Marias Memoarer - resor, foto, livet

Man skulle kanske kunna tro det, men allt är inte frid och fröjd ens på Teneriffa. Turister och lyxpensionärer kan förvisso njuta av det goda i livet för fulla muggar, men för lokalbefolkningen är det inte alltid en dans på rosor att bo på Kanarieöarna. För att inte romantisera ön alltför mycket här i bloggen känner jag därför för att kontra med den stundvis brutala verkligheten för många som bor på ön, utan censur. Arbetsförhållandena är ofta tveksamma eller rent av förkastliga och det är mycket svarta pengar i omlopp.

 

 

Vad sägs t.ex. om att ha en HALV ledig dag per vecka? I min värld jobbar man fortfarande 7 dagar i veckan då, om än den ena dagen är några timmar kortare.. Så var min pojkväns allra första jobb på ön och naturligtvis sökte han något aningen bättre efter en månad på det slavstället. Det fanns dock de som jobbat längre tid där, det om något är ett ekorrhjul som aldrig slutar snurra! Det visade sig vara en svart restaurang, såklart. Det finns även ställen där kontraktet säger att man jobbar 50%, men i själva verket är det ett heltidsjobb. 50% är alltså beskattat och 50% svarta pengar.

 

Lönen är inte heller alltid något att hurra över. Inom restaurangbranschen får man vara mer än nöjd om lönen ligger på 1200 euro per månad (exklusive dricks). Det kanske låter som alldeles lagom med tanke på hur billigt det mesta är, men hyrorna kan ibland vara galet höga på turistorterna (t.ex. små ettor på upp till 800 euro/mån i Los Cristianos, och det handlar inte ens om semesterboende) och bor man ensam kan största delen av lönen gå till enbart hyra. Skulle man välja att bo billigare på annan ort än den man jobbar på så får man antingen skaffa bil eller åka buss - och ofta taxi om man inte hinner med sista bussen på natten - istället. Ingen självklarhet att man sparar in särskilt mycket på det. Som exempel fick min pojkvän ofta ta taxi hem om nätterna på sitt dåvarande jobb och det kostade honom ca. 2 timlöner per arbetsdag. Men lever man ganska sparsamt, bor tillsammans med någon som betalar sin del av hyra m.m., inte har barn och om man inte har kostsamma ovanor (t.ex. tobak) så borde man väl klara sig bra, i mitt tycke.

 

Många har dock familjer att försörja så när du äter på restaurang m.m. på Kanarieöarna, utgå från att dricksen är något som personalen är beroende av för att klara sig. Många har inte ens den där lönen som jag tidigare nämnde, utan det kan lika gärna ligga under 1000 euro. Den sämsta månadslönen jag hört att någon fått är 700 euro vid heltidsarbete inom restaurang, och det var på en restaurang som vid ytan såg ut att vara en av de bättre sorterna. Det var också någon som ofrivilligt fått allt mindre arbetstimmar pga för mycket personal och landade på 500 euro att klara sig på under en månad. Om den personen bodde ensam skulle han få vara glad om han ens fick sin hyra betald.

 

 

Anställdas rättigheter och socialt stöd tycks tyvärr inte vara normen i detta samhälle. Det existerar säkert till pappers och för de som haft turen att få jobb på ett ställe som sköter verksamheten på ett helt lagligt sätt, men min gissning är att byråkratin gör att få orkar stå upp för sina rättigheter då dessa kränks och starta en process av det hela. Kanske vågar de heller inte, ifall de jobbar på ett svart eller delvis svart ställe.

 

 

Jag vet faktiskt inte, jag vill inte säga att man inte ska resa dit för det skulle ju försvåra befolkningens liv ännu mera. Ser inte hur en bojkott av Teneriffa/Kanarieöarna skulle hjälpa de utsatta. Och då hade vi fått bojkotta väldigt många soldestinationer har jag på känn, för detta är inte bara ett spanskt fenomen. Man ser heller inte skillnad på vilka restauranger som är hederliga och vilka som sysslar med svartjobb och dåliga förhållanden, i första taget iallafall. Kom gärna med förslag på hur man som turist kan hjälpa till på bästa sätt, om du har något på lager! 

 

 

Jag har sett både extrem fattigdom och snuskigt rika troll på ön. De flesta klarar sig väl ändå hyfsat, på ett eller annat sätt. Inte alla, men många. Ibland syns fattigdomen tydligt, andra gånger är den väl dold bakom turismens skimrande fasad. Så som på flertalet andra charterorter.

 

Kontraster...