35 dagar från Darwin till Perth - delfinmagi, soluppgång & solnedgång

En backpackers dagbok från roadtip och camping genom Australien - del 8 (här finns alla delar i serien)
 
 
 
roadtrip i Australiens outback, Western Australia / Monkey Mia turistattraktion delfiner
 
Dag 28
 
Första delfinmötet och typisk outback
Dagen började vi med att beundra den vackra soluppgången i Monkey Mia, där den största sevärdheten består av halvtama flasknosdelfiner som man kan beskåda alldeles vid strandkanten ett par gånger per dag. Nu i efterhand har jag funderat lite kring den etiska biten i det hela, men å andra sidan förklarade guiderna att delfinerna bara matas med en liten del av födan de behöver dagligen, så de måste med andra ord även klara av att jaga på egen hand och behålla sitt vilda beteende utöver de kortare stunderna de spenderar med turisterna och guiderna. Kanske ändå inte helt ok enligt vissa, men de är förvisso inte inspärrade någonstans och blir därmed inte tvingade till något. Ett betydligt bättre alternativ till delfinarium, om inte annat. 
 
Nå, vi betalade inträde till området för att delta i matningssessionerna och möjligheten att få se de vackra djuren bara någon meter från våra fötter där vi stod i vattenbrynet. Vissa fick även äran att ge en fisk åt en av delfinerna, jag var en av dem. Man skulle kunna tro att detta var dagens häftigaste upplevelse, men vad jag inte visste just då var att jag senare samma dag skulle uppleva något enligt mig ännu häftigare i delfinväg. Mer om det längre ner i inlägget.
 
soluppgång och delfiner i Monkey Mia, Australiens västkust
Ser du delfinen framför bryggan?
 
Djur i Australien - Flasknosdelfiner vid Shark Bay, Western Australia
Efteråt stannade vi till vid Peron Homestead där vi bl.a. fick syn på en vild emu på nära håll. Och en såndär väderkvarn som jag förknippar så väldigt starkt med Australien.
 
emu i västra Australiens outback
väderkvarn, typiskt Australiens outback, Down Under
Den observante med skarp syn kanske redan har upptäckt korpen som spanar högst upp på kvarnen?
 
Kontrasternas kust och spännande djur i havet
Nu följde en stundvis knepig sandväg som enbart är framkomlig med fyrhjulsdrift, genom Francois Peron nationalpark. Jag håller utkik efter taggagamer (thorny devil) och myrpiggsvin (echidna) bland buskarna medans vi skumpar fram, utan resultat.
 
Framme vid havet igen fascineras jag av kontrasterna mellan de vita stränderna, de röda klipporna och det turkosa vattnet. En ganska unik plats i Australien, känns det som. Vi stannade till vid South Gregories som påstods vara en bra snorklingplats, men det verkade inte finnas så mycket spännande att se i vattnet sist och slutligen. Det blev skräpmat till lunch (dvs chips, frukt och cookies) eftersom vi inte tog oss tid att laga mat, sedan hittade vi en plats där vi la vi upp tälten färdigt för natten och körde vidare till ett par till platser vid udden av nationalparken.
 
Francois Peron, sevärd nationalpark längs Australiens västkust
rekommenderat i Francois Peron national park: Skipjack Point Lookout
Vid Skipjack Point njöt vi av vackra vyer och kunde i det väldigt klara och långgrunda vattnet skymta små hajar och några örnrockor (eagle rays). Fantastiska djur tycker jag!
 
worth seeing in Francois Peron national park: Skipjack Point
Återigen, så vackert med den röda sanden mot det blå havet... En sorts getabock trippade plötsligt fram mellan sanddynerna, men den fastnade inte på bild.
 
best of Francois Peron: Skipjack Point
 
Dagens häftigaste delfinupplevelse och en pastellig solnedgång
Vi spanade så länge på rockor och hajar att vi började få brått till den tänkta solnedgångsplatsen - Cape Peron. Förutom en fantastisk solnedgång fick vi även bevittna delfiner som jagade fisk alldeles intill strandkanten. Just dessa delfiner som finns här har nämligen en ganska speciellt jaktteknik - de omringar fisken och jagar in dem mot land, tar sats och når en överraskande hög hastighet där de tar upp jakten och precis innan de strandar gör de en snäv sväng och fångar fisken som vid det här laget är rätt så chanslös. Detta fick vi alltså bevittna på bara några meters avstånd, bort från turistmassorna - Monkey Mia kan faktiskt slänga sig i väggen! 
 
