En dag på Västbanken

Israel och Västbanken / israel, kvinnliga äventyrare, resor / Permalink / 1
...Eller Palestina, beroende på vem du talar med. Se till att du vet vem du pratar med innan du nämner området, och nämn helst inte alls åt israeliska myndigheter (speciellt inte vid flygplatsen) att du vill resa runt i området. Och gör du det ändå för att inte ta risken att åka fast för att ljuga (du kan t.ex. säga att du vill besöka bibliska platser som Betlehem) så se till att du kallar området för Västbanken och inget annat. När du däremot är på Västbanken och kommer i kontakt med araber (alltså palestinier), så ska du naturligtvis säga Palestina om du inte vill förolämpa dem. Jag velar mellan vad jag egentligen ska benämna området som i bloggen, men jag tror att jag helt enkelt kör på Västbanken eftersom fredsförhandlingarna ännu inte nått den punkt att man kan prata om något officiellt Palestina. Palestina kan även avse andra områden, t.ex. Gaza, så det blir tydligare vilket område jag syftar på om jag använder mig av benämningen Västbanken.
 
resa till Västbanken / Palestina - travel to the West Bank / Palestine
 
Genom Checkpoint och mot världens äldsta stad
 
Min privata palestinska guide fann jag via Maria som bloggar på Agonmom. Guiden hade instruerat mig i hur jag tar mig till Checkpoint 300, en vägspärr där militär vid behov kontrollerar de som passerar muren som skiljer Västbanken från östra Jerusalem. Denna checkpoint har funnits sedan 2005 och måhända gjort Jerusalem tryggare, men samtidigt gjort livet svårare för alla de på Västbanken som har rent mjöl i påsen, då det innebär kraftigt begränsad rörelsefrihet. Hur som helst, jag tar mig genom kontrollerna som just då var i princip obemannade (åtminstone till synes), tillsammans med ett helt gäng palestinska flickor som troligen var på väg till skolan. De palestinier som får bo i Jerusalem väljer ofta att studera i Betlehem då det är billigare. Jag var allmänt förvirrad, men tänkte att det kan ju inte bli helt fel om jag helt enkelt följer tjejgänget hack i häl genom alla möjliga gångar. Till slut såg jag dagsljuset igen och försökte få syn på guiden medans jag vänligt avböjde taxichaufförerna som stod på rad och väntade på kunder. Snabbt hittade jag honom och jag satte mig i hans bil.
 
Vi började med att köra direkt bort till Jeriko, som sägs vara världens äldsta, ännu idag bebodda stad. Den har förvisso inte varit kontinuerligt bebodd sen dess grundande vad jag förstått, men de flesta verkar ändå anse att det är Jeriko som gäller. Här finns Tell es-Sultan, som är en UNESCO-listad arkeologisk plats. För en liten slant kan man ta sig en titt bland lämningar från svunna tider - vissa fynd som gjorts dateras så långt tillbaka som 10.000 före Kristus. På den tiden fanns det här en natufisk kultur som var en stenålderskultur - ett jägar- och samlarfolk helt enkelt.
 
Tell es-Sultan, arkeologisk plats i Jeriko
Som sagt bor det människor i den här staden ännu idag, så det finns naturligtvis nutida hus också. Här känner man verkligen att man befinner sig i Mellanöstern, med tanke på landskapet och så. Väldigt varmt började det också kännas vid det här laget, vi befann ju oss i ökenmiljö långt från svalkande havsbrisar.
 
world's oldest city Jericho in West Bank / Palestine
världens äldsta stad Jeriko i Palestina / Västbanken
camel in Jericho, Palestine / West Bank
Utanför Tell es-Sultan stod en kamel och idisslade. Min guide tog mig även till en butik som sålde Döda havet-produkter, till billigare pris än i Israel enligt honom. Jag hittade väldoftande hudkrämer m.m. som jag slog till på för en helt ok peng.
 
Döda havet i Västbanken / Palestina
 
Döda havet - en smärtsamt saltig upplevelse
 
Efteråt drog vi vidare, genom ökenlandskap och förbi dadelodlingar, mot Döda havet (Kalia Beach om jag minns rätt) - äntligen skulle jag få testa en gång för alla om jag verkligen flyter så lätt som det påstås. Och visst gjorde jag det - som en kork! Man behöver inte ens försöka. Jag kunde ändå inte ligga och fullständigt slappna av, för jag ville inte ha det extremt salta vattnet i mitt hår. Ja, jag slickade faktiskt försiktigt på min arm och tyckte rentav det smakade ännu saltigare än bordsalt - hur det nu är möjligt. En annan märklig effekt av det kissvarma (ja, ungefär den temperaturen hade det) vattnet var att huden kändes märkligt oljig efteråt. Eftersom det finns gott om lera i denna ända av Döda havet behövde jag inte vara så orolig för att trampa på vassa saltkristaller (som är lite av ett problem i södra ändan) och därmed slapp jag köpa badskor. Vad man däremot inte kommer ifrån oavsett var man besöker Döda havet, är hur minsta småsår eller spricka i hud och slemhinnor svider som tusan! Därav kan jag tyvärr inte påstå att det var en särskilt behaglig eller avslappnad vistelse - men glad jag testat det ändå.
 
float in the Dead Sea - West Bank / Palestine
 
Beduinerna - ett utsatt folk
 
Min guide berättar en hel del om situationen för palestinierna, samt för beduinfolken som långsamt men säkert förlorar sina hem och nekas att leva sina traditionella liv. Detta sker enligt guiden i form av räder mot dessa tillfälliga bosättningar som beduinerna byggt upp. Han tycker det är fel att behandla dem så. När jag diskuterade samma sak med en israel så har han istället en annan sida av historien - hur beduinerna är våldsamma och stjäl för att de är fångade mellan det traditionella och det moderna, och att de därför inte kan tillåtas leva som de gör. Enligt honom vill beduinerna leva traditionellt, men samtidigt vill de ha bättre ekonomi, tryggad sjukvård m.m. Ett pussel som kanske inte är helt lätt att lägga. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Australiens aboriginer.
 
beduinläger i Västbanken / Palestina
Beduinläger som jag inte vet om det ens finns kvar i dagsläget.
 
travel to conflict zones - West Bank / Palestine /// resa till konfliktzon, muren och Area A-skylt
Den röda skylten varnar för att man är på väg in i "Area A" som styrs enbart av palestinierna, och israeler varnas för att åka in dit med motiveringen att det är förbjudet, livsfarligt och går emot israeliska lagar. Men nu är ju varken jag eller min guide israel, så bara att tuta och köra liksom. Bilden till höger visar ett vakttorn vid muren som separerar Västbanken från Israel. Just detta vakttorn är idag oanvändbart då palestinierna en gång lyckades med att tutta eld på det, därav sotet.
 
Antiterror eller apartheid? 
 
Israels barriär på Västbanken, som till viss del består av en 8 meter hög betongmur, separerar folk och har samtidigt blivit något av en turistattraktion och mecka för politiska graffitikonstnärer. Enligt många israeler är detta en säkerhetsåtgärd för att hålla bort terrorister, men de israeler som opponerar sig mot detta stämplas som vänsterextremister. Frågar man palestinierna så är detta en form av apartheid. Hårda kontroller för de palestinier som har inresetillstånd i Israel för att arbeta där, och i synnerhet de som inte alls har någon möjlighet att lämna Västbanken upplever sig instängda och som flyktingar i eget land. Israeler tror att alla palestinier vill döda dem, och palestinier tror att alla israeler hatar dem - sådär enkelt sagt. Med all propaganda som pågår i bägge fält har jag svårt att ta någon stark sida, jag tycker helt enkelt synd om allihop - vilken soppa de har hamnat i. Jag kan också ha lite dåligt samvete över det faktum att palestinier (och också israeler i viss mån) har begränsad rörelsefrihet i denna konfliktzon, men jag som turist kan röra mig nästan hur jag vill. Man inser hur privilegierad man är.
 
politisk konst / graffiti vid Israels barriär på Västbanken
Lägg namnet Banksy på minnet. Denna anonyma engelska graffitikonstnär och politiska aktivist har målat en del av de mest kända målningarna på muren, bl.a. den med åsnan och soldaten.
 
målning av Ahed Tamimi på muren i Betlehem
Här en målning av palestinska tonåringen Ahed Tamimi som blivit internationellt känd sedan hon slog två israeliska soldater på käften och suttit i fängelse i 8 månader för det. Även de som porträtterat henne på muren sägs ha blivit arresterade. Det sägs finnas de som tror att hon är en konspiration av något slag och egentligen inte alls palestinier, på grund av hennes ljusa drag. Vacker målning tycker jag i alla fall det är!
 
sevärdhet på Västbanken / Palestina: politisk konst på muren vid Betlehem - Make hummus, not walls
Min personliga favoritmålning blev den som säger "Make hummus, not walls".
 
