10 april 2019
En backpackers dagbok från roadtip och camping genom Australien - del 11 och sista delen (här finns alla delar i serien)
Dag 34
En skön morgon med kvittrande fåglar efter en behaglig natt. Vi stannade till vid lite olika utsiktspunkter kring Cervantes. Thirsty Point Lookout föll mig mest i smaken, en plats med en otrolig färg på havet.
Och så var det dags för områdets största sevärdhet, The Pinnacles. Dessa kalkstensformationer hittas i Nambung nationalpark i öknen, knappt 200 km och lite på 2 timmars bilfärd norr om Perth. Ett mycket coolt och vackert ställe som jag absolut tycker man ska ta sig tid att besöka om man har vägarna förbi.
Det var inte alls så många turister när vi var där, men så var ju den här tiden på året också lågsäsong. Ser du på bilden ovan att sanden längst bort i horisonten är alldeles vit, till skillnad från den nästan orangea sanden längre fram?
Jag rekommenderar också att promenera bortom stenformationerna för att upptäcka själva ökenlandskapet. Så mycket sand, men inte hett under Australiens vinter (alltså sommar hos oss i Norden).
Vi träffade på en och annan rosenkakadua (galah), och en del växtlighet trots det relativt torra landskapet. Det regnar ju trots allt en del så där års. Just denna dag var skyn extra regntung, men vi hade tur och klarade oss undan med bara duggregn ibland medans vi var utomhus.
Jag var väldigt fascinerad av hur den vita sanden emellanåt blandades med den orangeaktiga sanden likt tigerränder.
Spår av emu, vilka stora fötter alltså! Andra spännande fynd vi gjorde var skelettdelar av något djur, kanske känguru?
Efter att ha beundrat fallosliknande stenformationer och gått en ordentlig upptäcktsfärd i öknen bar det iväg till nästa anhalt - Wedge Island. Här hittar man ett litet samhälle med några hundra baracker eller kyffen där invånarna på sätt och vis verkar leva rätt enkla och sköna liv, men samtidigt innebär det avlägsna läget utmaningar vad gäller överlevnad, t.ex. vad gäller sjukvård, dricksvatten och eldistribution. En unik livsstil är det i alla fall!
Förutom det lilla samhället är platsen även värt besöket för den fantastiska fyrhjulsdriftvänliga stranden och Wedge Island naturreservat, en liten ö som man kan vada ut till vid lågvatten. Även här hade vattnet en unik grönturkos nyans.
Så till dagens sista stopp innan mörkrets inbrott: Lancelin Sand Dunes. Här hyrde vi en sandboard som vi turades om med att försöka glida nerför dynerna. Det var dock lite trixigt och dåligt glid, antagligen på grund av att det nyligen regnat och sanden var tyngre än vanligt. Men roligt att ha testat åtminstone.
Vi hittade en campingplats i mörkret, och jag passade på att beundra vintergatan för sista gången. Vilken tur att vi denna sista natt under vårt campingäventyr fick ha stjärnklar himmel!
Dag 35
Vi hade kommit överrens om väckning kl.6 men jag såg inga livstecken från de andra tälten så jag gick småningom och la mig igen tills de andra behagade stiga upp efter 7-tiden. Inte helt fel att få ligga och dra sig en stund i och för sig.
Jag börjar inse att Western Australia verkar vara den delstat med mest varierande natur, klimat och landskap. Vi har ju fått se det mesta från torra öknar och sanddyner, till lummiga landskap och näst ut: Yanchep nationalpark med sina våtmarker.
Vi gick runt sumpmarken längs en enkel vandringsled och kollade in fåglar och andra kräk. Man kan även gå en längre vandring som kallas Ghost House Walk Trail. Låter onekligen spännande och om jag inte minns alldeles fel så finns det även en campingplats någonstans längs med leden där man får lov att slå upp tält över natten. Man får ju gärna rätta mig om jag har fel.
Vattenfåglar, och en vacker liten groda.
I parken kan man även beundra ett par koalor och ett helt gäng med känguruer som chillade i solskenet.
Så närmade vi oss Perth med stormsteg. Genast jag fick nätverk på telefonen så bokade jag in mig på ett hostel, där jag blev avsläppt någon timme senare och fick ta farväl av resesällskapet.
Så var man framme i Perth - staden som enligt mig har en härlig mix av traditionellt, modernt samt gatukonst. Tänkte inte ens på att byta om till något lite mer citychic, utan gick och hämtade en Domino's pizza iklädd mina skitiga gympadojor och sunkiga sportkläder. Hade nog inte riktigt insett ännu att jag faktiskt anlänt till civilisationen igen. Men mer om denna härliga stad i kommande inlägg! Nu är det stora roadtrip- och campingäventyret över, vilket var både lite sorgligt och skönt samtidigt. Summa summarum trivs jag ändå bättre med att upptäcka solo och på mina egna villkor, än i ett sällskap som kanske inte direkt är en match made in heaven. Men vilka fantastiska upplevelser vi fått ha ändå - något jag aldrig kommer att glömma!
Var har du stött på de vackraste av turkosa vatten? Och har du besökt någon öken eller härliga sanddyner någonstans?
0