besöksvärt i Francois Peron nationalpark: Cape Peron med solnedgång och vilda delfiner
Tar en liten öl, njuter av solnedgång och kollar in delfiner - du ser väl ryggfenan på bilden till höger?
 
röd sand och klippor i solnedgång, Cape Peron i västra Australien
Solen går ner, månen går upp
 
sunset at Cape Peron, Australia / solnedgång vid Cape Peron, Australien
Kolla på färgerna strax efter att solen sjunkit under horisonten, vilka underbara pasteller!
 
amazing sunsets in Australia: Cape Peron / Fantastisk solnedgång på Australiens västkust
 
Efter detta fantastiska avslut på dagen åkte vi tillbaka till vår färdiga campingplats och åt middag innan vi nöjda kröp in i våra tält för natten.
 
Vad har du sett för spännande och härliga havsvarelser? Tipsa gärna också om en plats där du sett en solnedgång utöver det vanliga.
Taggar: 35dagar, Australien, West Coast, Western Australia, kvinnliga äventyrare, reseinspo;

35 dagar från Darwin till Perth - Västkustvyer, sanddyner & makabert outbackfynd

En backpackers dagbok från roadtip och camping genom Australien - del 7 (här finns alla delar i serien)
 
Dag 24
Trötta och frusna anländer vi till Turquoise Bay som dagens första stopp. Hade inte lust att snorkla, då jag sovit dåligt på grund av ett gäng småglin (läs: nyblivna 18-åringar som må vara myndiga, men verkligen inte vuxna) som campat intill vår campingplats och höll låda halva natten. Men jag njöt av den vackra stranden i alla fall. Trots en vilostund och lunch efteråt var jag fortfarande trött. 
 
Turquoise Bay beach, Western Australia - stränder längs Australiens västkust
Sedan återvände vi till den underbara snorklingplatsen Oyster Stacks igen som har något ljummare vatten, då valde jag att ignorera mitt tillstånd och snorklade kanske en timme - jag är fortfarande förvånad över hur lätt man flyter i dessa vatten, man behöver knappt hjälpa till själv ju! Efter att ha hälsat på mina vänner blåfläckiga rockan, revhajen, blå sjöstjärnan och ett gäng med sjögurkor (varav jag råkade trampa på en stackare trots att jag försökte se efter var jag satte ner fötterna, men jag tror och hoppas den klarade sig) samt tittat på fiskar som kissar och en sjögurka som bajsade så var det dags för campingbokningsrumban igen - så väldans svårt att få en campingplats som är laglig i detta område! Men som tur lyckades vi till slut nappa åt oss en.
 
På väg till campingen fanns det kängurur överallt som skuttade över eller bredvid vägen, eller bara stod och glodde på oss.
 
Aussie wildlife - kangaroo / djur i Australien - känguru
Framme vid campingplatsen kom dock ett bakslag: den ena vattendunken hade inte stängts ordentligt efter lunchen, så vattnet hade runnit ut över alla våra sovsäckar m.m. Det var bara att hänga på tork och hoppas att de skulle vara hyfsat torra tills läggdags. Vi fick diska med våtservetter den kvällen, och ransonera det vatten vi hade kvar. Det var ovanligt lugnt trots det skedda, antagligen för att det visade sig vara K (han med temperamentsproblem) som inte stängt kranen efter sig och därmed fanns det ingen han kunde skälla på... Lika bra det. En av mina sovsäckar var tack och lov torr lagom tills jag skulle gå och lägga mig.
 
Dag 25
Vi vaknade vid soluppgången och begav oss till Lakeside för mer snorkling. Vattnet var dock kallt här och det såg inte fantastiskt ut så jag nöjde mig att fota längs med stranden.
 
Lakeside, beach at Coral Coast, Western Australia / Australiens västkust
snäckor och koraller, Lakeside Western Australia
När vi körde vidare fick vi syn på en dingo som inte såg riktigt frisk ut där han förvirrat haltade runt på vägen och orsakade trafikstockning för alla bilister som fick stanna. I dikeskanten gick även något som måste ha varit dingo-hund-hybrid, då den var delvis svart i färgen.
 
Vi stannade till för att kolla på skeppsvraket Mildura som man kan skymta ovan vattenytan vid lågvatten. Detta skepp har använts för att transportera kor och därifrån har det uppstått en skojig myt om att korna när skeppet sjönk parat ihop sig med delfiner och så kom dugongen (en sorts sjöko) till. I närheten fanns det också en öppen stranddusch, så vi passade på att fräscha upp oss iklädda badkläder. Så skönt att få kleta lite deodorant under armarna igen efter några dagar utan dusch (då räknar jag inte med simturerna i saltvatten). Och så hittade vi drickbart vatten som vi fyllde alla dunkar och flaskor med, hurra!
 
Mildura skeppsvrak och röd outback, Australien
Sista stoppet för dagen var sanddyner som fanns inte så långt bort, tyvärr har jag inte skrivit upp vad platsen heter, men det måste nog ha varit vid Bills Bay, som man når via en väg som går bredvid Coral Bay flygplats. Vi körde över dynerna och parkerade bilen en bit från havet. Väldigt vacker och häftig plats!
 
cool 4wd spots in Western Australia - sand dunes
sanddyner vid Bills Bay, Australiens västkust
flip flop life in Western Australia
four-wheeler / quad at sand dunes near Coral Bay
Ett par killar körde runt med sina fyrhjulingar och verkade ha roligt.
 
kvinnlig äventyrare på backpackerresa i Australien
Det visade sig vara något knepigare att ta sig bort, än att komma hit. Men det slutade bra då vi emellanåt hjälpte till att skuffa på, och då vi passagerare steg ur bilen emellanåt för att få bort lite "övervikt". Åk inte hit om du inte har en ordentlig fyrhjulsdriven bil!
 
Dag 26
Här fick vi så lov att fricampa olagligt, så vi packade snabbt ihop tälten redan kl.5 på morgonen för att undvika eventuella rangers. Därmed hann vi också in till Coral Bay för att titta på soluppgången. Än en gång var vattnet kallt - jag vet inte riktigt om vattnet häromkring även annars är kallare än på andra håll, eller om det helt enkelt beror på att vi reste västkusten mitt under Australiens vinter (juni-juli). Ställvis var det ju ändå rätt så behagligt så det beror kanske lite på havsströmmarna och vindarnas riktning också.
 
Vi körde vidare till Carnarvon där vi kollade in en fyr med härlig utsikt (Point Quobba Lighthouse) och mäktiga blåshål (blowholes) nere vid kusten. 
 
Indiska oceanen utan för Carnarvon, Australiens västkust
Här var havet vilt och mäktigt.
 
blåshål i Carnarvon, västkusten Australien
Vatten som slungas upp ur ett av blåshålen.
 
Quobba Lighthouse fyr i Western Australia & djurkranie i Australiens outback
Vi fricampade i bushen inte så långt därifrån. Bara vi och spår av wallabys och känguruer i form av tassavtryck och bajs. När jag gick djupare in i bushen för att kissa inför natten fick jag plötsligt syn på detta enorma kranie med horn, blev nästan lite skraj! Kånkade tillbaka det till lägerplatsen för att visa upp mitt häftiga fynd åt de andra. 
 
Dag 27
Bra och lugn natt. Någon hade varit lite lustig och placerat kraniet vid min tältöppning så det var det första jag såg när jag kikade ut på morgonkanten. Om de hade förväntat sig att jag skulle bli skraj så fick de bli besvikna, jag fick bara ett gott skratt.
 
Via Carnarvon igen för att handla mat, fylla på med bränsle och vatten, ja den vanliga faderullan. Vi duschade för halva priset på en överprissatt bensinmack då vi lyckades med konststycket att en betalade och M smög sig in för att duscha precis när jag var klar. Detta var vår första ordentliga dusch med varmvatten och allt på 5 dagar. Jag passade på att handtvätta lite strumpor och en svettluktande tröja.
 
Vi körde vidare och kollade in getter som hängde vid vägkanterna. Hittade en ny fricampingplats med den typiska australiensiska röda jordmånen som jag älskar. Bara drygt en vecka kvar nu av mitt sista roadtripäventyr i Australien.
Taggar: 35dagar, Australien, West Coast, Western Australia, kvinnliga äventyrare, resfeber;

35 dagar från Darwin till Perth - Port Hedland, Karijini, snorkling & möten med valhaj

En backpackers dagbok från roadtip och camping genom Australien - del 6 (här finns alla delar i serien)
 
 
Dag 18
Det var en kall morgon, men humöret var gott och vi skojade och tramsade friskt. Kanske tack vare att vi steg upp lite senare än normalt och därför var rätt utvilade. Vi tog oss rentav tid att koka lite hederlig finländsk havregrynsgröt som var värmande och gott. Vi körde till Port Hedland för att tanka bilen, duscha och sånt. Jag köpte dessutom ett snorklingset som jag skulle ha nytta av kommande dagar. 
 
Australiens västkust - Port Hedland
Små saltansamlingar i groparna visar hur saltigt vattnet är. Här fick vi även syn på ett par sködpaddor som simmade vid ytan.
 
K servade bilen medans jag och M fixade lunch vid en offentlig grillplats vi hittade - det blev grillad korv och hemgjorda pommes frites, gott! 
Vi kollade även in coola stora asiatiska fraktfartyg och en saltgruva innan vi sökte oss vidare och hittade en campingplats för natten.
 
Port Hedland, västra Australien - stora fraktfartyg och saltgruva
 
Dag 19
Frusna och trötta vaknade vi 4:30 efter en natt med lite sömn på grund av blåsten som prasslade i tälten, och viss oro över att vinden skulle ta våra regnskydd. Start mot Karijini nationalpark. Ärligt talat så var det inte min favorit av nationalparker jag besökt i Australien, trots att många sagt att det är ett fantastiskt ställe. Kanske lite för att jag redan sett liknande på flera håll, men också för att en del av sevärdheterna var svåråtkomliga och jag vågade mig inte på alla vandringar (eller nästan snarare klättringar i vissa fall). Jag var dessutom märkligt låg på energi dessa dagar vi spenderade där, så jag gav mig bara på de mindre utmanande rutterna.
 
Vi började i alla fall med Dales Gorge i ett fortfarande blåsigt och kyligt väder vilket gjorde att det tog länge att få upp någon värme. Ganska rolig vandring nere längs en ravin, och sedan upp längs platån. 
 
Western Australia - Karijini National Park hiking
vandring och vyer i Karijini nationalpark, Western Australia
 
Vi hade siktat in oss på en fricamping i närheten, men så läste vi recensionerna som inte lät bra alls (bl.a. om skit och toapapper överallt, samt en tågräls alldeles bredvid med tutande tåg som håller en vaken om nätterna). Så vi gjorde en fuling och campade i nationalparken, en bra bit in i bushen för att inte synas. Vi var förstås extra noggranna med att inte stöka till det runt oss, bränna toapappret m.m.(och tillräckligt med sand ovanpå så man kväver glöden och undviker markbrand såklart), så vi inte skulle lämna några spår efter oss i naturen. Så ska man i och för sig helst alltid göra. 
 
Täckning ute i bushen
Till min stora förvåning hade jag bra täckning här - under största delen av roadtripen har alla andra för det mesta haft täckning, men jag har oftast varit helt utan kontakt till omvärlden. Jag hade nämligen valt en operatör (Boost) vars frekvenser ute i outbacken tydligen inte funkade så bra med just min telefon (Huawei), irriterande nog... Nå, väldigt otippat i alla fall att kunna kolla lite sociala medier mitt i ingenstans. Förutom detta passade jag på att ligga och läsa en bok i tältet, och promenera omkring lite i bushen där jag i den röda sanden hittade något som kanske är nån sorts halvädelsten, någon typ av kvarts eller så? Eller kanske det bara är en helt vanlig sten som råkade ha en ovanligt fin form. Den har jag hur som helst nu hemma, kanske jag borde låta slipa till den och göra ett hängsmycke av den?
 