Aida Camp, palestinskt flyktingläger nära Betlehem, Västbanken / Palestina
Förutom att ortsborna kan känna sig som flyktingar i eget land på grund av deras begränsade rörelsefrihet, finns även flyktingläger för palestinier som jagats bort från sina hem i vad som nu är Israel. Min guide berättar att de väntar på att få återvända till sina hemorter en dag. Detta är Aida Camp som ligger ett par kilometer norr om Betlehem och där folk bott sedan 50-talet. Vad jag förstått bodde de först i tält, men senare byggdes hus eftersom de inte fick återvända till hemorterna. Nyckeln och låset symboliserar palestiniernas kamp för frihet.
 
Jesu födelseplats och konsten att armbåga sig in i en buss
 
Jesus födelseplats - Födelsekyrkan i Betlehem
Ett besök i Betlehem kräver ju nästan också en visit till Jesu födelseplats ...
 
Jesu födelseplats i Betlehem / Church of the Nativity
Medellängden har ändrats en smula sen Födelsekyrkan byggdes. Till och med korta jag fick så lov att huka mig. Detta är en av de äldsta kyrkorna i världen som fortfarande är i bruk.
 
För övrigt tyckte jag Betlehem och dess omnejd var ganska hektiskt trafikmässigt. Få bilar var buckelfria och det tycktes inte finnas några tydliga trafikregler. Man signalerade istället sina avsikter med att sträcka ut armen och vifta, t.ex. om man ville att medtrafikanter skulle ge en uttrymme att byta fil eller svänga. Jag hade nog fått stanna längre här för att lära mig deras kodspråk, för uppenbarligen verkade det ju ändå funka hyfsat bra. En finländare med sin aversion mot kroppsspråk och gestikulering hade klarat sig mindre bra kanske.
 
Jag sökte mig tillbaka till Jerusalem innan solen gick ner, samtidigt som en stor grupp skolflickor som var färdiga för dagen visade det sig. Min guide sa att jag inte skulle vara blyg, utan tränga mig fram och in i bussen, för annars skulle jag få vänta på nästa buss. Så stod jag där som en packad sill i ett litet hav av tonåringar som skrattade, knuffades och trängdes. Jag lyckades få en plats i bussen och så bar det av tillbaka mot mitt hostel. Denna gång tog jag alltså en buss från själva staden, så checkpointen bestod denna gång av att stiga ur bussen vid vägspärren för att kontrolleras och sedan släppas tillbaka i bussen. Ja förutom jag då, för jag är ju västerlänning och ses inte som ett hot, till skillnad från palestinska tonårsflickor, så jag fick sitta kvar i bussen och en israelisk soldat som kom in i bussen tittade halvslött på mitt pass som jag letat fram.
 
Har du besökt Västbanken eller något annat ställe som är konfliktsdrabbat, oroligt eller kontroversiellt på något sätt? Berätta gärna i en kommentar!
#1 - - FREEDOMtravel:

Kunde inte låta bli att le lite när jag läste inledningen ;) Jo, vi har ju besökt Västbanken. Vi pratade med turistbyrån i Eilat innan vi hyrde bil och körde, och de behandlade det hela som att det helt enkelt var en vanlig del av Israel. På deras kartor fanns ingen gräns utritad, om man säger så ...

Svar: Hehe, kul att du kunde känna igen dig ;) Lite märklig attityd från turistbyrån kan jag ändå tycka, med tanke på att varken israeler eller palestinier kan röra sig fullständigt fritt där. Det blir tudelat när det förekommer så mycket propaganda från alla håll och kantar, och säkert finns det de som lever i en bubbla också och förnekar att det finns en situation överhuvudtaget...
Maria

Till början




bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi