Australiens mitt: Uluru och hennes mindre kända kusiner

Australien / Australia / Northern Territory, The Red Centre, Uluru, road trip / Permalink / 4
En bloggserie om min roadtrip till Australiens mitt. Del 4. (Här hittas del 3)
 
 
Tidig väckning klockan 5:45 i mörkret. Vi skippade de vanliga morgonrutinerna och bara körde direkt till Uluru för att se soluppgången. Utsiktsplatsen tycks ha ändrat position, för vår GPS envisades med att vi skulle fortsätta köra, fast vi såg en turistbuss svänga in på en tidigare väg. Logiken sa ju tydligt att turistguiderna nog vet precis var man bäst ser Uluru i morgonljus, så vi svängde snart om och så hittade vi rätt till slut. Bra att vi startat i god tid så någon minut hit och dit inte hade någon betydelse. Vi förlorade ganska många minuter redan på campingområdet på grund av att det var så mörkt och vi kom inte ihåg var utfarten fanns, så där körde vi omkring ett tag i labyrinten av buskar och campare innan vi hamnade rätt.
 
Vi hann hur som helst alldeles lagom tills naturens skådespel skulle börja. Det var inte riktigt så spektakulärt som vi hade väntat oss, men visst är den stora stenen vacker när den färgas röd.
 
Uluru / Ayers Rock, Northern Territory, Australien
 
heliga Uluru / Ayer's Rock i Australiens mitt
 
Efteråt blev det pannkaksfrukost för hela slanten och så utnyttjade vi gratisguidningen (free ranger walk) vid Uluru som erbjuds dagligen. Det är absolut värt att gå på denna guidning, för det var intressant att lyssna på guiderna (en aussie och en aborigin) och lära sig mer om bergets betydelse för aboriginerna samt de kulturella och spirituella traditionerna.
 
Uluru, aboriginernas heliga berg i Australien
 
aboriginsk kultur - traditionell skola med väggmålningar
 
Bland annat fick vi beskåda dessa målningar. Detta föreställer en traditionell aboriginsk skola - det var här som barnen blev skolade av de äldre. Kanske den äldsta formen av skola i mänsklighetens historia?
 
Uluru i Australiens röda centrum
 
Vi gick även runt hela Uluru, en promenad på 10,6 km. Eftersom det var lite blåsigt så var berget stängt för bestigning. Men även om det varit öppet för turister så hade jag ändå inte gjort det, för det anses vara både riskfyllt och oetiskt. Det fanns till och med en lista i nationalparkens infocenter där man kunde skriva under om man valt att inte bestiga berget. Även om många drömt och fortfarande drömmer om att bestiga det heliga berget så har intresset sjunkit med tiden - antagligen tack vare upplysning och ökad respekt för ursprungsbefolkningen, och det är idag en allt större självklarhet att välja att respektera aboriginernas religion och seder. Att fortsätta tillåta turister bestiga berget känns trots allt inte så motiverat - kanske för att ganska många av de få som fortfarande tycker det är acceptabelt att bestiga berget helt enkelt saknar respekt för bergets helighet. Folk lär ska ha skymfat platsen genom att ha tagit avklädda bilder på berget, och så finns det rent av de som får för sig att de behöver skita där uppe...! Därför är jag glad att turister äntligen kommer förbjudas att klättra på berget fr.o.m. 26 oktober 2019. Läs mera om detta hos Vagabond.
 
Man får i alla fall fortsättningsvis vandra runt berget, och det är en upplevelse det med. En del av sällskapet ville springa hela sträckan, men vi var två styckna som inte riktigt hade kondition till det, så vi promenerade hela vägen, vilket tog oss 2 timmar med en kort paus på kanske 10-15 minuter. Rätt bra tid skulle jag påstå, med tanke på att det var rätt varmt. Och det var skönt att äntligen få sikte på parkeringen igen, klippan är så pass stor att man lätt tappar grepp om hur långt man egentligen gått. Efteråt åt vi en enkel lunch, hängde ett tag i infocentret och sedan började det bli dags att kolla in solnedgången. Jag försökte hävda att man inte kan se solnedgången från samma håll som soluppgången ifall man vill se klippan färgas röd, men det var ingen som ville lyssna så vi missade den biten. Men visst var det vackert att beskåda solnedgången från andra sidan av klippan med. Jag var dock mer fascinerad av silhuetten av Ulurus något mindre kända kusin Kata Tjuta, som man kunde se extra tydligt vartefter solen sjönk ner mot horisonten.
 
Uluru-Kata Tjuta nationalpark i solnedgång
 
På tal om mindre kända berg i Australiens center, nedan ser du en bild på Mount Conner, som ofta misstas för Uluru. Även hos oss blev det en liten diskussion huruvida det var Uluru vi såg framför oss - när man jämför i efterhand kan jag inte förstå hur man egentligen kan missta sig så pass!
 
