Saker man får höra som (kvinnlig finländsk) backpacker

Allmänt, Andra resor / other destinations, Debatt och åsikter / backpacker, backpacking, kvinnliga äventyrare / Permalink / 5
Ni kanske minns när jag släppte nyheten om att jag blivit utsedd till ambassadör för Kvinnliga äventyrare? Då funderade jag lite kring varför kvinnliga äventyrare behövs, och om det finns de som anser att kvinnor kanske inte ska vara alltför äventyrliga utan hellre ägna sig åt andra saker. I det stora hela upplever jag att folk inte ser alltför negativt på äventyrliga kvinnor, ofta får man tvärtom en hel del uppmuntran. Att jag inte har barn och ännu är ganska ung inverkar säkert - vi kvinnliga äventyrare har diskuterat en del fördomar och jag kan konstatera att kommentarer som "du är ju inte helt ung längre" och "kan man verkligen vandra med såå små barn" är något som jag av förklarliga skäl ännu befriats från. Jag är i en ganska "bra" ålder för äventyr, bortsett från att det kan finnas de som anser att det kanske vore dags att börja fundera på att slå mig ner någonstans och skaffa familj, typ. Hur som helst, jag tänkte idag ta upp några fördomar och andra kommentarer som jag fått höra under tiden som ryggsäcksresenär.
 
- Vad modig du är som reser ensam!
Detta säger förstås ingen åt en man som reser ensam, utan detta har helt och hållet att göra med att jag är kvinna. Dessutom ser jag kanske liten och söt ut, så det kanske förstärker folks tankar om att jag inte riktigt är kapabel till att ta hand om mig själv och att jag kanske inte borde resa ensam.
 
- Backpackers flyr verkligheten och ansvar.
Det finns säkert backpackers som reser runt av den anledningen, jag har träffat ett antal som verkligen betett sig grisigt. Men väldigt många av oss är ute efter mer än vilda fester och verklighetsflykt. Det finns de som reser under en längre tid för att uppfylla mål - exempelvis stärka sitt självförtroende, få kulturella erfarenheter eller utmana rädslor. Stärka sig själv på olika plan för att kunna återgå till det "verkliga livet" igen som ett bättre jag. En kollega på en av mina vikarieplatser sa att jag ser så mycket piggare ut än ifjol och att hon nästan inte kände igen mig. Jag tror inte en sådan stor förändring hade kunnat äga rum på så kort tid utan min Australienresa. Jag känner mig nu klarare i huvudet, starkare och mer initiativrik på så många olika sätt. Att backpacka i Australien handlade för mig mer om att ta tag i mig själv, än att fly från något. Var försiktig med att se ner på ryggsäcksresenärer med andra ord.
 
- Oj, du är den första finländaren jag träffat!
Eventuellt kan jag vara finländare nummer två eller tre. Hur som helst, antingen reser finländare inte så mycket, eller så är vi bara så få till antalet att vi är ganska utspridda i världen och på så sätt syns och hörs vi inte så mycket. Åtminstone tycks det vara fallet i Australien. Jag träffade faktiskt flera finländare under min resa, men fortfarande försvinnande litet antal jämfört med många andra nationaliteter.
 
- Hur orkar du bära all den där packningen?
För det första, jag är inte så svag och klen som jag kanske ser ut som! För det andra kan man tänka till lite så att man inte bokar det där hostelet som ligger flera kilometer från busshållplatsen, utan försöka välja ett av dem som inte ryggen och axlar behöver lida så mycket av. För det tredje så har jag sett tjejer som kämpat mer med dragväskor än med ryggsäckar.
 
- Sen har vi den där vanliga föruppfattningen att alla finländare än finskspråkiga.
Ironiskt nog är det svårast att försöka förklara för en svensk att jag är finlandssvensk, svenska är mitt modersmål, och varför (får dra upp ungefär hela släkthistorien, samt Sveriges historia). Men även folk från andra länder tycker det låter konstigt (alternativt väldigt intressant) med den svenskspråkiga minoriteten i Finland. Trots att det finns flera världskända exempel på flerspråkiga länder, t.ex. Kanada och Schweiz. För en av svenskarna tändes dock en lampa när jag frågade om han vet varför Västerbotten heter just så - och jag fick berätta för honom att det är för att Österbotten finns i Finland, vilket till stor del är ett svenskspråkigt landskap. Nej, jag bryter inte på finska!
 
Bestiga berg, bo i tält och leva ur en ryggsäck versus familjeliv, villa, volvo och vovve? Vad är det som säger att det ena är mera rätt än det andra? Eller att inte bådadera kan få plats i ens liv? Det ena uteslutar faktiskt inte det andra, om man inte vill. PS. Ryggsäcken på bilden är naturligtvis bara en liten dagsryggsäck.
 
PS igen. Nu har även Kvinnliga äventyrare podcast startat igång! Där kommer de behandla olika sorts ämnen vad gäller äventyr och speciellt friluftsliv. En hel del fördomar kommer naturligtvis behandlas, så denna pod ska jag själv följa för att få lite mer insikter. Om jag klarar av att hålla mig ska jag dock spara mig till något nattskift, fast det finns smått att göra även på natten så blir det ändå alltid strötid över där det helt enkelt gäller att hitta sätt att hålla sig vaken de sista timmarna.
 
Vad brukar du få höra när du backpackar, eller gör något annat äventyrligt?
#1 - - John Jonasson:

Du säger "Saker man får höra som (kvinnlig finländsk) backpacker" Är det finnar som säger så? Om det är en kille eller en tjej som reser, vad spelar det för roll? Men att det är modigt, spelar ingen roll om man är tjej eller kille som reser ensam, det tycker jag verkligen är modigt. Och att du blev utsedd till ambassadör för kvinnliga äventyrare är så rätt, och du är en förebild. Vi lever tyvärr fortfarande i ett samhälle där skillnaden mellan könen är stort på vissa områden, backpacker är ett, och där kan du verkligen vara en förebild genom din blogg och på andra sociala medier.. Jag har växt upp med en mamma ch en 8 år äldre syster, så kanske därför jag har så stor respekt för kvinnor, och att kvinnor är lika bra som män är, det har du visat otaliga gånger, Maria!
Keep on going! :)

Svar: Alltså jag menar saker som jag får höra som backpackare överlag, och vissa av punkterna har att göra med att jag är finländare eller kvinna. Nej, det borde ju verkligen inte spela någon roll om det är en kille eller tjej, men för vissa gör det tyvärr ändå...
Maria

#2 - - Ia:

Jag har lite problem med "äventyr". Visst, jag har rest mycket ensam och vandrar ensam och det finns de som uttryckt oro, men jag ser det inte som "äventyr". "Äventyr" är för mig när någon gör något utöver det vanliga eller verkligen testar gränser.
För övrigt vet jag killar som också fått kommentarer när de rest ensamma så det handlar nog mer rädslor än om kön.
Träffade ett gäng svensktalande finländare i veckan och upptäckte att i min hjärna placerade jag dom hela tiden i Sverige och glömde bort att de bor i Finland! Så kan språk också ställa till det! ;-)

Svar: Vad äventyr är för en personligen måste var och en definiera själv :) Varje vandring t.ex. är ett äventyr för mig, för ingen är den andra lik :) Sen finns det väl alltid uttrymme att utmana sig själv inom något man redan gjort ett antal gånger, t.ex. göra en längre vandring än man gjort tidigare, eller bestiga ett högre berg än innan.
När jag tog upp punkten om att jag är så modig som reser ensam, så syftade jag främst på alla MÄN som sagt det till mig under resan, många av dessa män reste själva runt ensamma, så i de fallen är det solklart att det handlade om mitt kön. Eftersom de själva soloreser så borde det ju inte vara så märkvärdigt att en kvinna gör samma sak, men för vissa är det tydligen det. Hoppas det blev klarare vad jag menade!

Hehe, kan tänka mig att det är lätt hänt att glömma att någon är finländare då denne talar svenska, men det är lugnt sålänge du iaf förstår vad som menas med finlandssvensk ;)
Maria

#3 - - Cecilia:

Ha en fin kväll<3

Svar: Tack!
Maria

#4 - - Days by Johanna:

Intressant och läsa, kan tänka mig man får höra en hel del som tjej som är ute och reser själv :)

Svar: Jo, en del. Fast i Australien finns det gott om kvinnliga soloresenärer, så där anser ändå de flesta att det är helt normalt, speciellt bland andra backpackers.
Maria

#5 - - FREEDOMtravel:

Även om jag är svensk från Sverige så brukar jag också förklara detta med den svenskspråkiga minoriteten i Finland (och den finskspråkiga minoriteten i Sverige!). Många svenskar har inte koll på detta. Vi reser ju tillsammans så det är kanske lite annorlunda för oss i övrigt. Men några reagerade senast på att vi sov en natt på ett flygplatsgolv. Vi är tydligen "för gamla" för det ;)

Svar: åh vad bra att iaf vissa har koll på det hela! :) Haha, man är inte för gammal för något, så länge kroppen klarar av det rent fysiskt! Finns många äldre människor dessutom som är i betydligt bättre form än vissa 20-åringar.
Maria

Till början




bloggtoppen.fi - finlandssvenska bloggar Bloggtopplistan för Finlandssvenska bloggar - Bloggar.fi