camping i Australiens röda outback
Oslipad "diamant", färgad av den rostiga järnrika jordmånen
 
Dag 20
En kall morgon, och vi startade precis när solen gick upp. Idag gjorde vi Kalamna Gorge, Joffre Gorge och Knox Gorge. Dessa var delvis svåra rutter och jag började uppriktigt sagt tröttna på dessa landskap och att klättra över stenar och klippor, så jag valde mestadels att bara gå till utsiktsplatserna istället.
 
vandra i Karijini nationalpark, västra Australien
rescue mission in Karijini National Park, Australia / räddningsuppdrag i Australien
Senare visade det sig att någon tjej nere i Knox Gorge hade brutit något ben och ett rescue team hade precis anlänt för att påbörja räddningsuppdraget. Egentligen var teamet några man kort så K ställde upp som frivillig. Vi andra väntade tålmodigt vid parkeringen i de två timmar som det tog att hämta upp tjejen. Eftersom det var helt mörkt när räddningsuppdraget var slutfört och ambulanserna fick åka iväg och det är farligt att köra i Australiens vildmark efter mörkrets inbrott (med tanke på alla nattaktiva djur som rör sig) så gav nationalparkens ranger oss specialtillstånd att campa vid Mt Bruce-parkeringen i närheten, där vi hur som helst hade tänkt beundra soluppgången följande morgon. Förstås även som tack för insatsen i räddningen av tjejen.
 
Dag 21
Jag lyckades ändå missa den där soluppgången från toppen av Mt Bruce, för jag var sjukt trött och frusen och orkade bara inte stiga upp i mörkret. Vi gjorde senare ett stopp i samhället Tom Price för att handla mat, betala ett par dollar för en dusch och så handtvättade jag mina svettiga strumpor mest för att fräscha upp dem lite. Hur rena de nu egentligen kunde bli av allt rött damm som samlats i dem under veckorna som gått. Några timmars körning senare hittade vi en campingplats och hade en lugn och fridfull natt.
 
Dag 22
Nu bar det av mot Exmouth och havet igen, hurra! Vi vandrade en del av Charles Knife Gorge Edge Walk med fin utsikt över raviner och havet längre bort.
 
vandring nära Exmouth, Australien - Charles Knife Gorge
Charles Knife Canyon, near Exmouth, Western Australia - beautiful places
Platsen visade sig vara utmärkt för selfies och porträttbilder. Ser ut som att man står on top of the world, eller hur?
 
Väl framme i Exmouth bokade vi morgondagens valhajstur och sedan försökte vi febrilt hitta en campingplats för kvällen, då det inte fanns några fricampingplatser häromkring. Efter några om och men lyckades vi boka in oss på en camping som kostade en slant, och slapp således campa olagligt igen...
 
Snorklinglycka, hajar och potentiellt farlig rocka
Vi firade detta med att göra ett stopp vid Oyster Stacks för snorkling. Detta var en väldigt bra plats för mig att snorkla då platsen tillåter en att under högvatten snorkla direkt från stranden. Jag höll mig där det var tillräckligt grunt för att emellanåt kunna stå på sandpartierna (man får ju inte stå på eller röra själva korallerna). Dock var det lite svårt att röra sig exakt dit man ville, på grund av strömmarna som liksom drog en åt ena sidan. Det hade kanske gått lättare att även simma motströms om jag även hade haft fenor till hjälp. Nå, jag såg i alla fall en del fiskar, varav en pytteliten neonblå sak, sjögurkor, sjöborrar och en liten revhaj på avstånd, vilken lycka! Tyvärr var hajen borta ungefär lika snabbt som den dök upp, den blev nog räddare än jag... Ja, jag var nog för exalterad för att ens kunna bli rädd.
 
