Marias Memoarer - resor, foto, livet

När jag gjorde research om Israel inför resan så hamnade Haifa snabbt på listan över platser jag ville se. Jag hade dock även lite andra alternativ på utflykter norr om Tel Aviv, så jag lämnade just denna dag lite öppen och tänkte att jag tar beslut angående utflyktsmål då jag vaknar på morgonen. Så när jag slog upp ögonen så bestämde jag helt kallt att ja, det får bli Haifa, som med tåg ligger knappt en timme från Tel Aviv. Att det skulle ta sammanlagt 3-4 timmar innan jag anlänt och att jag sist och slutligen bara hade ett fåtal timmar på mig att upptäcka staden hade jag ju inte riktigt väntat med... 

 

Det började med att jag var lite trögstartad på morgonen och inte kom mig iväg så tidigt som jag tänkt mig. Nå, jag kollade upp bussmöjligheterna till tågstationen via google maps och ställde mig vid hållplatsen. Ingen av de föreslagna bussarna dök upp, så jag kollade upp andra alternativ. Jag promenerade till en annan busshållplats som verkade mer lovande och fick även vänta där en bra stund. Speciellt kring Jaffa kan busstrafiken emellanåt bli jobbig, då trafikstockningar rubbar tidtabellerna totalt. Då är det bara att ha tålamod och vänta, för förr eller senare ska det dyka upp en buss. Lättare sagt än gjort när man kollar klockan och ser hur förmiddagen rinner iväg. Till slut anländer jag till tågstation och tar mig genom säkerhetskontrollen där man ska genom en kroppsscanning och öppna sin väska för att bekräfta att man inte har något farligt med sig. Helt normalt i Israel.

 

Nå, jag köpte tågbiljetten och snabbt fick jag erfara att tåget var inställt. Jag gick ner till perrongerna och försökte fråga en man som jobbade där, men han kunde tyvärr ingen engelska och föreslog att vi skulle kommunicera på ryska (varför tar alla i Israel för givet att jag är ryss??). Det var här som min räddare i nöden kom med i bilden, fast jag fattade det inte ännu då. Två sjysta något yngre israeliska män som bägge behärskade engelska bra förklarade läget och de skulle med samma tåg som jag. De sa att jag kan hänga med dem så de kan se till att jag kommer rätt så vi satt och diskuterade en stund medans vi väntade på följande tåget som dök upp en liten stund senare. Men det tåget gick inte långt - en station senare fick alla så lov att kliva av. Den dagen skulle vi inte räkna med att ta oss längre i den riktningen med tåg, eftersom någon tydligen begått självmord genom att hoppa framför ett tåg någonstans. Kanske därför det första tåget var inställt från första början, eller dubbel otur? Här hann jag tänka att "nej nu skiter jag i Haifa och gör något annat av dagen istället", men så visade det sig att min nyvunna bekantskap A skulle träffa en klient nära Haifa och behövde till varje pris ta sig dit i tid. Killen hade en egen bil i Tel Aviv, och det visade sig ju bli det effektivaste sättet att ta sig någonstans idag, så han erbjöd mig skjuts dit. Enligt min magkänsla fanns det inga orsaker till oro, så efter ett par ögonblick av tvekan så var det bara att köra på - vi hoppade in i en taxi som tog oss till parkeringen där hans bil fanns och så lämnade vi det kaotiska Tel Aviv bakom oss. Det var ungefär i detta skede som jag kom på att jag kanske åtminstone borde veta vad killen heter, haha!

 

Denna vänliga räddare i nöden visade sig vara en riktigt trevlig typ som dessutom varit i Finland ett par gånger, och jag fick en del information om Israel och omgivningarna vi körde genom som jag kanske inte fått annars, så det fanns nog en mening med allt detta? Dessutom böt vi telefonnummer så jag kunde ta kontakt när jag kände mig färdig med Haifa, för han skulle vara redo att åka tillbaka till Tel Aviv ungefär samtidigt som jag. Verkligen snällt av honom, och skönt för mig att ha lite flyt efter en något turbulent start på dagen!

 

Mitt motto för denna dag fick nog bli "en främling är en vän du ännu inte lärt känna". Och grattis om du orkat läsa denna ovanligt långa introduktion! Nu över till själva utflyktsmålet Haifa!