4 typer av Instagramkonton som jag inte gillar

Allmänt, Debatt och åsikter / Permalink / 4
 
Alla har säkert något som man stör sig på vad gäller Instagram. Här kommer några av mina irritationsmoment:
 
FOTOTJUVAR
De som har konton fulla av fantastiska bilder - som de inte tagit själva. Jag gillar helst inte sådana bilder, då personen i många fall troligen bryter mot copyrightlagar och det vill jag inte understöda. 
 
ENFORMIGHET
De som lägger ut massor av bilder exempelvis på sina barn, eller bara består av selfies. Överlag kan jag bli uttråkad av väldigt enformiga konton som lägger ut alldeles för mycket av samma sak, jag är mer en gott och blandat-människa som gärna vill ha lite av varje när jag följer lifestyle-konton. Nåt barn här och nån selfie där är helt ok, men däremellan vill jag också ha natur, resor eller annat som ser trevligt ut i kameralinsen. Ögongodis av alla de slag helt enkelt.
 
PLASTIKKIRURGI
Det är ett antal konton i denna kategori som gillar mina bilder och kanske även följer mig. Det känns nästan som en pik, att de försöker antyda att jag behöver fixa till min kropp?? Nej tack, jag vill inte följa er och jag behåller gärna mina minimala boobs, tack.
 
"FITNESSMODELLEN"/"MUSKELKNIPPET"
Alltså jag tränar ju på gym själv och kan gilla lite "fitspo" ibland. Men när instakontot mestadels består av att de vill visa upp sina vältränade kroppar så blir det helt enkelt inte intressant längre. Deras kroppar ser ju ändå precis likadana ut på alla 10 bilder de lagt ut den senaste veckan. Jag efterlyser träningskonton med lite mer variation och kreativa bilder. Kanske bilder på er själva in action istället för att bara posa, bra mat att äta när man vill bygga styrka, roligare fotovinklar..? Videor som visar rätt teknik kunde också vara en toppenidé!
 
 
Finns det andra typer av Instagramkonton som du helst inte följer? Fyll gärna på listan i en kommentar!

Saker man får höra som (kvinnlig finländsk) backpacker

Allmänt, Andra resor / other destinations, Debatt och åsikter / backpacker, backpacking, kvinnliga äventyrare / Permalink / 5
Ni kanske minns när jag släppte nyheten om att jag blivit utsedd till ambassadör för Kvinnliga äventyrare? Då funderade jag lite kring varför kvinnliga äventyrare behövs, och om det finns de som anser att kvinnor kanske inte ska vara alltför äventyrliga utan hellre ägna sig åt andra saker. I det stora hela upplever jag att folk inte ser alltför negativt på äventyrliga kvinnor, ofta får man tvärtom en hel del uppmuntran. Att jag inte har barn och ännu är ganska ung inverkar säkert - vi kvinnliga äventyrare har diskuterat en del fördomar och jag kan konstatera att kommentarer som "du är ju inte helt ung längre" och "kan man verkligen vandra med såå små barn" är något som jag av förklarliga skäl ännu befriats från. Jag är i en ganska "bra" ålder för äventyr, bortsett från att det kan finnas de som anser att det kanske vore dags att börja fundera på att slå mig ner någonstans och skaffa familj, typ. Hur som helst, jag tänkte idag ta upp några fördomar och andra kommentarer som jag fått höra under tiden som ryggsäcksresenär.
 
- Vad modig du är som reser ensam!
Detta säger förstås ingen åt en man som reser ensam, utan detta har helt och hållet att göra med att jag är kvinna. Dessutom ser jag kanske liten och söt ut, så det kanske förstärker folks tankar om att jag inte riktigt är kapabel till att ta hand om mig själv och att jag kanske inte borde resa ensam.
 
- Backpackers flyr verkligheten och ansvar.
Det finns säkert backpackers som reser runt av den anledningen, jag har träffat ett antal som verkligen betett sig grisigt. Men väldigt många av oss är ute efter mer än vilda fester och verklighetsflykt. Det finns de som reser under en längre tid för att uppfylla mål - exempelvis stärka sitt självförtroende, få kulturella erfarenheter eller utmana rädslor. Stärka sig själv på olika plan för att kunna återgå till det "verkliga livet" igen som ett bättre jag. En kollega på en av mina vikarieplatser sa att jag ser så mycket piggare ut än ifjol och att hon nästan inte kände igen mig. Jag tror inte en sådan stor förändring hade kunnat äga rum på så kort tid utan min Australienresa. Jag känner mig nu klarare i huvudet, starkare och mer initiativrik på så många olika sätt. Att backpacka i Australien handlade för mig mer om att ta tag i mig själv, än att fly från något. Var försiktig med att se ner på ryggsäcksresenärer med andra ord.
 
- Oj, du är den första finländaren jag träffat!
Eventuellt kan jag vara finländare nummer två eller tre. Hur som helst, antingen reser finländare inte så mycket, eller så är vi bara så få till antalet att vi är ganska utspridda i världen och på så sätt syns och hörs vi inte så mycket. Åtminstone tycks det vara fallet i Australien. Jag träffade faktiskt flera finländare under min resa, men fortfarande försvinnande litet antal jämfört med många andra nationaliteter.
 