En krabat som jag däremot fick stifta lite närmare bekantskap med var en liten vacker blåfläckig rocka (troligen en Australian bluespotted maskray). Den tittade misstänksamt på mig och lika misstänksam var jag med då jag fått lära mig att man i synnerhet ska se upp med färgglada havsdjur. Jag tycktes dock inte bli av med min nya "kompis" så lätt, för jag flyttade mig bortåt och fortsatte snorkla, men så plötsligt var den där igen, och stirrade skeptiskt på mig. Ok, du må vara vacker, men jag vill inte trampa på dig i misstag och bli stucken, sköt du ditt så sköter jag mitt, på varsitt håll, tänkte jag. Vågade inte lägga fötterna i botten utan att dubbelchecka först. Nu i efterhand när jag googlade arten - om det nu är den sorts rocka som jag tror, fick jag reda på att dess stick kan få en att förblöda i värsta fall. Mysigt.
 
bra snorkling direkt från stranden på Australiens västkust - Oyster Stacks nära Exmouth
Härliga stenar på stranden
shallow snorkling spot right at the beach: Oyster Stacks near Exmouth, Australia
Nöjd tjej värmer sig i solen efter en lång snorklingsession.
 
Så till den förbokade campingplatsen för natten som inte var så mycket att hurra för. Men funktionsdugligt.
 
Dag 23 - mitt häftigaste djurmöte
Så var den stora dagen kommen - då vi skulle få simma med valhajar! Den som känner mig vet ju att jag ogillar djupt vatten och att jag inte är särskilt duktig på att simma, men skam den som inte tar en sån här chans ändå! Dagen före hade jag blivit lovad en flytväst för att kunna känna mig tryggare i vattnet, men så på väg till båten fick jag veta att de enbart har livräddande flytvästar på plats, och de funkar inte att snorkla med. Blev oerhört nervös, ja nästan gråtfärdig. Men som tur fanns det en guide som erbjöd mig sin hand och en pool noodle (förutom våtdräkten som även den ger en viss flythjälp), tack vare honom övervann jag mina rädslor.
 
Vi värmde upp med lite snorkling i ett något grundare korallrev. Med min våtdräkt, rosa poolnudel och så guiden vars hand jag höll på att klämma sönder. Men sen när det var på riktigt, när vi faktiskt hade fått sikte på en valhaj och det var snabba puckar ner i vattnet som gällde, då var jag inte alls lika rädd längre! Allt jag kunde tänka på var att få se detta fantastiskt vackra djur, och det gick undan när guiden drog iväg med mig för att hålla jämnt tempo med valen som gled fram i vattnet. Andra rundan var jag helt lugn och till slut överraskade jag både mig själv och guiden med att våga simma helt självständigt, fast fortfarande med min poolnudel (man vill väl inte drunkna heller). Min tänkta strategi hade funkat - att försöka föreställa mig att jag är en fisk. Till slut kände jag mig nästan som en fisk i vattnet. 
Min dåliga simvana gav sig dock till känna efter att valhajen försvunnit ner i djupet igen, för då upptäckte jag att jag fått en muskelkramp i vaden, så fotografen som var med oss i vattnet fick hjälpa mig tillbaka till båten. Lycklig, men riktigt trött, skålade jag med ett glas skumpa efteråt.
 
Bilderna nedan är från Exmouth Diving Centre och togs under vår dagstur:
 
simma med valhaj i Australien - snorklingsutflykt med Exmouth Diving Centre
Föreställ er känslan att få ögonkontakt med en sån här, världens största fiskart... Dessa kan bli upp till ca 12 meter långa - kanske rentav större, men trots att de hör till hajsläktet så är de varken skräckinjagande eller direkt farliga. Faktum är att de inte ens har ordentliga tänder, utan äter plankton och småfisk genom att öppna sitt stora gap. Kanske därför de kallas just valhaj, för sin storlek och för att de är mer "valaktiga" i sitt sätt.
 
valhaj dagstur med snorkling i Ningaloo Reef, Exmouth, Australien
Jag med min rosa poolnudel ute i djupa havet.
 
Jag avslutar med en video med lite blandade klipp: ett så kallat roadtrain (massiva och långa långtradare), det längsta tågekipage jag någonsin sett och emuer.
 
 
 
Vilket är ditt häftigaste djurmöte? Och var har du haft din bästa snorklings- eller dykupplevelse?
Taggar: 35dagar, Australien, West Coast, Western Australia, kvinnliga äventyrare;