The Grampians - Pinnacle trail

Australien / Australia / Grampians National Park / Permalink / 5
My first roadtrip Down Under - Grampians National Park. Summary in English in the end of this blog post.
 
 
Så fortsätter jag min berättelse från min första roadtrip i Australien. I detta inlägg bjuder jag på en mängd bilder från vandringen vi gjorde i Grampians National Park. Eftersom vi anlände först på eftermiddagen valde vi en kortare vandringsrutt på två-tre timmar och det kändes alldeles lagom ansträngande för mig som inte hade tränat på evigheter och fortfarande hade lite hosta och så från förkylningen jag drabbades av kort efter ankomst till Australien. Dessutom var det en väldigt varm dag. Vi valde att göra The Pinnacle, vilket jag tror alla med grundkondition och normal rörelseförmåga klarar av. Är konditionen si och så tror jag den kortare rutten (finns två att välja bland som leder till samma ändpunkt) funkar ändå, bara att ta det i lugnare takt och räkna med att det kommer ta längre tid med fler pauser. Bara man klarar av att gå på ett inte alltid jämnt underlag, kliva på stenar o.s.v. En riktigt trevlig hike med en fantastisk belöning när man nått toppen!
 
Jag vill ännu bjuda på tre tips för säkerhet och komfort under en sådan här vandring:
 
1. ha med insektsmedel (den tropiska variant som finns att köpa i Australien). Vi hade inga problem med myggor, däremot var flugorna galna och ville sätta sig på en, inklusive ansiktet. Off! Tropical Strength höll bort dem ganska bra. En i gänget blev dock biten av något innan vi hunnit smörja in oss och svullnade upp ordentligt på armen då han är allergisk. 
 
2. Ordentliga hikingskor är inte nödvändigt för denna rutt, men ett par stabila sportskor är att rekommendera. Halkiga converse är inte riktigt optimalt när man ska vandra uppför lutande klippor och dylikt. Men äger du inget annat så visst går det också i nödfall.
 
3. Se var du sätter fötterna. Vi blev varnade för brunormar som ska vara väldans farliga. En av världens giftigaste landormar rentav och de har dessutom ett aggressivt beteende. Vi såg inte en enda tack och lov, bara söta ödlor.
 
Ok, över till bildregnet nu då. 
 
Hiking in the Grampians
Här ser ni mig och en del av sällskapet (förutom Diego som fotade), alldeles i början av vandringen. 
Hiking in the Grampians - vandra i Grampians National Park
Lite posing framför mäktiga klippformationer. Jag kände mig smått självlysande i min nyinköpta neonrosa sporttopp.
 
Adventure in Grampians National Park - äventyr i Grampians
Jag ville inte klättra omkring så mycket på grund av min stora kamera runt halsen, så nöjde mig med att fota de andra aporna istället ;)
 
Grampians National Park, Victoria, Australia
Intressanta perspektiv. Foto av en schweizare som fotar.
 
lizard in Grampians, Australia: Tiliqua Rugosa - ödla i Victoria, Australien, stubbsvansskink
Detta var den häftigaste ödlan vi såg under vandringen, jag tyckte den var alldeles ljuvlig! Tack vare dess speciella utseende med sin korta och tjocka svans samt kottliknande fjäll lyckades jag snabbt googla fram att det är en stubbsvansskink (Tiliqua rugosa). De ska tydligen även ha en blå tunga, men den ville inte visa upp sin tunga för oss i alla fall...
 
view in Grampians National Park
Vy över klippor, berg och tropisk vegetation.
 
selfie in the Grampians
Jäklar vad stark jag är! 
 
The Pinnacle walk in the Grampians
En lite lättare stig. Det är dock inte alltid så tydligt var man ska gå, så ibland får man hålla noga koll på pilarna som är målade på marken så man inte går fel. 
 
Cool Chamber in The Grampians, Pinnacle hike
Kanske halvvägs upp hittade vi Cool Chamber, vilket var väldigt lägligt då det var så varmt och jag började känna mig lite överhettad. Vi kröp in i den lilla grottan och det var så svalt och skönt där inne! Det var ingen stor grotta eller så, men det gick bra att sitta där inne. På ett annat ställe stötte vi på ett pyttelitet vattenfall där vi kunde fräscha upp våra svettiga ansikten och jag smakade även på vattnet som var så rent och gott! Vågade inte dricka någon större mängd dock, man vet ju aldrig.
 
flora in Grampians, Victoria, Australia
Jag såg en del flora där uppe, bland annat dessa söta blommor.
 
Pinnacle trail, the Grampians
 
Pinnacle - Grampians
En del av rutten gick genom en väldigt smal ravin, har länge velat vandra genom en sån.
 
hiking in Grampians National Park, Australia
Man hittar lustiga stenformationer här och var.
 
