Marias Memoarer - resor, foto, livet

Att skriva en sorts sammanfattning över nio roliga, intressanta, omvälvande och utvecklande månader i Australien, hur gör man egentligen det? De vanliga klyschorna dyker upp i huvudet; hur man har utvecklats och ändrats och så kommer man hem och allt är ungefär som vanligt. Eller är det ens en klyscha? Förvisso är det ganska skönt att gå tillbaka till det bekanta och gamla, och huruvida andra märker av min inre utveckling eller ej är egentligen inte så relevant. De som inte har varit utomlands under en lång period själva kommer ändå inte riktigt förstå vad man menar.

 

 

När jag bokade flyget hem kändes det skönt och jag såg framemot hemresan, men sen när jag väl var på väg från Singapore (där jag gjorde ett stopp för en vecka) kändes det extremt konstigt att lämna livet på resande fot bakom mig för ett tag och jag började förbereda mig för någon typ av omvänd kulturchock. Det fladdrar till lite i magen när vi skulle landa i Helsingfors och jag fick syn på ett typiskt finländskt trähus, nu förstod jag att jag verkligen är på väg hem. Till slut landar vi i Vasa där jag blir upphämtad. Det känns inte konstigt alls att träffa nära och kära igen, men jag reagerar på detaljer i omgivningen, de nordiska skogarna och fälten, högertrafiken (ja, jag har redan varit nära att köra på fel sida två gånger på en sträcka på bara några kilometer). Till och med flugorna och korna ser annorlunda ut än borta i Australien! Men någon större kulturchock har inte infunnit sig, ännu.

 

Kommer hem där allt ser ut som vanligt, nästan som om jag inte varit borta alls. Pappas hus har blivit renoverat, så där var det en ny känsla, men hos mamma är nästan varenda sak på samma plats som när jag stack iväg. Jag har inget eget boende i Finland, så därför kommer jag att alternera mellan att bo hos mamma och pappa, till att börja med åtminstone. Min första ordentliga måltid i Finland? Potatis med hemgjorda köttbullar och lingonsylt!

 

 

Jag har sett och gjort så mycket i Australien, att det helt enkelt inte går att sammanfatta i ett inlägg, så jag antar vi får ta det bit för bit, för jag har oändligt mycket att berätta om, och tusentals knäppta bilder från Australien. Och så har vi ju veckan i Singapore också. Riktigt kortfattat så har jag sett vackra platser, gjort saker jag inte vågat innan, jobbat lite och rest mycket, blivit tokig på vissa hostel och respektlösa backpackers, träffat underbara människor. Jag har bestigit berg och simmat med valhajar, halvt hamnat i vägen för en orkan och nästan fått sova på gatan, upptäckt städer och campat i bushen, borrat ner tårna i kritvit sand och frusit i tält. Detta och mycket mer. Ett par gånger har jag känt att jag velat åka hem, men så har jag stuckit iväg på roliga utflykter eller roadtrips och så gick den känslan om. Men förr eller senare måste det ju få ett slut, så jag bestämde mig för att Western Australia fick bli mitt sista äventyr i Australien för denna gång. Eftersom jag hade tillräckligt med pengar kvar kändes det även klokt att göra ett stopp i något land på väg hem, så efter att ha gjort viss efterforskning på olika destinationer och flygresor blev Singapore det logiska valet.

 

 

Så, ganska exakt 281 dagar, tre länder (det ena är inte riktigt officiellt erkänt kanske, men jag har faktiskt tre stämplar i passet!) och sex australiska stater/territorier senare har jag i alla fall landat i Finland igen. Det lustiga är att det inte alls känns som att jag varit borta så pass länge. Jag har bestämt mig för att jag inte kommer låta min personliga utveckling stagnera bara för att jag är tillbaka i en bekvämare vardag, utan har en liten lista på saker jag vill bli bättre på som jag kanske presenterar i ett annat inlägg. Jag kommer naturligtvis också fortsätta utforska och upptäcka på hemmaplan och lite längre bort framöver. Följ min blogg så får ni se vart livet bär mig näst helt enkelt!