- Hur orkar du bära all den där packningen?
För det första, jag är inte så svag och klen som jag kanske ser ut som! För det andra kan man tänka till lite så att man inte bokar det där hostelet som ligger flera kilometer från busshållplatsen, utan försöka välja ett av dem som inte ryggen och axlar behöver lida så mycket av. För det tredje så har jag sett tjejer som kämpat mer med dragväskor än med ryggsäckar.
 
- Sen har vi den där vanliga föruppfattningen att alla finländare än finskspråkiga.
Ironiskt nog är det svårast att försöka förklara för en svensk att jag är finlandssvensk, svenska är mitt modersmål, och varför (får dra upp ungefär hela släkthistorien, samt Sveriges historia). Men även folk från andra länder tycker det låter konstigt (alternativt väldigt intressant) med den svenskspråkiga minoriteten i Finland. Trots att det finns flera världskända exempel på flerspråkiga länder, t.ex. Kanada och Schweiz. För en av svenskarna tändes dock en lampa när jag frågade om han vet varför Västerbotten heter just så - och jag fick berätta för honom att det är för att Österbotten finns i Finland, vilket till stor del är ett svenskspråkigt landskap. Nej, jag bryter inte på finska!
 
Bestiga berg, bo i tält och leva ur en ryggsäck versus familjeliv, villa, volvo och vovve? Vad är det som säger att det ena är mera rätt än det andra? Eller att inte bådadera kan få plats i ens liv? Det ena uteslutar faktiskt inte det andra, om man inte vill. PS. Ryggsäcken på bilden är naturligtvis bara en liten dagsryggsäck.
 
PS igen. Nu har även Kvinnliga äventyrare podcast startat igång! Där kommer de behandla olika sorts ämnen vad gäller äventyr och speciellt friluftsliv. En hel del fördomar kommer naturligtvis behandlas, så denna pod ska jag själv följa för att få lite mer insikter. Om jag klarar av att hålla mig ska jag dock spara mig till något nattskift, fast det finns smått att göra även på natten så blir det ändå alltid strötid över där det helt enkelt gäller att hitta sätt att hålla sig vaken de sista timmarna.
 
Vad brukar du få höra när du backpackar, eller gör något annat äventyrligt?

Australia Day - nationell fylledag eller sorgedag?

Australien / Australia, Debatt och åsikter / Permalink / 1
För ett par dagar sen - den 26 januari - firades något som kallas Australia Day. Alternativt Straya Day, Anniversary Day, Foundation Day, Invasion Day eller Survival Day. Kärt barn har många namn. Eller varför inte helt enkelt kalla det nationella fylledagen, åtminstone bland unga och backpackers verkar det  bara vara ännu en orsak till att bli "fucked up". En kille på hostellet berättade stolt åt mig att han redan på morgonen hävt i sig en flaska vin. Ja suck, ibland känner jag att jag inte riktigt passar in bland alla dessa backpackers, men som tur är lyckas jag alltid hitta ett fåtal udda människor som liksom jag har lite andra mål med sin Australienvistelse än att vara full mest hela tiden.
 
Ja, det där med "kärt barn" borde jag kanske dock ta tillbaka. För vissa är denna dag nämligen snarare sorglig och vanhedrande. Problemet med dagen är framför allt valet av datum. Det var nämligen den 26 januari 1788 som den första flottan av britter invaderade landet och som förtrycket av aboriginerna började. Kanske inte en dag att vara särskilt stolt över, med facit i hand? De som ser denna festdag som väldigt opassande brukar därför kalla dagen för Invasion Day alternativt Survival Day,  som jag nämnde i början av inlägget. Att Australiens nationaldag ska äga rum just detta datum är en tydlig markering att aboriginerna fortfarande är exkluderade ur den nationella identiteten. Invasion Day förstår ni säkert redan innebörden av; Survival Day däremot syftar på att aboriginerna och dess kultur fortfarande finns kvar trots alla tidigare försök att eliminera dem eller assimilera dem - denna term har alltså en positivare klang kan man säga.
 
Visste ni förresten att man en gång i tiden försökte avla bort de aboriginska dragen bland half-castes, dvs de som hade en förälder som var vit och en förälder som var aborigin, genom att på ett brutalt sätt ta dessa barn från föräldrarna och sätta dem i vita familjer för att assimileras och sedan skaffa barn med vita för att avkommorna efter ett antal generationer inte längre kännas igen som aboriginer. Googla Stolen Generations ifall ni vill veta mer, eller se filmen Rabbit-Proof Fence som jag starkt kan rekommendera. Många ur dessa stulna generationer har lidit och lider ännu idag av psykisk ohälsa, drogproblem m.m. efter att ha slitits från sina familjer och tvingats ge upp sin identitet.
 
På grund av allt detta är det en del (både aboriginer och övriga sympatisörer) som vill att nationaldagen ska flyttas till ett mer lämpligt datum. Men de flesta väljer att fortsätta vara ignoranta, så svårt att säga om det någonsin kommer att ske. Det märks även här på hostellet, där de flesta väljer att dra sin fylla istället för att ägna sig åt lite eftertanke.
 
om Australia Day och varför den är förnedrande för aboriginer
 
Ett plakat jag fick syn på i stan under Australia Day.
 
Hur känner du kring detta? Brukar du läsa på och vara intresserad av olika problemställningar som finns i länder du reser till?
Till början