Så beger jag mig mot nästa huvudpunkt för dagen - Wat Pho, eller Den vilande Buddhans tempel. Den vilande Buddhan är 46 meter lång och jag kan tänka mig att den väger en hel del. Inträdet kostar 200 Baht.

På väg hit lyckas jag avvärja en scammer som drar det typiska "tyvärr är Wat Pho stängt idag på grund av de kungliga festligheterna" och försöker föreslå att jag istället tar en tuktuk som kan ta mig till några andra fina tempel istället. När han får veta att jag ska till Pattaya efter Bangkok så försöker han även lura i mig att jag behöver köpa biljetter tre dagar på förhand för att få rabatt eller vad det nu var. Attans att jag skulle iväg redan om två dagar och missat den möjligheten då.... ;) Jag tackar för hans tips och står fast vid att jag tänker fortsätta min färd till fots och att jag inte ännu bestämt vad jag ska göra näst, trots hans envisa försök att få reda på vart jag är på väg nu. Ja jag blir rent av irriterad till slut och orkar helt enkelt inte le och vara artig längre. Jag går vidare och kollar in en liten marknad nära Wat Pho där jag via en försäljare får veta att templet är öppet som vanligt - som jag misstänkte så ljög förstås den där lurendrejaren. Visst finns det många hjälpsamma och ärliga människor i Thailand också, men du har all anledning att bli misstänksam om någon på gatan vill hjälpa dig fast du inte ens är i behov av eller frågar efter någon hjälp, för då är det troligtvis något konstigt på gång.

 

Nå, över till den vilande Buddhan - The Reclining Buddha: