Marias Memoarer - resor, foto, livet

En vän sedan många år tillbaka erbjöd mig en liten rundtur i Kalapää (även kallat Kalapi) för ett tag sen, vilket jag såklart inte tackade nej till - det är ju så härligt att vandra på nya platser! Att ha en personlig "lokalguide" med som dessutom kunde berätta spännande historier om platsen gör såklart det hela ännu bättre. Min väns blogg hittar ni för övrigt hos Familjen Konstig och hon har även nyss startat en blogg som handlar specifikt om Kalapää: kalapi.nu.

Men över till rundturen i fina och lugna Kalapää med sitt fina träsk och vars högsta punkt är högre beläget än Vörås kyrktupp. För de som är intresserade av geocaching kan jag tipsa om att flera stycken cacher finns utplacerade på flera av platserna jag visar på bilderna!

Första delmålet var detta stenröse ("steinröise"), som består av en samling av stenar som samlats ihop på hög på denna plats under istiden. Naturen kan vara märklig ibland!

Vi smakade lite odon på vägen, inte lika smakrika som blåbär kan jag konstatera. Men fina att se på!

Skägglaven som växer på träden tyder på väldigt bra luftkvalitet här uppe...

...och denna skylt påminner om att vi rör oss i ett skyddat naturområde.

Vi hittade även en stubbe där svampar frodades.

Här ser ni en bit av Kalapää träsk. Det har en egen simstrand och blev för något år sen utsett till Finlands renaste träsk!

Under den Stora ofreden (1700-tal) ska vöråborna ha samlat ihop allt värdefullt ur sin kyrka och sänkt ner dessa vid en flat sten i Kalapää träsk, för att förhindra att ryssarna skulle lägga beslag på alla värdesaker. Olyckligt nog träffade de på ryska soldater på vägen tillbaka till byn och männen som gömt skatterna miste sina liv. Därför vet ingen idag exakt var kyrkklockorna skulle ha sänkts ner, och de har ej återfunnits. Min väns gissning är dock att det kanske kan ha varit här som det skett. Spännande tanke! Mera om denna händelse kan ni läsa om i bloggen Kalapi.nu.

Så var vi tillbaka inne i skogen, bland mossa, träd och bebistallar.

Det gäller dock att se efter var man sätter ner fötterna, man vill inte ramla ner i en spricka!

Är det inte häftigt hur naturen kan skapa sin egna abstrakta konst?

Här har vi ett till besöksmål - enligt min vän är detta husgrunden till ett av de första hus som byggdes i Kalapää. Hon vågade sig inte på en gissning på hur länge sen det kan ha varit, eller vem som kan ha bott här.

I en annan del av Kalapää hittade vi en lite udda grej - ett litet vattendrag inramat av stenar som formade en nästan perfekt cirkel. Naturens slump eller gjort av människor måntro? Kanske en gammal brunn, eller en offerplats? Fantasin har inga gränser!

Under Stora ofreden flydde en del människor ut i Kalapääskogen för att gömma sig undan ryssarna. De ska ha gömt sig på en holme (kallat Piinoholman) i Teiniemossen för att vänta ut ryssarna, men några killar begav sig i något skede tillbaka till byn och lämnade fotspår efter sig i snön. Ryssarna hittade på så sätt deras gömställe och brände ner holmen samt de människor som inte hann fly. Teiniemossen är tyvärr till stor del utdikad idag, så det är svårt att se var mossen ursprungligen börjat och slutat, vilket även gör holmen väldigt svårlokaliserad idag. Hur spännande vore det inte att återfinna denna mysteriska holme? Bilden ovan torde i alla fall visa en bit av det som är kvar av mossen i fråga.

Och så traskar vi tillbaka. Orsaken till att vi var så täckta med kläder är de besvärliga älgflugorna som älskar att sätta sig i ens hårbotten och suga blod! Min vän var dock ganska befriad från dessa, för de verkade minsann föredra mig av någon anledning!

Har du någonsin varit i Kalapää? Kanske du har lite spännande historier från dina egna hemtrakter att dela med dig av?