bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar

35 dagar från Darwin till Perth - Port Hedland, Karijini, snorkling & möten med valhaj

En backpackers dagbok från roadtip och camping genom Australien - del 6 (här finns alla delar i serien)
 
 
Dag 18
Det var en kall morgon, men humöret var gott och vi skojade och tramsade friskt. Kanske tack vare att vi steg upp lite senare än normalt och därför var rätt utvilade. Vi tog oss rentav tid att koka lite hederlig finländsk havregrynsgröt som var värmande och gott. Vi körde till Port Hedland för att tanka bilen, duscha och sånt. Jag köpte dessutom ett snorklingset som jag skulle ha nytta av kommande dagar. 
 
Australiens västkust - Port Hedland
Små saltansamlingar i groparna visar hur saltigt vattnet är. Här fick vi även syn på ett par sködpaddor som simmade vid ytan.
 
K servade bilen medans jag och M fixade lunch vid en offentlig grillplats vi hittade - det blev grillad korv och hemgjorda pommes frites, gott! 
Vi kollade även in coola stora asiatiska fraktfartyg och en saltgruva innan vi sökte oss vidare och hittade en campingplats för natten.
 
Port Hedland, västra Australien - stora fraktfartyg och saltgruva
 
Dag 19
Frusna och trötta vaknade vi 4:30 efter en natt med lite sömn på grund av blåsten som prasslade i tälten, och viss oro över att vinden skulle ta våra regnskydd. Start mot Karijini nationalpark. Ärligt talat så var det inte min favorit av nationalparker jag besökt i Australien, trots att många sagt att det är ett fantastiskt ställe. Kanske lite för att jag redan sett liknande på flera håll, men också för att en del av sevärdheterna var svåråtkomliga och jag vågade mig inte på alla vandringar (eller nästan snarare klättringar i vissa fall). Jag var dessutom märkligt låg på energi dessa dagar vi spenderade där, så jag gav mig bara på de mindre utmanande rutterna.
 
Vi började i alla fall med Dales Gorge i ett fortfarande blåsigt och kyligt väder vilket gjorde att det tog länge att få upp någon värme. Ganska rolig vandring nere längs en ravin, och sedan upp längs platån. 
 
Western Australia - Karijini National Park hiking
vandring och vyer i Karijini nationalpark, Western Australia
 
Vi hade siktat in oss på en fricamping i närheten, men så läste vi recensionerna som inte lät bra alls (bl.a. om skit och toapapper överallt, samt en tågräls alldeles bredvid med tutande tåg som håller en vaken om nätterna). Så vi gjorde en fuling och campade i nationalparken, en bra bit in i bushen för att inte synas. Vi var förstås extra noggranna med att inte stöka till det runt oss, bränna toapappret m.m.(och tillräckligt med sand ovanpå så man kväver glöden och undviker markbrand såklart), så vi inte skulle lämna några spår efter oss i naturen. Så ska man i och för sig helst alltid göra. 
 
Täckning ute i bushen
Till min stora förvåning hade jag bra täckning här - under största delen av roadtripen har alla andra för det mesta haft täckning, men jag har oftast varit helt utan kontakt till omvärlden. Jag hade nämligen valt en operatör (Boost) vars frekvenser ute i outbacken tydligen inte funkade så bra med just min telefon (Huawei), irriterande nog... Nå, väldigt otippat i alla fall att kunna kolla lite sociala medier mitt i ingenstans. Förutom detta passade jag på att ligga och läsa en bok i tältet, och promenera omkring lite i bushen där jag i den röda sanden hittade något som kanske är nån sorts halvädelsten, någon typ av kvarts eller så? Eller kanske det bara är en helt vanlig sten som råkade ha en ovanligt fin form. Den har jag hur som helst nu hemma, kanske jag borde låta slipa till den och göra ett hängsmycke av den?
 
camping i Australiens röda outback
Oslipad "diamant", färgad av den rostiga järnrika jordmånen
 
