Marias Memoarer - resor, foto, livet

Vi stannade även till vid en utsiktspunkt längs vägen. Australiens oändliga vidder. Fast vid det här laget kändes det som en så pass vanlig syn att man inte var så fascinerad längre. Nästan så det kändes vardagligt och man började liksom längta efter kusten igen.

 

Det var skönt att småningom nå asfalterad väg igen för att inom kort komma fram till lilla orten Derby och därmed hade vi anlänt till havet! Där besökte vi bland annat ortens brygga och Boab Prison Tree som är ett ovanligt tjockt baobabträd som sägs ha fungerat som ett tillfälligt fängelse för aboriginska fångar i tiderna, därav namnet. Tja, håligheten inuti trädet rymmer ju flera personer, så vem vet. Det finns inga bevis dock på att det verkligen hänt, så det förblir ett mysterium.

Här rekommenderas särskilt ett besök kring solnedgången, så vackert!

 

Vi fricampade nära en huvudled, vilket gjorde att vi ibland stördes av lastbilar och road trains. Detta skulle visa sig bli den mest spännande natten under hela roadtripen. Det började med att jag vaknade av ett gäng kor som närmade sig våra tält. Kunde höra dem röra sig runt och mua eller frusta till emellanåt. Ingen chans att somna om för jag blev nervös av situationen och började föreställa mig hur det skulle bli nationella nyheter om backpackarna som sovandes i sina tält blev ihjältrampade av en hord kor... Jag kände att jag ville få bort korna på nåt sätt, så jag blinkade några gånger med min ficklampa, vilket resulterade i att de redan nervösa djuren freakade ur helt och flydde sin kos. Bort från våra tält, tack och lov. En tjur stod kvar någonstans i närheten och råmade ett tag efteråt, som för att varna eller vaka över sin flock. 

Nåväl, jag somnade om, bara för att någon timme senare bli väckt igen, denna gång av ett blodisande ylande. Detta var om möjligt ännu mer spännande än att ha en flock kor som väger hundratals kilo runt en - av ljudet att döma handlade det om en dingoflock på uppskattningsvis 7-10 dingos som passerade vår campingplats på väldigt nära håll. Jag är ganska säker på att någon dingo även snusade kring våra tält för att undersöka situationen. Jag lyckades dra fram min fickkniv, men låg i övrigt stel som en pinne tills de dragit vidare och jag kände mig hyfsat säker på att det inte fanns någon dingo kvar. Någon ko råmade nervöst i natten efter dingohundarnas framfart.

Vi sov alltså inte sådär jättebra denna natt, med undantag av A som under alla nattens strapatser befunnit sig i en sån djupsömn att han inte hade märkt av något alls. Han trodde nästan inte på oss när vi följande morgon pratade om nattens händelser.

 

Efter en välbehövlig sovmorgon (med sovmorgon menas här väckning kring klockan 6) körde vi till Broome. Vi kollade runt i lite pärlbutiker, handlade mat, fyllde på med vatten och bränsledunken m.m. Vi utnyttjade även möjligheten till gratisdusch vid Cable Beach. Där såg vi även en rad kameler tåga fram längs vägen på väg till den dagliga solnedgångsridturen som ordnas där. Vi campade vid en simpel rastplats och hade en lugn natt.

 

Vi vaknade upp till en dimmig och fuktig morgon, men det var åtminstone inte särskilt kallt, tack och lov! Den långa körningen till Port Hedland påbörjades, och vi stannade till på vägen för att hjälpa ett gäng backpackers som hade fått punktering.

 

Efter några timmars körning gjorde vi ett lite längre stopp vid underbart vackra Eighty Mile Beach, som sträcker sig ca 220 kilometer längs med kusten.

Det var många som fiskade här, men själv utforskade jag allt spännande som fanns att finna på stranden, t.ex. mängder av roliga geléklumpar fyllda med ägg från cone snails. Själva snäckorna har giftiga små harpuner och även om de ofta är väldigt vackra ska man aldrig försöka hantera dem. Dessa geléklumpar däremot har jag kommit fram till att är ofarliga att röra. Åtminstone enligt google och jag överlevde ju upplevelsen, eller hur?

Det var även spännande att bevittna en strandad havsorm (väldigt giftig) som med hjälp av en godhjärtad man med en lång pinne blev hjälpt ut i havet igen där den hör hemma. Lyckligt simmade den sin kos!

 

Innan vi fortsatte färden hittade vi en vattenkran där vi tog oss en snabbdusch. Vegetationen börjar nu bli grönare och frodigare. En liten bit inlands, nära Port Hedland, hittade vi nu en vacker campingplats (Split Rock Campsite). Här fanns en del glasskärvor och skräp dock, synd på en annars så fantastisk plats!

 

 

Inför solnedgången klättrade vi upp på ett av de små bergen för att njuta av utsikten. Väldigt vackert, kan du se vår campingplats där nere till höger om det andra berget? Bilen och tälten kan skymtas, och lite längre bort fanns några andra campare. Åt andra hållet kunde jag skymta lite hav. Men åh så irriterad jag blir på de stickiga grästuvorna!