Mount Conner i Australiens mitt, som ofta misstas för Uluru
 
Vi campade på samma plats som föregående natt, för att morgonen därpå styra kosan mot Kata Tjuta som vi under solnedgången fick beundra på avstånd. Utseendemässigt minst lika vackert som Uluru, fast utan den där legendariska mystiken. Här kan man i alla fall göra ett antal olika vandringar - vi valde att göra Valley of the Winds, en vandring på ungefär 7 km som visade sig vara lättare än jag förväntat mig. Vackra vyer bland de mjukt formade klipporna. 
 
Kata Tjuta / Olgas, Northern Territory, Australien
 
vandring i Kata Tjuta nationalpark, Australien: Valley of the Winds
 
Kata Tjuta, Valley of the Winds walk, Australiens mitt
 
Efteråt gjorde vi även en kort promenad till Walpa Gorge, eftersom vi avverkade den längre vandringen så pass snabbt. Efter detta var jag ändå ganska slutkörd - vi hade också vandrat mycket i relativt hög värme på ca 30 grader dagarna innan så jag kanske började närma mig en slags smärtgräns. 
 
Vandring i Kata Tjuta, Northern Territory, Australien
 
Vi kollade in Kata Tjuta en sista gång från en utsiktsplats och så stannade vi även till vid en annan utsiktsplats för att ta farväl av Uluru, innan vi lämnade nationalparkerna för gott. Vi gjorde ett stopp vid ett roadhouse för att tanka och duscha. Här skulle tjejerna dra vidare söderut, medans jag och A var på väg upp till Cairns, så vi sa farväl till dem och så var det bara vi två igen. Vi spanade in ett gäng frigående hästar på väg till campingplatsen, som denna gång fick bli på en enkel rastplats där vi var nästan helt ensamma. Under middagen hörde vi kameler som brölade någonstans ute på slätten. Jag tyckte mig även höra något annat, kanske dingos. Jag var för första gången lite nervös över att kravla ut ur bilen och kissa på natten.

Mitt bloggår 2017 månad för månad

Allmänt, Australien / Australia / Permalink / 1
Jag tänkte sammanfatta mitt bloggår på liknande sätt som ifjol, genom att lyfta fram några utvalda inlägg för varje månad. Här kommer alltså lite läsning för den som kanske har missat vissa av mina inlägg från ifjol, eller är helt ny här på bloggen!
 
JANUARI
 
Half Moon Beach - Melbournes vackraste strand. Ja, det finns faktiskt vackra stränder i Melbourne med, glöm trista St Kilda Beach!
 
Australia Day - nationell fylledag eller sorgedag? - Lite funderingar kring Australiens nationaldag, dess betydelse och varför valet av datum kan anses vara lite opassande.
 
Fina Albert Park i Melbourne - dagtid samt den vackra nattvyn.
 
 
FEBRUARI
 
 
Half Moon Beach - västra Tasmanien - Cradle Mountain - Melbourne cbd sett från Albert Park
 
MARS
 
 
 
APRIL
 
Denna månad fanns det knappt något tid alls för att blogga, så det blev bara ett gäng vykort från hippiebyn Nimbin, natursköna Noosa och underskattade Brisbane.
 
Noosa - Brisbane - Sydney - Tasmaniens östkust
 
MAJ
 
 
 
Vykort från Mission Beach, det lilla samhället mellan Townsville och Cairns, med stränder kantade av kokosnötspalmer.
 
 
JUNI
 
 
 
 
 
JULI
 
 
 
Vykort från Denmark i sydvästra Australien.
 
Mission Beach - Darwin - norra Queensland - roadtrip i västra Australien
 
AUGUSTI
 
Jag uppmärksammar Finlands nya flaggdag till ära av naturen, och reflekterar kring våra fyra årstider.
 
 
Jag bloggade lite om veckan i Singapore, bl.a. om färgglada Little India där mitt hostel fanns.
 
Jag bloggade även om Sydney, som exempel kan nämnas underbart vackra och lugna promenaden Hermitage Foreshore Walk till Hornby fyr.
 
 
SEPTEMBER
 
Min kulinariska resa i Singapore - jag fotade och betygsatte i princip alla måltider under veckan.
 
Tankar kring hösten och nystart - förhoppningar och mål. Med facit i hand lyckades jag uppfylla 4 av 6 planer för hösten, och jag har definitivt uppfyllt mitt mål att bli bättre på att våga tala finska! 
 
Färgglada platser i världen - från Smögen till Buenos Aires.
 
 
OKTOBER
 
Första inlägget i min bloggserie om roadtripen till Australiens mitt.
 
Orientalisk känsla i Arab Quarter, Singapore.
 
Jag recenserar boken Vad heter ångest på spanska? - hett tips till de som vill ha läsning med resetema!
 
Moské i Little India, Singapore - Hermitage Foreshore walk, Sydney - roadtrip i Australiens mitt, sensommar i Finland
 
NOVEMBER
 
 
 
DECEMBER
 
Största delen av december bestod av min julkalender med mestadels jul och resor som teman. Jag bloggade då bl.a. om 5 önskeresor (bland dem fanns Marocko), Finlands hundrade självständighetsdag och ett pysseltips för den som gillar att resa.
 