Dag 20
En kall morgon, och vi startade precis när solen gick upp. Idag gjorde vi Kalamna Gorge, Joffre Gorge och Knox Gorge. Dessa var delvis svåra rutter och jag började uppriktigt sagt tröttna på dessa landskap och att klättra över stenar och klippor, så jag valde mestadels att bara gå till utsiktsplatserna istället.
 
vandra i Karijini nationalpark, västra Australien
rescue mission in Karijini National Park, Australia / räddningsuppdrag i Australien
Senare visade det sig att någon tjej nere i Knox Gorge hade brutit något ben och ett rescue team hade precis anlänt för att påbörja räddningsuppdraget. Egentligen var teamet några man kort så K ställde upp som frivillig. Vi andra väntade tålmodigt vid parkeringen i de två timmar som det tog att hämta upp tjejen. Eftersom det var helt mörkt när räddningsuppdraget var slutfört och ambulanserna fick åka iväg och det är farligt att köra i Australiens vildmark efter mörkrets inbrott (med tanke på alla nattaktiva djur som rör sig) så gav nationalparkens ranger oss specialtillstånd att campa vid Mt Bruce-parkeringen i närheten, där vi hur som helst hade tänkt beundra soluppgången följande morgon. Förstås även som tack för insatsen i räddningen av tjejen.
 
Dag 21
Jag lyckades ändå missa den där soluppgången från toppen av Mt Bruce, för jag var sjukt trött och frusen och orkade bara inte stiga upp i mörkret. Vi gjorde senare ett stopp i samhället Tom Price för att handla mat, betala ett par dollar för en dusch och så handtvättade jag mina svettiga strumpor mest för att fräscha upp dem lite. Hur rena de nu egentligen kunde bli av allt rött damm som samlats i dem under veckorna som gått. Några timmars körning senare hittade vi en campingplats och hade en lugn och fridfull natt.
 
Dag 22
Nu bar det av mot Exmouth och havet igen, hurra! Vi vandrade en del av Charles Knife Gorge Edge Walk med fin utsikt över raviner och havet längre bort.
 
vandring nära Exmouth, Australien - Charles Knife Gorge
Charles Knife Canyon, near Exmouth, Western Australia - beautiful places
Platsen visade sig vara utmärkt för selfies och porträttbilder. Ser ut som att man står on top of the world, eller hur?
 
Väl framme i Exmouth bokade vi morgondagens valhajstur och sedan försökte vi febrilt hitta en campingplats för kvällen, då det inte fanns några fricampingplatser häromkring. Efter några om och men lyckades vi boka in oss på en camping som kostade en slant, och slapp således campa olagligt igen...
 
Snorklinglycka, hajar och potentiellt farlig rocka
Vi firade detta med att göra ett stopp vid Oyster Stacks för snorkling. Detta var en väldigt bra plats för mig att snorkla då platsen tillåter en att under högvatten snorkla direkt från stranden. Jag höll mig där det var tillräckligt grunt för att emellanåt kunna stå på sandpartierna (man får ju inte stå på eller röra själva korallerna). Dock var det lite svårt att röra sig exakt dit man ville, på grund av strömmarna som liksom drog en åt ena sidan. Det hade kanske gått lättare att även simma motströms om jag även hade haft fenor till hjälp. Nå, jag såg i alla fall en del fiskar, varav en pytteliten neonblå sak, sjögurkor, sjöborrar och en liten revhaj på avstånd, vilken lycka! Tyvärr var hajen borta ungefär lika snabbt som den dök upp, den blev nog räddare än jag... Ja, jag var nog för exalterad för att ens kunna bli rädd.
 