Grampians National Park, Pinnacle Lookout
Och så var vi uppe! Det var inte så läskigt som jag trodde att stå där på klippavsatsen (som dessutom är bredare än det kanske ser ut som på bilderna). Och då ska ni ta i beaktande att jag faktiskt är rätt höjdrädd och verkligen inte vågar stå vid en brant hur som helst! Lite mod fick jag samla ihop ändå och visst kände jag av ett ögonblick av tillfällig panik komma krypande, men det gick om. Jag vågade mig dock inte på att sätta mig längst ut på spetsen som en del andra gjort.
 
Jag kan intyga att själva vandringen upp inte var läskig på något sätt ur höjdsynpunkt. Sen är det ju helt och hållet frivilligt att kliva ut på klippan som ni ser mig posera på.
 
view on Pinnacle walk, Grampians - reminds me of Lion King
Här är jag i full färd med att fota omgivningen, resultatet ser ni på bilden nedan. Klippavsatsen längre bort påminner mig starkt om Lejonkungen.
 
The Pinnacle in Grampians National Park, Victoria, Australia
 
Yoga pose, Pinnacle Lookout
Och så blev jag riktigt modig och vågade mig till och med på en yogapose. Det må se ut som att jag står riktigt på kanten, men det gör jag faktiskt inte. En rätt stor vinst vad gäller självtillit och att utmana rädslor var det hur som helst för min del! Hade någon visat mig denna bild för ett år sen och sagt att där kommer jag att stå en dag så hade jag antagligen skrattat och sagt att det måste vara photoshoppat.
 
Vilken är den häftigaste/mest minnesvärda vandring du gjort hittills?
 
In English:
So I continue my story about the roadtrip I made the other week. This time I'll show you some pics from the hike that we made in Grampians National Park. We chose to make the shorter route to The Pinnacle because we arrived in the afternoon, and that turned out to be quite wise since it was a hot day. Anyone in somewhat ok shape and ability to walk on uneven surface and occasionally climb some bigger rock should be able to do this hike. You can always take a break whenever you need, and about halfway you will encounter Cool Chamber where you can chill for a while especially when the day is hot like this one was. And oh the reward once you make it to the top! Even though I am a bit afraid of heights I actually made it to that steep cliff where you can see me posing in a few pictures. It was not as scary as it might look like actually, but I am still quite proud of myself for actually doing it, what an adrenaline kick! And the actual hike was not scary in any way. I truly enjoyed the views of cliffs, mountains and tropical vegetation!
I also want to give you tre advices on how to make the hike more comfortable and safer: 1) bring insect repellent spray (tropical strenght), because we had quite a bit of problems with flies that was all over you if we didn't use it, 2) proper hiking shoes are not necessary for this route, but I do recommend stabile sports shoes. Use converse or similar only if you have no other option, 3) watch where you put your feet - we where warned about brown snakes which are extremely dangerous. We only encounted cute lizards though, such as the stunning short-tailed blue-tongued skink (Tiliqua rugosa) that you can see in one of the pictures.
What is the most exciting/memorable hike that you have done so far?
#1 - - John Jonasson:

Härliga bilder, Maria! :)

Svar: Tack så mycket! :)
Maria

#2 - - Helena:

Härliga bilder och verkar ha varit en härlig upplevelse!

Svar: Tack! Jo, det var alldeles fantastiskt! :)
Maria

#3 - - VackraLillaVardag:

Wow, dit vill jag också! Fast hade nog mest tittat efter ormar o som geolog så vet jag inte om jag nånsin kommer att våga mig ut på såna klippavsatser...Fast kanske på den där, den ser rätt stabil ut! :)

Svar: Vi såg då inte en ända orm, tror ändå att de försöker undvika kontakt med människor och hör/känner de att en grupp människor kommer klampandes så kan jag tänka mig att de försöker hålla sig bort så gott det går :) Men såklart man ska se upp lite var man sätter ner fötterna iaf. Jag tänkte faktiskt inte på att de skulle va direkt farligt att stå på en sådan klippavsats (annat än risken för att trilla ner ifall man står alldeles vid kanten förstås), men ja, man vet ju aldrig. De flesta som går denna led har nog stått där skulle jag tro och jag hoppas och tror att det finns folk som jobbar med att nu som då kolla upp leden, att den är trygg i övrigt, samt checka att avsatsen fortfarande ser stabil ut..? Eller jag vet inte, kanske man inte brukar göra det trots att man vet att "alla" går ut på den :)
Maria

#4 - - Eva - People in the Street:

Vilka härliga bilder! Vilken tur att ni slapp ormarna, själv hade jag varit mer rädd för spindlarna ...

Svar: Tack så mycket! Nej, varken ormar eller spindlar såg vi skymten av. Har knappt sett några spindlar alls här än så länge (2 stycken i hostellet och några få på stranden, sistnämnda någon sorts ofarlig sandlevande spindel antar jag).
Maria

#5 - - Cecilia:

Fantastiska bilder. Låter, och ser ut, som att du har det hur bra som helst.

Svar: Tack! :) Jodå, inte ska jag väl klaga ;) Men visst är vissa dagar lite tuffare också, men mestadels är det helt ok och vissa dagar är extra bra och minnesvärda :)
Maria

Till början




bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi