Milstolpe - 1000+ följare på Instagram!

Allmänt / Permalink / 3
Jag lyckades nästan missa helt att jag passerat 1000-strecket på Instagram nyligen, men jag insåg det igår när jag kollade antalet följare. Hur roligt är inte det! Speciellt kul är det förstås att jag fått dessa följare på helt "naturlig" väg - jag har alltså aldrig betalat för följare och jag brukar heller inte använda mig av några andra konstlade metoder. Folk har uppenbarligen klickat på följ-knappen för att de hittat mig genom taggar och genom att jag själv varit aktiv med att gilla, kommentera och följa konton vars bilder jag tycker är trevliga att titta på eller av annan anledning är av intresse för mig.
 
Jag tycker det är bra aktivitet på mitt egna konto också, med många följare som ofta inte bara gillar, utan även lämnar en kommentar efter sig. Naturligtvis gillar och kommenterar jag hos de som är aktiva hos mig med, så gott jag hinner, så det blir en växelverkan. Att kommentera andras bilder skulle jag kunna bli ännu bättre på, men jag har så svårt att hinna med allt ibland. Det är i alla fall väldigt trevligt att se att jag har så pass många engagerade följare. 
 
Jag antar jag får sikta på 2000 följare som nästa delmål då. Tack till dig som följer och engagerar dig hos @mariasmemoarer, och jag välkomnar såklart nya följare också!
 
Har du något särskilt knep som du upplever gett dig fler följare och kanske även ökat dina följares engagemang? Dela gärna med dig! 
 

Reflektioner efter 281 dagar på resande fot

Allmänt, Australien / Australia / Permalink / 6
Att skriva en sorts sammanfattning över nio roliga, intressanta, omvälvande och utvecklande månader i Australien, hur gör man egentligen det? De vanliga klyschorna dyker upp i huvudet; hur man har utvecklats och ändrats och så kommer man hem och allt är ungefär som vanligt. Eller är det ens en klyscha? Förvisso är det ganska skönt att gå tillbaka till det bekanta och gamla, och huruvida andra märker av min inre utveckling eller ej är egentligen inte så relevant. De som inte har varit utomlands under en lång period själva kommer ändå inte riktigt förstå vad man menar.
 
bergsbestigning i Australien / mountain hike in Western Australia
Jag på toppen av ett av många bestigna berg
 
När jag bokade flyget hem kändes det skönt och jag såg framemot hemresan, men sen när jag väl var på väg från Singapore (där jag gjorde ett stopp för en vecka) kändes det extremt konstigt att lämna livet på resande fot bakom mig för ett tag och jag började förbereda mig för någon typ av omvänd kulturchock. Det fladdrar till lite i magen när vi skulle landa i Helsingfors och jag fick syn på ett typiskt finländskt trähus, nu förstod jag att jag verkligen är på väg hem. Till slut landar vi i Vasa där jag blir upphämtad. Det känns inte konstigt alls att träffa nära och kära igen, men jag reagerar på detaljer i omgivningen, de nordiska skogarna och fälten, högertrafiken (ja, jag har redan varit nära att köra på fel sida två gånger på en sträcka på bara några kilometer). Till och med flugorna och korna ser annorlunda ut än borta i Australien! Men någon större kulturchock har inte infunnit sig, ännu.
 
Kommer hem där allt ser ut som vanligt, nästan som om jag inte varit borta alls. Pappas hus har blivit renoverat, så där var det en ny känsla, men hos mamma är nästan varenda sak på samma plats som när jag stack iväg. Jag har inget eget boende i Finland, så därför kommer jag att alternera mellan att bo hos mamma och pappa, till att börja med åtminstone. Min första ordentliga måltid i Finland? Potatis med hemgjorda köttbullar och lingonsylt!
 
finlandssvensk ryggsäcksresenär / Finnish backpacker
Extremt trött och förkyld, nyss hemkommen tjej med mer packning än när hon stack iväg
 
Jag har sett och gjort så mycket i Australien, att det helt enkelt inte går att sammanfatta i ett inlägg, så jag antar vi får ta det bit för bit, för jag har oändligt mycket att berätta om, och tusentals knäppta bilder från Australien. Och så har vi ju veckan i Singapore också. Riktigt kortfattat så har jag sett vackra platser, gjort saker jag inte vågat innan, jobbat lite och rest mycket, blivit tokig på vissa hostel och respektlösa backpackers, träffat underbara människor. Jag har bestigit berg och simmat med valhajar, halvt hamnat i vägen för en orkan och nästan fått sova på gatan, upptäckt städer och campat i bushen, borrat ner tårna i kritvit sand och frusit i tält. Detta och mycket mer. Ett par gånger har jag känt att jag velat åka hem, men så har jag stuckit iväg på roliga utflykter eller roadtrips och så gick den känslan om. Men förr eller senare måste det ju få ett slut, så jag bestämde mig för att Western Australia fick bli mitt sista äventyr i Australien för denna gång. Eftersom jag hade tillräckligt med pengar kvar kändes det även klokt att göra ett stopp i något land på väg hem, så efter att ha gjort viss efterforskning på olika destinationer och flygresor blev Singapore det logiska valet.
 
pristine white beach in Australia / kritvit strand i Australien
En av de vitaste stränderna i Australien, vågar någon gissa vilken?
 
Så, ganska exakt 281 dagar, tre länder (det ena är inte riktigt officiellt erkänt kanske, men jag har faktiskt tre stämplar i passet!) och sex australiska stater/territorier senare har jag i alla fall landat i Finland igen. Det lustiga är att det inte alls känns som att jag varit borta så pass länge. Jag har bestämt mig för att jag inte kommer låta min personliga utveckling stagnera bara för att jag är tillbaka i en bekvämare vardag, utan har en liten lista på saker jag vill bli bättre på som jag kanske presenterar i ett annat inlägg. Jag kommer naturligtvis också fortsätta utforska och upptäcka på hemmaplan och lite längre bort framöver. Följ min blogg så får ni se vart livet bär mig näst helt enkelt!
 
roatrip in Northern Territory/ biltur i Australiens outback
Glädjeskutt i Australiens mitt
 
Dela gärna med dig av något omvälvande som du gjort i ditt liv!

Jag är en kvinnlig äventyrare!

Allmänt / kvinnliga äventyrare / Permalink / 5
Hejsan hoppsan, jag har en spännande nyhet som jag naturligtvis vill dela med mig av - jag har gått och blivit ambassadör för Kvinnliga äventyrare! Detta är ett projekt i samarbete mellan Morakniv och Vandringsbloggen, och syftet med detta är "att lyfta kvinnliga äventyrare och framför allt att inspirera och peppa kvinnor att upptäcka natur och friluftsliv. Helt enkelt att hitta sitt alldeles egna äventyr", men även andra saker som är ett äventyr för dig: människomöten, mat, platser och upplevelser. Så projektet är inte begränsat till enbart friluftsliv, utan det är du själv som definierar vad ett äventyr är.
 
Jag tycker ambassadörskapet känns ganska lägligt med tanke på att jag just nu är på mitt största äventyr någonsin, och vad jag personligen vill uppnå med min roll är att inspirera till att våga utmana sig själv, gå utanför sin comfort zone och göra saker man är lite rädd för eller inte tror att man klarar av. Att upptäcka naturen och omgivningen, möta människor men även vara bekväm i eget sällskap. Att ibland våga lämna bekvämligheter för ett tag och inse att man inte dör av att inte alltid ha tillgång till en varm dusch och annan lyx som vi tar för givet. Att vara nyfiken på hemtrakterna, världen, kulturer. Att vara sig själv och inte tänka så mycket på vad andra tycker.
 
Jag menar inte att man nödvändigtvis behöver fallskärmshoppa om man nu är helt obeskrivligt rädd för höjder, men att man långsamt och stegvis möter sin rädsla - kanske börja med att bestiga ett pyttelitet berg och se hur långt man tar sig därifrån. Alla har sina gränser, men jag tror att många underskattar sin potential. Jag påstår heller inte att jag själv är någon idealkvinna som alltid uppfyller de uppräknade punkterna galant, jag har själv en lång väg att gå trots de framsteg jag gjort på sistone, men känner att det kan underlätta om man kan peppa varandra.
 
Jag trotsar min höjdskräck och står på en klippavsats i Grampians National Park, Australien. Inte fullt så nära kanten som det kanske ser ut som dock.
 
Men varför behövs kvinnliga äventyrare, kan en undra. Jag lämnade att fundera på det själv då det inte definieras på webisdan och jag därför inte är helt säker på vad grundarna och övriga ambassadörer tänker. Själv känner jag kanske att äventyrare traditionellt är något som är mera för män, eller åtminstone enligt vad som i första hand dyker upp i folks huvuden när de hör ordet äventyr. Man tänker kanske först och främst på mer extrema och fysiskt krävande saker, fast det bara är en liten del av begreppet. Kanske kan det handla om att bryta föreställningar om hur kvinnor "bör" vara och vad vi "ska" vara intresserade av, vår roll i samhället och liknande? Här i Norden har vi ju så gott som helt kommit förbi med det där att kvinnan ska stå vid spisen (undantag finns dock), men vissa saker och beteenden förväntas kanske fortfarande av oss. Det skulle vara intressant att höra varför du tycker att kvinnliga äventyrare behöver lyftas fram (eller varför inte), oavsett om du är ambassadör eller ej.
 
Projektets hashtag är för övrigt #kvinnligaäventyrare, och kan förstås användas av vilken kvinna som helst som känner att hon gjort något äventyrligt som hon vill lyfta fram.
Till början