En krabat som jag däremot fick stifta lite närmare bekantskap med var en liten vacker blåfläckig rocka (troligen en Australian bluespotted maskray). Den tittade misstänksamt på mig och lika misstänksam var jag med då jag fått lära mig att man i synnerhet ska se upp med färgglada havsdjur. Jag tycktes dock inte bli av med min nya "kompis" så lätt, för jag flyttade mig bortåt och fortsatte snorkla, men så plötsligt var den där igen, och stirrade skeptiskt på mig. Ok, du må vara vacker, men jag vill inte trampa på dig i misstag och bli stucken, sköt du ditt så sköter jag mitt, på varsitt håll, tänkte jag. Vågade inte lägga fötterna i botten utan att dubbelchecka först. Nu i efterhand när jag googlade arten - om det nu är den sorts rocka som jag tror, fick jag reda på att dess stick kan få en att förblöda i värsta fall. Mysigt.
 
bra snorkling direkt från stranden på Australiens västkust - Oyster Stacks nära Exmouth
Härliga stenar på stranden
shallow snorkling spot right at the beach: Oyster Stacks near Exmouth, Australia
Nöjd tjej värmer sig i solen efter en lång snorklingsession.
 
Så till den förbokade campingplatsen för natten som inte var så mycket att hurra för. Men funktionsdugligt.
 
Dag 23 - mitt häftigaste djurmöte
Så var den stora dagen kommen - då vi skulle få simma med valhajar! Den som känner mig vet ju att jag ogillar djupt vatten och att jag inte är särskilt duktig på att simma, men skam den som inte tar en sån här chans ändå! Dagen före hade jag blivit lovad en flytväst för att kunna känna mig tryggare i vattnet, men så på väg till båten fick jag veta att de enbart har livräddande flytvästar på plats, och de funkar inte att snorkla med. Blev oerhört nervös, ja nästan gråtfärdig. Men som tur fanns det en guide som erbjöd mig sin hand och en pool noodle (förutom våtdräkten som även den ger en viss flythjälp), tack vare honom övervann jag mina rädslor.
 
Vi värmde upp med lite snorkling i ett något grundare korallrev. Med min våtdräkt, rosa poolnudel och så guiden vars hand jag höll på att klämma sönder. Men sen när det var på riktigt, när vi faktiskt hade fått sikte på en valhaj och det var snabba puckar ner i vattnet som gällde, då var jag inte alls lika rädd längre! Allt jag kunde tänka på var att få se detta fantastiskt vackra djur, och det gick undan när guiden drog iväg med mig för att hålla jämnt tempo med valen som gled fram i vattnet. Andra rundan var jag helt lugn och till slut överraskade jag både mig själv och guiden med att våga simma helt självständigt, fast fortfarande med min poolnudel (man vill väl inte drunkna heller). Min tänkta strategi hade funkat - att försöka föreställa mig att jag är en fisk. Till slut kände jag mig nästan som en fisk i vattnet. 
Min dåliga simvana gav sig dock till känna efter att valhajen försvunnit ner i djupet igen, för då upptäckte jag att jag fått en muskelkramp i vaden, så fotografen som var med oss i vattnet fick hjälpa mig tillbaka till båten. Lycklig, men riktigt trött, skålade jag med ett glas skumpa efteråt.
 
Bilderna nedan är från Exmouth Diving Centre och togs under vår dagstur:
 
simma med valhaj i Australien - snorklingsutflykt med Exmouth Diving Centre
Föreställ er känslan att få ögonkontakt med en sån här, världens största fiskart... Dessa kan i regel bli upp till ca 10 meter långa och i vissa fall ännu större, men trots att de hör till hajsläktet så är de varken skräckinjagande eller direkt farliga. Faktum är att de inte ens har ordentliga tänder, utan äter plankton och småfisk genom att öppna sitt stora gap. Kanske därför de kallas just valhaj, för sin storlek och för att de är mer "valaktiga" i sitt sätt.
 
valhaj dagstur med snorkling i Ningaloo Reef, Exmouth, Australien
Jag med min rosa poolnudel ute i djupa havet.
 
Jag avslutar med en video med lite blandade klipp: ett så kallat roadtrain (massiva och långa långtradare), det längsta tågekipage jag någonsin sett och emuer.
 
 
 
Vilket är ditt häftigaste djurmöte? Och var har du haft din bästa snorklings- eller dykupplevelse?
Taggar: 35dagar, Australien, West Coast, Western Australia, kvinnliga äventyrare;

Kommentera inlägget här :