35 dagar från Darwin till Perth - en miljon snäckor, pelikaner & Kalbarri-vyer

En backpackers dagbok från roadtip och camping genom Australien - del 9 (här finns alla delar i serien)
 
 
Dag 29
Nu är det bara en vecka kvar tills ankomsten i Perth, fast det visste vi inte med säkerhet just då. Allt och inget kan ju hända på en roadtrip. Åtminstone av kartan att döma närmade vi oss med stormsteg, och vetskapen om det fick vi nöja oss med.
 
Vi steg denna morgon upp före soluppgången för att få njuta av den från Skipjack Point (Francois Peron nationalpark) som vi även besökte dagen innan, vackert som bara den. Vi spanade länge i vattnet alltmedan solen steg högre på himlen, men såg inga spännande havsvarelser denna gång. Vi rörde oss tillbaka mot campingen för att äta frukost och packa ihop sakerna i lugn och ro. På väg vidare till nya jaktmarker stannade vi till vid Monkey Mia en gång till, eftersom inträdet vi betalade tydligen var giltigt i två dagar. Vi utnyttjade campingens duschmöjligheter och så njöt jag av en glass.
 
Skipjack Point Lookout - Shark Bay, Australia
Nästa utsiktspunkt fick bli Eagle Bluff lookout. Även där var vattnet fantastiskt klart och jag såg någon enstaka haj och rocka. Den lilla ön ute i vattnet var dessutom väldigt gullig, hade nästan lust att simma ut dit.
 
Eagle Bluff & Eagle Island, Western Australia west coast
Och så bar det av till Shell Beach, stranden som består enbart av snäckor, så som namnet antyder. Som jag sett fram emot att få se denna plats! Det sägs att det enbart finns två stränder i världen som är helt och hållet gjort av snäckor och ingen sand eller sten alls, och detta är alltså en av dem. Coolt va? Denna strand sägs vara totalt 60 km lång och lagret av snäckor 7-10 meter djupt. 
 
 
Shell Beach i västra Australien - stranden gjord av snäckor
En miljon snäckor är ju egentligen en sjuk underdrift, tror inte ens en miljard räcker. Gräver man sig genom det översta lagret av snäckor kan en först hinna tänka "hahaa, sand!". Men titta lite nogare, det är finkrossade snäckor där under. 
 
Shell Beach Conservation Park - a beach with only sea shells
Kolla så pyttesmå och söta snäckorna är, jag hade av nån anledning förväntat mig de skulle vara större. Och så gott som alla snäckor är vita, fast jag lyckades faktiskt hitta en snäcka som stack ut ur mängden ordentligt (bilden nedan). Jag satt en bra stund som ett litet barn och bara lät snäckorna rinna genom fingrarna som om det vore sand.
 
Shell Beach - stranden som består enbart av snäckor - Australien
Jag kanske bör tillägga att här promenerar man inte gärna barfota. Vattnet är extremt saltigt också just här av någon anledning, så det var ingen som badade här heller.
 
Med lite möda och letande hittade vi till slut en campingplats för natten. Första platsen vi tänkte slå upp tälten på visade sig vara bredvid ett myrbo. Jag fick nämligen syn på ett relativt stort hål i marken som gjorde mig misstänksam. Och mycket riktigt, när vi stampade bredvid ingången så vällde det ut myror. Och inga vanliga myror, utan de var gigantiska. NOPE, vi fick så lov hitta en annan plats! Den natten drömde jag något typ av skräckfilmsmardröm, tror det triggades av myrorna och vetskapen om att vi kunde bli påkomna av en ranger, då vi till slut fick campa på ett ställe där det egentligen inte var tillåtet.
 
Dag 30
Upp tidigt och iväg till Hamelin Pool med sina fascinerande stromatoliter. Ett gäng trevliga stenformationer, kanske du tänker nu. Men stromatoliter är faktiskt levande mikroorganismer (främst cyanobakterier) och hör till de äldsta spåren av liv. För några miljarder år sedan var detta rentav den dominerande livsformen på jorden vad jag förstått.
 
På grund av konkurrans från modernare livsformer hittar man levande stromatoliter numera enbart på vissa isolerade platser. Det var faktiskt just här i Shark Bay där man första gången upptäckte att det finns stromatoliter i världen som överlevt fram tills idag.
 
stromatoliter i Australien (Shark Bay)
Det blev också en liten visit till Shell Quarry eller Coquina Quarry. Coquina är namnet på materialet som bildas när de små snäckskalen (samma som på Shell Beach) pressas samman till en solid, cementerad massa. Ur denna massa kan man skära ut block som kan användas till att bygga husväggar. Just i Shark Bay finns det ett flertal byggnader som består av detta material. Om jag inte minns helt fel så får man dock inte längre utvinna coquina för att bygga nya hus, utan enbart för att restaurera befintliga hus.
 
Intill platsen där man kan beskåda färdigskurna block ur marken finns även en trevlig campingplats, och ett hus som består av naturligt cementerade små snäckor.
 
Coquina Quarry, Shark Bay, Australia / Australien
Vi körde sedan vidare mot Kalbarri nationalpark. På vägen dit började jag märka av att omgivande landskap alltmer började likna landsbygd, och mindre outbackigt. Vi börjar ju närma oss Western Australias huvudstad så inte så konstigt att man börjar se mera spår av mänsklig aktivitet. Ställvis såg naturen också grönare ut än norröver.
 