Köurosrundan - Gamla Vasa kyrkoruiner - vandring i Australiens röda mitt - flaggpyssel
 
Hur har ditt bloggår sett ut i stora drag?

Året som gick - 2017

Allmänt, Australien / Australia / 2017, 2018, tillbakablick, årsresume / Permalink / 5
Även jag borde väl skriva en årskrönika i någon form. Kanske i synnerhet i år, för oj vilket år det varit! Om vi ser tillbaka på vad jag skrev om året innan så hade jag ett betydligt tuffare år bakom mig då, men med rätt stora förhoppningar om ett bättre 2017 - jag befann ju mig trots allt i Australien "med världen framför mina fötter". Jag behövde inte bli besviken.
 
 
2017 var året då jag var kär - först lyckligt efter en rekordkort romans där strax före nyår och sedan olyckligt ett litet tag, tills jag lärde mig trivas med singellivet igen. Det blev ändå så krångligt när han stack till Nya Zeeland medans jag skulle upptäcka Australien. Jag hade ett väldigt ickeglamouröst backpackerjobb som städerska på hostelet där jag bodde i Melbourne och bodde i en avskild och lugnare del av hostelet tillsammans med några andra kollegor. Jag tog lite ledigt och stack iväg på roadtrip till Tasmanien, och det dröjde inte länge innan jag sa tack och hej för gott åt min falska och manipulativa arbetsgivare och tog nattbussen till Sydney för att påbörja min soloresa längs med östkusten, som tog sammanlagt ett par månader. En resa kantad av upplevelser, människomöten och efterdyningarna av orkanen Debbie.
 
Sen hade jag tänkt mig att jag skulle arbeta ett litet tag igen, men tajmingen var ju inte den bästa, att anlända till Cairns mitt i högsäsongen samtidigt som alla andra backpackers desperat sökte jobb - om de inte varit ute i god tid och hann haffa alla jobb före oss andra vill säga. Jag hängde där i ett par veckor och gjorde lite utflykter, men när jag istället fick möjlighet att joina en vilt främmande man på roadtrip genom Australiens karga mitt så bokade jag flyget till Darwin direkt. Det visade sig bli en av mina allra bästa upplevelser under hela Australienvistelsen. Roadtripen avslutades i Cairns och jag var tillbaka på ruta ett igen. Jag gjorde ett halvtamt försök att se mig om efter arbete innan jag beslöt mig för att jag skiter i hela jobbrumban och fortsätter resa istället - jag hade ju faktiskt fortfarande en hel del pengar kvar. Jag hittade ett gäng som tänkt resa från Northern Territory och ner längs västkusten, så stod jag plötsligt med en flygbiljett i handen igen - alla vägar leder tydligen till Darwin. Vi var kanske inte det bästa teamet och det var stundvis väldigt frustrerande och jobbigt, men jag lärde mig nog en hel del av det och naturligtvis var det även 35 dagar av många otroliga upplevelser! Det var hett, det var kallt. Vi har haft bilproblem och nattligt dingobesök. Jag har simmar med valhajar och snorklat, bestigit berg och sovit i tält.
 
Det var med blandade känslor som jag efter dessa 35 dagar blev lämnad på ett hostel i Perth - dels för att det kändes så märkligt att vistas i stadsmiljö igen, dels för att det var en lättnad att få vara solo igen. Jag upptäckte staden och hittade en tjej som jag cyklade runt Rottnest Island med. Sedan tog jag en buss ner till Denmark för att hälsa på min småkusin som bor där med sin familj. Tillbaka upp till Perth och börja planera min hemresa. Det var ju egentligen tänkt att jag skulle volontärjobba några veckor på ett sanctuary (en sorts djurpark med fokus på rehabilitering och konservering) nära Denmark, men när det rann ut i sanden såg jag det som ett tecken på att det är dags att avrunda Australienkapitlet. Jag passade på att mellanlanda en vecka i Singapore på vägen hem och så välkomnades jag i Finland av glada föräldrar en solig augustidag. 
 
Arbetssökningen inleddes ganska snabbt och på vikariatfronten fick jag genast napp på ett grupphem för ensamkommande minderåriga flyktingar som jag aldrig satt min fot i tidigare. Så efter lite inskolning så följde lite vanliga inhoppsskift varje vecka och rätt som det var jobbade jag i praktiken 100% där - om inte mer. Flera tjänster hade lediganslagits och jag fick ett månadskontrakt i väntan på  beslutet. Mindre än en månad därpå var det klappat och klart att jag hade fått en av heltidstjänsterna, bara några dagar före min 30:e födelsedag, som jag firade med vänner och släkt. Det känns verkligen som att tajmingen var helrätt med hemkomsten och jobbsituationen med andra ord!
 
Någonstans mitt i all denna rumba hittade jag även en liten underbar lägenhet vars kontrakt inleds idag (men som jag haft tillgång till sedan luciadagen). Så slutet av året har jag ägnat åt att fixa i lägenheten, jobba och fira jul.
 
 
Så snälla 2018, kan jag få ett år som fortsätter i ungefär denna bana, kantat med någon resa då och då?
Till början