort som brakade iväg i en väldans fart och gömde sig i buskarna när jag skulle uppsöka en "toalett" innan det blev för mörkt. Jag hann bara se djuret i en bråkdels sekund, men gissar på att det var en wombat som blev alldeles förskräckt av min uppenbarelse. Efter mörkrets inbrott hörde vi dessutom något smått otäckt ljud inifrån skogen, gissar på att det var tasmanska djävular. Vi såg tyvärr inga med egna ögon, men det känns helt ok att (antagligen) ha hört dem i alla fall. Jag tyckte även att jag hörde något utanför campingvanen under natten, spännande värre.

 

 

I dagens Tasmanien-inlägg fokuserar jag på dagens höjdpunkt - en vandringsrutt på ungefär 3 timmar som vi gjorde i Cradle Mountain. En väldigt vacker plats med öppna vyer, berg, sjöar och vattenfall. Vädret var sisådär - risken för regn låg på 80%. Och ja, det regnade en hel del under en ganska stor del av vandringen, men emellanåt var det även varmt och soligt. Det jobbiga var kanske just det ombytliga vädret, för jag fick ständigt ta av regnrocken och ibland ytterligare plagg, för att kanske 5 minuter senare snabbt dra på mig allt igen, och även stuva ner kameran i ryggsäcken och dra regnrocken över för att kameran inte skulle ta skada av vattnet. Kameran klarade sig och jag dog inte direkt av regnet i alla fall, så vi får väl låta det bli ett intressant minne helt enkelt!