Kalbarri National Park, Western Australia / nationalparker i Australien
Vi började med en kort promenad i Ross Graham. För ovanlighetens skull sölade de andra så mycket att jag helt enkelt gick före. Satt en bra stund på en sten för att kontemplera och njuta av utsikten. En harmonisk plats.
 
Hawks Head Lookout gick inte av för hackor det heller.
 
Kalbarri National Park - Graham Hawks Head Lookout
Vi styrde tillbaka till kusten igen för - om jag inte missminner mig - det sista doppet och snorklingssessionen för denna roadtrip. Jag trodde att vattnet även här skulle vara för kyligt för min smak (jag var den enda i gänget som inte hittat någon våtdräkt second hand och därmed inte kunde hålla mig varm som de andra), men jag blev överraskad av att vattentemperaturen faktiskt var ganska behaglig vid The Blue Holes vid Kalbarri. Här kunde man snorkla bland koraller typ redan vid vattenbrynet och jag såg en del roliga fiskar och vackra snäckor. Det var dock extremt svårt att få till någon styrning här, då jag liksom vid Oyster Stacks nära Exmouth upplevde att strömmarna drog en åt sidan. Fick alltså sätta fötterna i bottnen eller dra mig fram genom att ta tag i klipporna ifall jag ville tillbaka åt motsatt håll igen. Som en stark sidovind liksom, fast i vattnet... Härlig plats var det hur som helst!
 
snorkling från stranden i Western Australia - Blue Holes vid Kalbarri
Innan det var dags att leta reda på en fricamping för natten stannade vi till vid Red Bluff Lookout. Så underbar utsikt! Här råkade jag dessutom ha bra täckning så jag passade på att prata med mamsen en stund. Det är faktiskt första gången jag pratar med någon när och kär sedan vi startade roadtripen.
 
sightseeing near Kalbarri - Red Bluff Lookout / sevärdheter västra Australien
Red Bluff nära Kalbarri - Australiens västkust
 
Dag 31
Kall morgon, så vi stannade mer än gärna en stund till i våra varma sovsäckar. K blev än en gång nojig över bilens styrning, så vi beslöt att åka in till Kalbarri så att han skulle få göra en ordentlig kontroll. Under tiden styrde jag stegen mot stranden för att titta på pelikaner. Tydligen ordnas pelikanmatning där varje morgon, men jag missade själva matningssessionen, med undantag av några kinesiska turister som hade lite fisk över som pelikanerna glatt tog emot i sina stora gap. Vilka fantastiskt roliga fåglar alltså!
 
djur i Australien - pelikan / aussie wildlife and fauna - pelican
pelikaner vid Australiens västkust, Kalbarri
Det råkade även vara en loppmarknad på gång, så jag lyckades fynda en tunnare vinterkappa som faktiskt var ganska välbehövlig under resterande kvällar och vissa extra kyliga dagar. För vid det här laget var kvällarna inte alls särskilt roliga utan jag väntade mest på att få hiva i mig middagen och krypa in i tältet (eller bilen som jag nu under slutrakan sov några nätter i). Sedan i väntan på att bilen skulle bli färdigservad höll jag till på ortens bibliotek och laddade mina prylar samt bläddrade i olika faktaböcker om korallrev, spindlar och annat coolt.
 
Det var rätt så sent när vi väl rullade ut ur samhället igen, så vi hann bara en kort sväng in till Kalbarri nationalpark igen för att kolla in Z-bend lookout.
 
Kalbarri nationalpark i västra Australien - Z-Bend Lookout
På väg tillbaka till campingplatsen började moln torna upp på himlen, och horisonten fick en röd ton. Jag gissade att regn var på intågande. Och mina föraningar slog rätt, det regnade faktiskt från och till under natten och även på morgonen.
 
Vilken plats är den häftigaste som du besökt i snäckväg? Och vad är den coolaste fågelarten du träffat på?
Taggar: 35dagar, Australien, Western Australia, reseinspo, road trip;

Kommentarer :

#1: Iza

Men oj! Snäckorna!

Svar: Ja visst är det imponerande! :)
Maria

skriven
#2: Eva på rucksack

Vilken timing på ditt inlägg! Satt precis och funderade på sevärdheter mellan Monkey Mia och Perth! What are the odds!!! 😀😀😀 Har sååååå många frågor känner jag! Men först - Vilken månad reste du i området? Vinterkappa - tänker juni/juli/augusti?

Svar: Men vad underbart, härlig tajming alltså :D Bara att fråga på, och jag har fortfarande ett par inlägg kvar innan jag nått Perth i mina dagboksanteckningar ;) Ifall det är så att du inte hinner läsa inläggen så kan jag tipsa om höjdpunkterna som kommer i kommande inlägg, bl.a. vandring i Mount Lesueur nationalpark, Stockyard Gully Caves för spännande mörkervandring i grotta och The Pinnacles. Ska försöka få upp nästa inlägg ganska fort så du kanske hinner ta del av mera tips :)
ah, jag var lite otydlig med tiden på året, detta var alltså i juli månad, alltså mitt i vintern i Australien :) I dessa trakter ungefär som en ok skandinavisk sommar (dagarna kan vara upp till 20-25 grader om det vill sig, men kvällar och nätter kan emellanåt vara riktigt ruggiga). Man överlever att campa, men ibland behöver man bylta på sig ordentligt, särskilt om man är lättfrusen som jag ;)
Maria

skriven

Kommentera inlägget här :